Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i56
efter var platsen rensad. Detta hände i London i april må-
nad 1745. Genom mina porer gick det ut som en rök, men
på golfvet syntes krypande ormar i stor mängd.»
Genom denna anteckning, som ju tydligt syftar på samma
tilldragelse, få vi till att börja med ett säkert datum för upp-
lefvelsen, april 1745. Det är också den tidpunkt, till hvilken
Swedenborg oftast förlägger öppnandet af sin »andliga syn».1
Men den är också ur en annan synpunkt af stor betydelse.
Den klargör nämligen det i Robsahms berättelse mycket
oklara sambandet mellan visionen af kräldjuren på golfvet
och den gestalt, som förbjuder Swedenborg att äta för mycket.
Vi varsna nu mycket tydligt sambandet i förloppet mellan
denna vision och den Kristusuppenbarelse, som Swedenborg
mottog ett ar tidigare. Också denna inleddes ju med att
frestaren med ett stort buller lämnade honom. Att denna
vision gjort ett så djupt intryck på Swedenborg, vill
Herrlin delvis förklara däraf att det varit »hans första
äkta hallucination». Naturligtvis är det svårt att draga
några bestämda slutsatser af de sena andrahandsbeskrif-
ningarna, men de tyckas mig dock bestyrka hans uppfatt-
ning. Swedenborg betonar, att han är fullt medveten och
tankeklar, under det att han i dagboken ju oftast säger sig få
sina visioner i ett tillstånd mellan dröm och vaka. Han tyckes
lokalisera synen till de yttre sinnesorganen. I Robsahms be-
rättelse talas det om hans »lekamliga ögon», och Beyers fråga
om den strålande synen gjort ondt i ögonen förutsätter ju,
att Swedenborg skildrat den för honom på samma sätt. Ännu
mer att observera är att Swedenborg ser föremålen inplacerade
i de verkliga rumsliga omgifningarna: reptilerna kräla på
golfvet; människogestalten uppenbarar sig i rummets hörn.
Till alla dessa typiska karakteristika, som ange att vi ha att
göra med en »äkta», psykosensoriell hallucination, kommer
ytterligare uppgiften om den förskräckelse, som den väckt
hos Swedenborg. Såsom jag redan förut omnämnt, är denna
starkt uppskakande verkan just typisk för den verkliga hallu-
cinationen, särskildt då subjektet för första gången erfar den.
(Jf. ofvan s. 131.)
_ Jt. diskussionen härom hos Tafel, a. a. II, m8 ff.
’ 1 Sin artikelserie i Sydsvenska Dagbladet aug._sept. 1903, n:o 2 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
