Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7»
Swedenborg säger sig vara fullt medveten att han går
emot den allmänna meningen, då han förlägger intuitionen
till ett annat organ än förnuftet och placerar den öfver
detta. Men all erfarenhet bestyrker hans teori. (Oec. II,
277.) Vi veta, att vi äga en dylik från förnuftet skild själs-
förmögenhet, därför att vi ofta omedvetna ledas till händel-
ser liksom af en af Parcernas trädar. Vi veta det genom
vårt samvete, hvars agg och oro härröra från för oss
okända principer. Vi tala också därför om Fatum, For-
tuitum, Casus, Fortuna. Ty mens är fullkomligt okunnigt
om det sätt, hvarpå Anima styr och sköter sitt rike. (Oec. II,
282.) Anima är alltså till sitt innersta väsen för oss okänd.
Den ligger öfver förnuftet och därmed också öfver vår
begreppskunskap och öfver ordens sfär. (Oec. II, 277.) Då
vi tala om den, måste vi använda ord och liknelser, som
knappt äro begripliga.
Anima är placerad högt öfver de andra själsförmögenhe-
terna och är deras lag och ordning, själfva förutsättningen
för deras fungerande. Den är själfva vetandet, förutsätt-
ningen för all vår kunskap. »Om ej anima vore själfva ve-
tandet, skulle det ej finnas någon sensation, ej något vil-
jande, det är, ej någon böjelse. Att vi äga en själ (anima)
med mer kunskap än vi tro, framgår af själfva naturen
af mens, hos hvilken en ytterst förnuftig filosofi och logik
utvecklar sig från begynnelsen af våra sensationer, en för-
måga, som förefaller vara liksom medfödd, men som full-
komnas i samma mån, som vårt förstånd tillväxer.» (Oec.
II, 276.) Det måste då finnas hos oss något, hvars verk-
samhet är själfva vetandet och som i sitt verkande omfat-
tar allt. Det är här Swedenborg åberopar sig på Lockes
skildring af den intuitiva kunskapen, som den kunskap, hvil-
ken är höjd öfver allt tvifvel och ej behöfver eller kan äga
några bevis, grunden för de satsers evidens, hvilka hvarje
människa erkänner, så fort de framställas och som hon når
fram till utan hjälp af det diskursiva förnuftet.
Att föreställa universum är alltså animas uppgift, och hon
kan med sin intuition ej blott omfatta universum i dess
närvarande tillstånd, utan också i dess förflutna och tillkom-
mande. Hon kan också skåda ändamålen, d. v. s. dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
