Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i3
mentet till honom. Men när Swedenborg själf såg hennes
förtviflan, afstod han frivilligt från sina rättigheter och läm-
nade Polhems hus med en högtidlig ed att aldrig mer fästa
sina tankar på någon kvinna, än mindre förlofva sig ånyo,
hvarefter han började sina utländska resor. Till sist uppger
dokumentet, att Swedenborg försäkrat Emerentia Polhems dött-
rar och svärsöner, när de besökt honom i hans trädgård, att
han, så ofta han önskade, talade med deras aflidna moder.
Det enda autentiska dokument vi ha att stödja oss på för
kontrollerandet af denna berättelse, är ett bref af Sweden-
borg till Benzelius den 14 sept. 1718. (V. A-s Opera I, s. 286.)
Af detta framgår, att Polhem ursprungligen lofvat Swedenborg
sin äldsta dotter, Maria: »Alsta Polhems doter är förlofwad til
konungens Iioffjunckare benämnd Manderström, jag undrar
hwad folcket therom talar, som thet är min bestellning; then
andra hans doter är i mitt tycke mycket wackrare.»1 Som synes,
tyckes Swedenborg ganska lätt hafva tröstat sig öfver för-
lusten med hoppet om Polhems andra dotter. Emellertid
har han ju —såsom Tafel (I s. 635) med stöd af ett bref från
Polhem till Benzelius påpekat — redan i början af nästa år
afbrutit allt umgänge med Polhem, i hvars hem han enligt
dennes uppgift älskats såsom en son. Det är ju möjligt, att
han under det mellanliggande halfaret hos Polhem anhållit
om den yngre dottern Emerentias hand och att misslyckan-
det af äfven detta giftermålsprojekt förorsakat brytningen
dem emellan. Det måste emellertid betraktas såsom troli-
gare, att hans förbittring mot Polhem snarare haft sin grund
i den felslagna förhoppningen att bli hans svärson, än i hans
något hastigt påkomna kärlek till Emerentia Polhem. Häri
styrkes man också däraf att han i ett samtal med dansken
Tuxen (Tafel II s. 437) tydligen åsyftar den svikna förhopp-
ningen om Maria Polhem (jf. Tafel I s. 635), när han berät-
tar om det enda tillfälle, då han varit inne på äktenskapets
väg. Om någon ed att aldrig vidare gifta sig talar han ej
här, och man har ju också antydningar om att han sedermera
ej varit främmande för tanken på ett fördelaktigt parti.
1 I Diarium Spirituale skildras Maria Polhem såsom fåfäng och världslig.
,Hon satte hufvudsaken i det borgerliga lifvet i elegans och beredandet af föda.»
(IX S. 47290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
