Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
röra det psykofysiska området — har gett upphof till en ny
form af mysticism, och ofta hafva forskarna själfva, utan att
märka det, lämnat den exakta vetenskapens mark och hän-
gett sig åt fantastiska spekulationer.
Vid början af sjuttonhundratalet var denna lockelse natur-
ligtvis ännu större. Den nya naturvetenskapen hade utgått
ur 1600-talets naturfilosofi med dess starka inslag af magi
och kabbalistik, och den fortfor länge sedan den öfvergifvit
dess metoder för de nya experimentella att ha smak för dess
spekulationer. Yi kunna ju exempelvis erinra oss, att en af
Tysklands främste upplysningspioniärer, Thomasius, var Ro-
bert Fludds lärjunge och författat utprägladt ockultistiska
skrifter, att Robert Boyle, en af den moderna kemiens grund-
läggare och en af Swedenborgs lärare, var djupt intresserad
af alkemi och öfverhufvud af all sorts mystisk spekulation.
Och gå vi öfver till svensk mark, finna vi, att våra inhemska na-
turvetenskapsmän stodo på samma ståndpunkt. Urban Hiärne,
som ej blott genom sin vetenskapliga gärning kan betraktas
som portalgestalt till upplysningstidehvarfvet utan dessutom
genom sin agitation mot häxeriprocesserna praktiskt bidragit
till en modernare världsuppfattning, var ju själf mycket upp-
tagen af alkemistiska och astrologiska intressen och skrefett
ifrigt försvar för Paracelsus. Polhem, under hvars ledning
Swedenborg närmast kom att arbeta, var, som nedan skall
visas, ej heller främmande för mystiska funderingar och in-
tresse för magi. Öfverallt möter oss samma skådespel.
Sextonhundratalets stora rationalistiska system hade gjort
en klar afgränsning mellan trons och vetandets domäner.
Man hade så småningom invaggat sig i illusionen, att de
ej mer skulle ofreda hvarandra. De stora upptäckterna vid
seklets slut hotade att tillintetgöra denna förhoppning. De
häfdvunna bevisen för de religiösa sanningarna blefvo obruk-
bara, och teologerna, som ofta knappt hunnit åstadkomma
en försoning mellan kristendom och kartesianism, funno sig
med ens stå inför nya vetenskapliga fakta, hvilkas konse-
kvenser tycktes leda till materialism och ateism. Det var för
öfrigt ej endast teologerna, som fruktade en dylik tillämp-
ning af de nya upptäckterna. Också vetenskapsmännen, som
ofta utgått från djupt religiösa hem och själfva ej af sina ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
