AUGUST BLANCHE inte ömsa byxor, ty det är bara en plåtslagararbetares bustru som ska jordfästas.» Det blir också en besynnerlig begravning, som in-ledes med ett gräl om en liten sotarmurre skall få följa med i tåget och slutar med en ytterst bullersam brännvinsorgie i sorgehuset, varvid den sörjande änklingen håller två av skålar och dryckessånger åtföljda tal, det ena för sin salig hustru och det andra för prästen. En gång får verkligen adjunkten officiera på ett bröllop hos en förmögen fodermarsk, men i det avgörande ögonblicket svarar bruden nej till den välbeställda parmmätare, som hon skall sam-manvigas med. Av nyfikenhet har hon låtit klä sig till brud, men bekänner öppenhjärtigt för vigselförrättaren, att hon egentligen är förälskad i en hökarbetjänt: »Han och jag ä’ liksom skapta för varann... och vår bekantskap gjordes för ett år se’n, då jag var inne i boden, som han står i, för att köpa ett skålpund kumminost. ’Fem marker över’, sa han, när han vägt vad jag skulle ha, ’och det kostar bara sexton skilling och en kyss.’ Han är så lustig och trivlig, att man kan skratta ihjäl sig åt’en, och så spelar han gitarr lika bra på en sträng som på fyra, och honom vill jag ha, men inte den där parmmätaren, som har ett ansikte som rökt lax och ett hår som ölsupa, och så går han snett på stövlarna och drar åt sig benen, liksom vore han sömstucken.» Då Blanche får återge den stockholmska hantverkarklassens sätt att tala, blir hans stil med ett slag som befriad; han rör sig med friskare bilder och djärvare ordval än annars. Både »Hyrkuskens berättelser» och »En prästmans anteckningar» ha formen av berättelsecyklar. Den förra har ett inledningskapitel, där författaren ger en kort skildring av Figge Höglund under skoltiden och förtäljer, hur han sedan råkat honom i porten till hyrkuskverket vid Röda bodarna. Han har då i fyra år varit bokhållare där, och efter sin husbondes död förestår han det nu för änkans räkning. »Några gånger besökte han författaren och var särdeles välkommen, ty han hade mycket erfarit under de fyra år han varit hyrkuskbokhållare. Det är dessa berättelser, som nu skola 138