Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
personer med starkt utpräglad sexuell läggning på ett ögon-
blick känt sig alldeles botade för könslifvets frestelser.
Man kan då fråga sig, hvilka psykologiska faktorer det
varit, som framkallat denna sinnesändring hos Swedenborg.
Jag tror ej, att man riskerar att misstaga sig, om man antager,
att de stått i intimt samband med hans vetenskapliga skrift-
ställarverksamhet. Den uppmärksamhet, som hans vetenskap-
liga arbeten hade framkallat utomlands, hade tydligen fyllt
honom med berättigad själfkänsla. Denna hade ytterligare vuxit
vid tanken på det stora arbete, som han nu skulle slutredigera
och hvari han skulle sammanfatta hela det stora experimentella
material, som de senaste decenniernas anatomiska forskning
hopat, för att med dess hjälp nå fram till en säker kunskap
om själens lif i kroppen och dess tillstånd efter kroppens död.
Huru stor betydelse han tillmätte detta arbete, framgår både
af den stolta permissionsansökan, som han inlämnar till Bergs-
kollegium och af hans ord i företalet till Regnum Animale,
att han själf är den förste, som på allvar vågat att på denna
väg söka nå fram till kunskap om själen.
Men å andra sidan är han fullt medveten om att det ej
är af egna krafter, som han åstadkommer detta. Vid hvarje
nytt steg han tager inom sin forskning, vid hvarje ny upp-
täckt han tycker sig göra, känner han behof af tecknet, den
gudomliga bekräftelsen. Det är dessa ljusvisioner, framträ-
dande i förbindelse med respirationshämningar och svimnings-
anfall, som han har att tacka för hvad han kallar »mina
klara tanckar i sakerna». Men dylika bekräftelser komma
ej, när han åstundar dem. Och han märker t. o. m. tydligt,
att Gud undandrager honom sitt bistånd, ju mer ifrigt han
pockar därpå. Det är detta han uttalat i anteckningen af
den io "december:
»huru jag satt mig emot andan.
— och huru jag då tychte derom, men fant sedan det warit
galenskaper utan lif och samanhang.
— och at således en hop i det jag skrifwit moste wara,
då jag det intet i den grad, försakadt andans kraft1 i ty
äro felen alla mina egna, men veritates intet mina.
1 Tafel (II, 148) tolkar detta såsom: »i samma grad, som jag försakat an-
dans kraft».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
