Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen - Den afgörande Londonvisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i54
gudomliga uppenbarelser. Tafel har utförligt uppvisat (a. a. II,
1074—1082), att dessa omtolkningar så godt som alltid öfver-
ensstämma med dem, som han senare gör i sina bibelförkla-
ringar och Diarium Spirituale. På så sätt blir denna visions-
period på sätt och vis en förskola till hela Swedenborgs se-
nare andeskåderi och bibelexeges.
Genom drömdagbokens abrupta afslutande äro vi ur stånd att
följa Swedenborgs inre utveckling under denna kristid till
dess slut. Endast genom andrahandsberättelser äga vi kun-
skap om den stora vision, som gaf honom den slutliga be-
kräftelsen på den mission, som Gud ålagt honom att fullgöra.
Utförligast äga vi denna i en berättelse af bankkamreraren
Carl Robsahm, som i sina memoarer samlat en del särdeles
intressanta anteckningar om sin samvaro med Swedenborg
under dennes senare tid.1 Han uppger sig ordagrant återge
Swedenborgs egen framställning af händelserna. Robsahm
säger sig hafva frågat Swedenborg, »hvar och huruledes ho-
nom blef gifvet att se och höra hvad som in mundo spirituum,
in coelo et inferno förehades». Härpå svarade Swedenborg:
»Jag var i London och spisade middag något sent på en
källare der jag brukade spisa, och hade då mitt eget rum,
der jag roade mig med tankar i nyssnämde ämne. Jag var
hungrig och åt med god appetit; emot måltidens slut för-
märkte jag liksom en skumhet för ögonen, det mörknade,
och jag såg golfvet öfvertäckt med de styggaste krälande
djur, såsom ormar, grodor och dylika kreatur; jag blef häpen,
ty jag var vid fullkomlig sans och redigt begrepp; ändteligen
tog mörkret öfverhanden, som genast skingrades, och jag såg
en man sittande i ena hörnet af kammaren; som jag då var
helt allena, blef jag af hans tal förskräckt, i det han sade:
ät icke så mycket. Det svartnade åter för ögonen, men klar-
nade lika snart, och jag befant mig vara allena uti rummet.
En så oförmodad förskräckelse hastade på min hemgång;
jag lät icke märka mig något för husvärden, men besinnade
noga hvad som händt, och kunde icke anse det för en slump
eller af physiska orsaker verkadt.
Jag gick hem, men om natten uppenbarade sig samma
1 Tryckta i engelsk öfversättning hos Tafel, I s. 31 ff. Den svenska texten
finnes utgifven i Skandinavisk Nykyrkotidning 1876 s. 60 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
