Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Människogestalten såsom skapelsens norm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 57
Det är denna människans ställning såsom det högsta än-
damålet i universum, som förklarar den utveckling den
antika läran om makrokosm och mikrokosm får i Sweden-
borgs teologi. »Människan kallades af de gamle mikrokos-
men, därför att hon återspeglar makrokosmen, som är uni-
versum i hela dess omfattning.» Men nu för tiden vet man
ej, hvarför människan kallas så, ty det märkes ej annat af
makrokosmen hos henne än att hon födes ur djur- och växt-
riket, att hon med sin kropp lefver i makrokosmen, ser i
dess ljus och andas genom dess atmosfärer. Men detta är
ju ej tillräckligt för att kalla människan mikrokosmen. Då
de gamle kallade människan mikrokosmen, så berodde det
på att de kände korrespondensläran och stodo i samband
med himlens änglar. »Ty himlens änglar veta af det de
skåda kring sig, att allt i universum, betraktadt med hänsyn till
nyttan, i en bild återspeglar människan.» (quod omnia universi
quoad usus spectata, referantin imagine hominem. D. D.A.319.)
Därför att hela universum står i människans tjänst, blir
alltså människoorganismen normerande för alla skapade ting.
Alla naturrikena visa analogier med människan, djuren ge-
nom sin kroppsbyggnad, sina begär och böjelser, växterna
genom sin utveckling från frön och sin fortplantning, mine-
ralerna därigenom att de vårda fröet i sitt sköte och bringa
det att sätta grodd. Denna naturens sträfvan till människo-
formen kan människan under jordelifvet endast dunkelt skå-
da, men då hon upptyftes till den andliga världen ser hon
det klart. Ty i den världen finnas ju alla ting från de tre
naturrikena, och den nyvordna ängeln, som står midt ibland
dem, ser dem alla kring sig, och då det innersta af hans för-
stånd öppnas, igenkänner han sig själf och skådar sin bild
i dem liksom i en spegel. (D. D. A. 63.)
Hvarje andesamhälle såväl som hvarje helvetiskt , samhälle
är i fullkomlig människoform. Helvetet och andarnes värld
ha i sin sammanfattning gestalten af en människa. Och till
sist bilda alla himlar tillsamman en enda människa, den
största människan (maximus homo). Men för att bilda denna
största människa förslå ej de själar, som komma från vårt
jordklot; alla planeterna i vårt solsystem äro befolkade af
människor, som sedermera såsom änglar komma till himlarne,
I 7 La m tn, Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
