Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren - Andespråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
dem, då faktiskt Swedenborg oftast belyser arten af sina vi-
sioner med ganska likartade exempel. »Efter en orolig sömn,
visade sig inemot första väkten den ljufligaste syn. Det var
vårligt friska girlander liksom af lager, hvilka rörde sig
såsom lefvande i den skönaste ordning. De voro af en så-
dan form och fulländning, att man ej kan beskrifva deras
skönhet och harmoni eller den salighetskänsla, som utström-
made från dem. De voro i två rader med något mellanrum
och löpte sida vid sida ett långt stycke, växlande i sitt skön-
hetstillstånd. Detta var klart synligt för alla andar, äfven
för onda. Efteråt följde en annan syn, ännu skönare, i hvil-
ken det var gudomlig salighet, men den var endast dimmigt
synlig. Det var barn, sysselsatta med himmelska lekar, hvilka
på ett obeskrifligt sätt affekterade själen.» (A. C. 1974)- Efteråt
talar Swedenborg med andar af olika slag om denna syn. Jag
erinrar i förbigående om den slående likheten mellan denna
vision och beskrifningarna af de himmelska lekarne i De
Cultu et Amore Dei (se ofvan s. 171).
Redan af ofvanstående citat få vi en föreställning om att
en stor del af Swedenborgs umgänge med andarne sker på
talets väg. Och granska vi närmare hans uppenbarelser,
skola vi finna, att det öfvervägande antalet af dem är af ver-
bal art. Som vi erinra oss, hade han redan 1 sm första
stora Kristusvision tydliga verbala förnimmelser. Det ges
emellertid i drömdagboken ej någon närmare beskrifning af
deras art. Man kan emellertid med säkerhet antaga, att det dar
ej varit fråga om auditiva hallucinationer, utan om de »mre
ord», hvarom mystikerna så ofta tala och som aro en mot-
svarighet till den ofvan skildrade »inre synen». _ Vi .hafva
nämligen kort därefter mycket noggranna besknfningar a
detta fenomen i hans skildringar af andespråket.
I De Cultu et Amore Dei finnes saken redan vidrör .
Det skildras ju där, huru Adam talar med sina intelligenser
och detta förklaras i en not (n:o 53 not p.) sålunda: »At
han talade med sina intelligenser bör förstås så, att han talade
med sig själf eller med sitt intellekt, det vill säga, att han tankte;
ty tanken är ett sorts människans tal med sig själf; da näm-
ligen vårt förnufts (mens) operationer äro verkliga handling-ar
(reales activitates) eller ändringar af tillstånd genom vanatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
