Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANCHES ROMANER
ståelse för barn och särskilt för gossar i skolåldern. Om inte den
svas-siga och banala stilen lade hinder i vägen, skulle vissa partier i
»Flickan i Stadsgården» kunna uthärda jämförelse med
pojkskild-ringarna i »Hyrkuskens berättelser» eller i »En skådespelares
äventyr». Hur levande får Blanche inte fram de olika skolpojkarna, den
skrytsamme Pauli, den dumdristigt oförvägne Hök och den mer veke
och beskedlige Axner. Rivaliteten och ärelystnaden hos de små
parv-larna, deras naturligt buffelaktiga ofinkänslighet gentemot »sämre
mans barn», deras fantastiska framtidsdrömmar och förhoppningar,
allt detta har Blanche riktigt och utan överdrift skildrat. Axners
svärmeri för den lilla femåriga flickan, som han råkat i ett av
Stadsgårdens kyffen, får hos Blanche oäkta uttryck, men själva känslan
är fullt naturlig hos en sentimental och fantastisk pojke i
tolvårsåldern. Detsamma gäller hans paniska förskräckelse för den
hämndlystne muraren Stork, som han en gång råkat lemlästa. Stork blir
sedermera en rent olidlig bokfigur i Sues jätteformat; i likhet med
»le chourineur» i »Mystères de Paris» omvändes han också i slutet
av romanen till sin forne fiendes trofaste väpnare. Alla Storks senare
mer eller mindre lyckade attentat mot Axner och hans vänner bilda
bokens egentliga fortlöpande kriminalintrig. Den är varken bättre
eller sämre än de föregående romanernas. Men i de kapitel i bokens
förra hälft, där Stork endast skymtar som en skrämmande skugga i
bakgrunden vid alla Axners glada skolpojkslekar, är han rent
förträfflig. Vem har inte som liten parvel med andan i halsen sprungit
genom Stockholms gator och bakgårdar, i den mer eller mindre
befogade tron att vara förföljd av någon dylik »hamnbuse»?
Självbiografisk är troligen också skildringen av den rövarroman, som Axner
under sina kamraters livliga beundran författar om sin kärlek till den
lilla flickan och sin kamp med Stork och som han förgäves söker att
få antagen av någon boktryckare.
Romanens fortsättning går i de vanliga hjulspåren. Hjältens
kamrater, Pauli och Hök, bli båda offer för Storks stämplingar, under
det att han själv såsom genom ett under undgår dem. Hans barndoms
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0107.html