Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
denna Canlc^äng utvecklats en psykologisk konstruktion. De
soka förklara ofullkomligheten i vår nuvarande kunskap där-
med att genom syndafallet en länk i vårt själsmaskineri gått
sönder och att detta alltsedan dess är i olag. För att ge
ett konkret exempel på denna uppfattning, skall jag anföra
den store belgiske medicinarens och naturfilosofens J. B. v.
Helmonts framställning häraf i hans afhandling »Intellectus
Adamicus» (Opera Frankf. 1707 s. 664 ffi), så mycket hellre, som
jag tror mig ha anledning att förmoda, att Swedenborgs senare
psykologiska konstruktioner ej äro oberoende af honom.
I oskuldstillståndet var hos Adam intellektet (mens) en-
väldig härskare öfver kroppen, och han åtnjöt därför den
fullkomligaste kunskap om allt. »Siquidem oblato objecto non
antea viso, noverat penitissimas ejus proprietates.» (Jf. ofvan
s. 45). f örst efter syndafallet skapades den lägre själen, anima
sensitiva, och omhöljde mens, som nu ej mer direkt kunde
meddela sitt gudomliga ljus åt kroppen och behärska den.
Därigenom fördunklades människans kunskap, blef beroende
af sinnevärlden, och hennes kärlek blef oren. Sin fulla klar-
het återfår mens först efter döden. Men redan under detta
lif kan mänmskan, genom att döda de köttsliga lockelserna
och 1 kontemplationen helt försjunka i det gudomliga, under
korta ögonblick känna det gudomliga ljuset strömma in i
sm sjal, njuta af det enda verkliga, intuitiva vetandet, blifva
till ett med gudomligheten.
Det finnes intet i Principia eller de därmed samtida ver-
ken, som antyder, att Swedenborg vid denna tid ansett, att
den fallna människan kunde blifva delaktig af ett dylikt ve-
tande. Men redan hans antagande af dess förefintlighet hos
den första människan och hans misstro mot den osäkra er-
farenhetskunskapen är ett psykologiskt indicium, som låter
oss ana, att det är på denna väg han skall göra sin öfver-
gång till mystiken.
Den anonyme samtida recensent, som i Acta Eruditorum för år
1735 gaf ett i erkännande och höfliga ordalag stiliseradt referat
af Swedenborgs Prodromus de Infinito, låter på några ställen
tydligt framskymta sin uppfattning, att Swedenborgs åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
