Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Borg. Och tror du ej, att man kan bli’ lycklig
också som en sådan. Vet du så säkert, om Stenblads
Amanda blifvit lyckligare eller känner sig nöjdare af
att gå utspökad alla dagar och servera — mången gång
druckna herrar. Värdshuslifvet är ej det bästa. Hvem
vet, om ej lyckan varit närmare, ifall hon gjort rejelare
sysslor. Ser du — jag är gammal och känner bättre
lifvet än ni unga. Men hvad skulle du nu önska få för
en sysselsättning?
Elsa. Antingen i sylära — försäljerska på
bagar-butik eller helst — städerska på ångbåt.
Fru B. Också du! — Men du är ju inte sjövan.
Elsa. Jag! — inte sjövan! — Reste jag ej redan som
så (gör en gest med handen mot golfvet) med
Mellan-gårds jalan till höstmarknaden i Åbo och hvarje sommar
ett par, tre gånger till Hangö? (spotskt). Jagkanrefva
segel och sköta rodret, om det gäller.
Fru B. Ja — du är en duktig tös — det är sant, men
därföre är det också synd, att du vill lämna din hembygd,
där du så väl behöfs.
Elsa (otåligt). Jag har rakt ingen ro, se’n jag fått
det i mitt hufvud att vilja pröfva lifvet.
SCEN 17.
(En uniformklädd sjökapten inkommer med en bundt
motböcker i handen — slänger sin mössa på bordet).
Nå nu äro alla påmönstrade redan, men en flicka
behöf-va vi ännu till rnidtskeppsstäderska.
Elsa (niger djupt). Vill inte kapten antaga mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
