Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2g
formulering af samma världsåskådning, som hos encyklope-
disterna framträdde med öppet visir, torde numera allmänt
vara öfvergifven inom filosofiens historia. Särskildt efter
Hertlings1 ingående undersökning, som den följande fram-
ställningen bygger på, har den korsning af empiriska och
rationalistiska tankegångar, som utmärker den Lockeska
filosofien, blifvit till fullo belyst, och därmed har själfva af-
sikten med Essay concerning human understanding kommit
i en helt annan dager. Långt ifrån att — såsom samtiden
allt ifrån Yoltaire förmodade — vara ett dråpslag riktadt mot
all metafysik, långt ifrån att vilja framkalla tvifvel om Guds
existens, själens odödlighet och morallagens giltighet, har den
tydligen tvärtom tillkommit för att befästa religionen och mo-
ralen mot de naturfilosofiska konsekvenser, som hotade att
kullkasta den. (Hertling a. a. s. 263.) I själfva verket leder
den långa undersökning af erfarenhetskunskapen, som upp-
tager. hufvudparten af boken, till den platonska tanken, att
det ej kan finnas något sant vetande om den sinnligt-kropps-
liga världen, som befinner sig i ständig förändring, att vi en-
dast med de allmänna begreppens hjälp, endast på idéernas
mark äga verkligt vetande (a. a. 91.). Vid sidan af sensa-
tionen och reflexionen, som genom att upptaga och bearbeta
våra föreställningselement skaffa oss en relativ kunskap om
fenomenen utom och inom oss, står en intuitiv och demon-
strativ kunskap, som låter oss med full evidens se öfverens-
stämmelsen mellan två idéer och som lär oss att känna nöd-
vändiga sanningar. Sann kunskap grundar sig därför ej
på erfarenheten, är oberoende af den och går utöfver den.
Den har formen af nödvändiga och allmänna omdömen, i
hvilka vi uttala de objektiva förhållanden mellan idéerna,
som vi varseblifvit (a. a. 83). På detta vetande beror ej blott
de geometriska satsernas allmängiltighet, utan alla sanningar,
som vi nödvändigt måste erkänna, vår egen tillvaro, Guds
existens, ett lif efter detta o. s. v. Dessa »eviga sanningar»
äro visserligen ej medfödda, men hvarje människa, utrustad
med vanliga gåfvor, måste erkänna dem, så fort hon riktar
sina tankar på betraktandet af sina idéer (a. a. s. 70).
Man kan af denna kunskapsteoretiska ståndpunkt förstå,
x John Locke und die Schule von Cambridge, Freiburg, 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
