Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 24
de anse sig ofta med dem ha tillfyllest förklarat ej blott de
mystiska själstillstånden, utan hela individens följande utveck-
ling. Det synes mig som om Delacroix på ett förträffligt sätt
tagit ståndpunkt till detta förklaringssätt. Han finner det
ofta tillämpligt, då det gäller mystiker af lägre grad, hvilkas
berömmelse uteslutande härrör af att de grupperat sina symp-
tom kring en religiös idé. Men då det gäller mystikens
heroer, anser han det ohjälpligt komma till korta. Det är
sant, att de stora mystikerna så godt som alltid visa ut-
prägladt nervösa drag och att vissa sidor af deras mystik
också ha släktskap med den neuros, hvaraf de lida. Men
bakom dessa sjukliga drag skönjer man storslagna intuitioner,
en stor homogen impuls som leder deras lif. »Om det ej under
neurosen funnes ett därifrån skildt mentalt tillstånd, skulle
det ej finnas något artistiskt geni, lika litet som något re-
ligiöst.» (Delacroix, a. a. s. 342.)
Det synes mig uppenbart, att den period af Swedenborgs
lif vi känna genom den egendomliga dagbok, som Klem-
ming utgifvit under titeln »Swedenborgs Drömmar», till alla
sina drag påminner om det stadium i mystikernas utveckling,
som jag ofvan skildrat. Förut hade de mystiska uppenba-
relser han fått endast varit honom en källa till glädje. Nu
känner han anda in i extasen en smärta, som han anser bero
på sin ovärdighet, och han finner för första gången, »at man
kan hafwa andeligit qwahl, fastän man är igenom andan för-
säkrad at hafwa fådt Syndernes förlåtelse». (Dr. s. 22__23.)
Han finner egenkärleken djupt rotad i sitt väsen, och under-
stundom »desespererar» han alldeles om Guds nåd. (Dr. s. 60.)
Han kämpar för att befria sig från de jordiska begären, och
då frestelserna hota att blifva honom öfvermäktiga, gisslar
han sig själf. Han ber Gud om »den nåden at få wara din och
at jag intet lemnas till mig». Och han tycker sig också så
småningom lyckas att befria sig från sitt eget jag och blifva
till »ett instrument, hwarmed han (Gud) giör efter sitt behag »
(Dr. s. 54.)
Det framgår också tydligt af dagboken, att han ej gått fri
från de neuropatiska symptom, som hos de flesta mystiker
bruka åtfölja denna period. Får man döma af de visserligen
ganska motsägande vittnesbörden af samtida, skulle de t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
