Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teras» för honom själf »lika som med en sort andelig ljus skrif-
welse ». (Dr. s. 25.) De märkligaste af hans visioner vid denna tid
äro utan tvifvel hans Kristusvisioner. I ett par af dem skådar
han Kristus ansikte mot ansikte, vid andra tillfällen har han
visioner af krucifixet. Det är ganska troligt, att dessa visioner
såsom de flesta mystikers syner tillhört den art af hallucina-
tioner, som bruka kallas pseudohallucinationer, och hvilkas
skiljemärke från de vanliga s. k. psykosensoriella hallucina-
tionerna är att de af subjektet ej lokaliseras till ögats syn-
fält. Han säger sig skada dem med sin »inre syn», med
sina »andliga ögon». Det förefaller åtminstone troligt, att
det är detta Swedenborg vill uttrycka, då han på ett ställe
berättar. »I samma stund steltes Jesus Christus mig för in-
wertes ögonen starckt.» (Dr. s. 36.) Det förefaller också
troligt, att de auditiva förnimmelser, som Swedenborg i dag-
boken omtalar, varit afpseudohallucinatorisk art. I dagboken
få vi visserligen inga direkta upplysningar därom; Sweden-
borg inskränker sig vanligen till att helt kort upplysa: »Det
sades mig» o. s. v. Och vid det samtal han för med Kristus
1 sm stora vision (se nedan s. 137) omnämner han ej alls, på
hvilket sätt dennes ord nått honom. Men både i De Cultu
et Amore Dei, som han började skrifva under denna period,
och i. sitt ett år senare skrifna första bibeltolkande arbete
Historia Creationis a Mose tradita omtalar han ett andespråk,
som visserligen är lika sonort, som om det uttalades med
tungan och munnen, men ej utgår som ljud och af åhöra-
ren uppfattas med tanken eller den »inre synen». (Adver-
saria I s. 15—16.) Denna beskrifning stämmer fullkomligt
med den, som psykiatrici ge af den verbala pseudohallucina-
tionen, som ej af subjektet lokaliseras till örat, ehuru den för
öfrigt har en hörselförnimmelses karakteristika, äfven ofta en
viss sonoritet.
Att jag trots det bristfälliga materialet tror mig kunna sluta
till att de visionära upplefvelser i vaket tillstånd, hvarom
Swedenborg i dagboken berättar, äro afpseudohallucinatorisk,
ej af verkligt hallucinatorisk karaktär beror ej blott därpå att
han, sedan hans »andliga syn» öppnats, hufvudsakligen på
denna väg står i samband med andevärlden. Också själfva
det sätt, hvarpå han reagerar mot de mystiska uppenbarel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
