Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ofvan anförda uppsats påpekat, den grundtanke i verket,
som gett upphof till dess titel, i orden, att man nalkas Gud
i dyrkan i samma mån, som man förenas med honom i
kärlek. Midt i explikationen af den underbara synen af-
brytes verket.
Hur Swedenborg i hufvuddragen tänkt sig fortsättningen
af verket kunna vi sluta oss till af hans första försök till
allegorisk kommentar af Genesis i den 1745 — alltså samma
år, som De Cultu et Amore Dei utkom — författade Histo-
ria Creationis a Mose tradita.1 Såsom jag redan nämnt,
jämför han nämligen där sin föregående bok med den heliga
skrift och finner den öfverensstämmande med dess ande-
mening i de utförda partierna. Det torde därför ej vara
alltför djärft att antaga, att också Swedenborgs tolkning af
fortsättningen af skapelseberättelsen ganska noga öfverens-
stämmer med den framställning däraf, som det varit hans
afsikt att ge i De Cultu et Amore Dei.
I Historia creationis uppfattas syndafallet såsom bestående
däri, att Adam och Eva, som förut mottagit sitt vetande
direkt från anima, alltså på apriorisk väg, genom ormens,
d. v. s. världsfurstens lockelser vände sig bort från det him-
melska inflödet och i stället sökte nå kunskap på den apos-
terioriska vägen, mottogo inflödet från världen och naturen
och upptändes af kärlek till sig själfva. Det är detta, som
symboliseras genom ätandet af äpplet från kunskapens träd;
ty detta träd med dess frukt representerar den intelligens,
som förvärfvas på sinnenas väg. I och med det att Adam
och Eva åto af frukten, upphörde de alltså att lefva ett
himmelskt lif och började i stället att lefva ett naturligt.
De märkte sin nakenhet, d. v. s. de varseblefvo det natur-
liga intellektets bristfällighet. I orden om kvinnans kom-
mande smärtor ser Swedenborg en förutsägelse om den strid
mellan himmelska och naturliga böjelser, som först nu hos
människan tager sitt upphof. För att hindra den fallna män-
niskan från att smaka af lifvets träd, d. v. s. för att hindra
naturen med dess lustar från att bryta in i anima, utdrifver
Gud människan ur paradiset, d. v. s. han stänger anima för
inflytanden från de lägre själsförmögenheterna. Keruberna,
1 Tryckt af Im. Tafel i Adversaria I s. i—25. London 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
