Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannar göra en annan en fråga, »om någon kunde wara me-
lancholiqve, som hade öfwerflödigt penningar», ler han ve-
modigt i sitt sinne. Han menar sig bäst veta, att »den bedröf-
welse eller melancholie, som kommer af brist af soutien» ej
»Eequivalerar» den melankoli, som de inre kvalen medföra.
Redan nu börjar han att känna sig såsom en undan-
tagsmänniska, som fått upplefva hvad som ej varit någon
annan förunnadt. I en öfverstruken och halft oläslig passage
i anteckningarna för samma dag berättar han, att han rör
sig i samma sällskap som förr, utan att någon kan märka
någon förändring på honom. Det är endast han själf som
vet, att han är en annan, »intet torandes säja at jag wet den mig
skedda höga nåden». Han är nämligen osäker om hvad hans
bekanta skulle tro, om de fingo höra därom och dessutom
rädd, att kungörandet däraf skulle förleda honom till »egen
amour». Hans utkorelse till Guds verktyg har kommit så
plötsligt, så oväntadt för honom, att han ännu har svårt att
tänka sig, att han kan vara värdig kallet. »Jag fant ingen
närmare liknelse til mig, än (om en?) bonde sattes i weldet
til förste eller kung, så at han skulle äga alt hwad hans
hierta skulle lvsta, men doch war något hos honom, som gjorde
at han wille lära det han sielf intet wiste.» (Dr. s. 18.)
De följande dagarne tillbringar Swedenborg med läsning
af syndabekännelsen, böner och fastande. Han väntar att på
nytt få skåda Kristus. Ibland tycker han sig vara nära målet.
Natten mellan den nionde och tionde april känner han sig
i fullt vaket tillstånd gripen af »en öfwermechtig drift, at
kasta mig på mitt ansichte, och taga ehop henderne och
bedia hwad tilförene, om min owärdighet». Han märker då,
att han är i extatiskt tillstånd, men får ingen syn, därför att
han är alldeles vaken. (Dr. s. 20.) Och då han natten därpå
kommer i »tanckar om min wärdighet framför andra», ber
han med hopknäppta händer att bli befriad från dem, hvilket
också vederfares honom. Ett par nätter senare är han i
»dubbla tankar» och känner en stark frestelse: »Igenom an-
dans nåd brachtes jag at festa mina tanckar på ett trä, så
på Christi korss, och på Christum korssfestan, så ofta jag
det gjorde, föllo de andra tanckarne som af sig sjelfwe platt;
jag dref med samma tancke så starkt derpå at jag tychte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
