Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Yttersta domen och det nya Jerusalem - Skildringen af den yttersta domen i andarnes värld år 1757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
i hans De Ultimo Judicio (tryckt 1758), i ett senare verk
med titeln Continuatio de Ultimo Judicio och i ett posthumt
arbete öfver samma ämne. Ytterligare beskrifningar och
förklaringar angående yttersta domen finnas i alla hans se-
nare verk, naturligtvis framförallt i hans båda kommentarer
till Apokalypsen, Apocalypsis Explicata och Apocalypsis
Revelata. Ehuru de ursprungliga skildringarna i Diarium
Spirituale äro betydligt färgrikare och intressantare, måste
jag i det följande hufvudsakligen stödja mig på de af Swe-
denborg själf publicerade verken, där den något svåröf-
verskådliga framställningen i Diarium Spirituale systemati-
serats.
Då Uppenbarelseboken säger, att den första himlen och
den första jorden gå under och att i stället en ny himmel
och en ny jord skapas, menas därmed ej, att vår jord och
änglahimlen skola förstöras för att ersättas af nya. Gud
dömer ej människor under jordelifvet, ej heller beröfvar han
dem saligheten, som ernått den. Den yttersta domen kan
alltså hvarken träffa det nu lefvande människosläktet eller
änglarne. Med den första himlen menas de boningsplatser,
som efter Kristi första nedkomst anvisats dem, som i yttre,
men ej i inre måtto varit i det goda. De hade varit rättvisa
och ärliga för civil- och morallagarnes, men ej för de gu-
domliga lagarnes skull. Då den gudomliga ordningen ford-
rar, att alla, som kunna bli frälsta, skola bli frälsta, hade de
fått stanna, så länge de själfva kunnat vistas bland de goda.
De hade skapat sig samhällen i de högre delarne af andarnes
värld, till större delen på berg och klippor, och gifvit dem
likhet af en himmel. Denna samling af låtsade fromma,
som ville blifva änglar, men ej kunde det, hade till sist blif-
vit så talrik, att de uppfångade det gudomliga ljuset och
den gudomliga värmen. Deras samhällen lågo såsom tjocka
moln under himlarne och hindrade de gudomliga solstrålarne
från att kunna tränga fram. Därigenom kom det på jorden
lefvande människosläktet att riskera att ej hållas i den jäm-
vikt mellan himmel och helvete, som är nödvändig för bi-
behållandet af den fria viljan, och denna fara blef ännu
större, därför att under kyrkans urartningstid allt flera kom-
mo till helvetet och allt färre till himlen och därigenom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
