Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ehuru termerna äro något ändrade. I Arcana Coelestia (5978)
heter det: »De (änglar), som verka i människans vilja, kallas
himmelska och de, som verka i hennes intellekt, kallas and-
liga. De himmelska änglarne äro motsatsen till genierna och
de andliga till andarne.»
Men på samma gång är ju sambandet med Swedenborgs
tidigare psykologiska system iögonenfallande. Adams egna
visheter och intelligenser identifieras ju uttryckligen med
mens med dess vilja och förstånd. De himmelska visheterna
och intelligenserna smälta ju i viss mån samman med den
gudomliga värme och det gudomliga ljus, som inströmmar
genom anima. Och på samma sätt äro ju andarne och ge-
nierna i viss mån identiska med sinneskunskapen och de
sinnliga begären.
Det är antagligen detta förhållande, som förmått Stroh
att i sin ofvannämnda uppsats (s. 62 f.) opponera sig mot
den uppfattningen, att Swedenborg med sina visheter och
intelligenser skulle mena verkliga andeväsen (real spiritual
beings). Han utvecklar ej närmare sin mening, men af de
citat, hvarmed han söker bestrida deras realitet såsom andar,
synes framgå, att han vill hafva Adams egna visheter och
intelligenser betraktade såsom mänskliga själsförmögenheter
och deras himmelska motsvarigheter såsom abstrakta begrepp.
Swedenborgs personifiering af dem skulle alltså endast haft
poetiskt syfte.
Denna uppfattning, som ju tyckes vinna ett visst stöd däraf
att i De Cultu et Amore Dei alla psykiska förlopp äro per-
sonifierade, låter emellertid icke upprätthålla sig annat än
möjligen beträffande de visheter och intelligenser, hvilka be-
tecknas såsom Adams egna. Om dessa utsäges i en not
(a. a. 68 not m.) direkt, att de tillsamman bilda mens och äro
identiska med viljan och förståndet. Och på ett annat af
Stroh anfördt ställe (a. a. 53 n. p.) heter det, att med Adams
samtal med sina intelligenser bör förstås, att han talade med
sig själf, d. v. s. att han tänkte. Andra uttalanden kunna
visserligen tyckas gifva vid handen, att de för Swedenborgs
fantasi i viss mån öfvergått till själfständiga andeväsen, men
att han dock i grunden ansåg dem vara mänskliga själsför-
mögenheter, framgår ju däraf att han låter anima föda dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
