Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
LAND OCH STAI).
N:o 0.
Unberimsningen förftggår inebetå förebrag i föl=
jaitbe ämnen: religioitsfunffap od) fi)rfof)iftoria, fiuetu
ffa fpvåfet ocf) literaturen, ginfanbs geografi ocl) befs
Ijtftoria, l;älfotära, geometri (utmätning ocf;
fartlägg–niitg af fält famt beräEning af t)tors ioibb tu. m.),
aritmetif, ritning od) enfelt bofljåtteri.
Så förebragningstimmarua äro förlagba till efter;
mibbageit, äro elementa i folfljögffolan bärjämte i
tillfälle att genomgå en lurö i någoit af ftabenö ffolor
nteb rent praftifft fyfte, fåfont mäfffolatt, (jalmflät;
ningö; ocl) fpffolan eller flöjbffolan.
3 folfljögffolan är för öfrigt målet af ämnen
fuHfontligt fritt, £roar ocf) en fan efter eget bel)ag
mälja ett eller flere af oftuatt uppräfnabe ämnen,
fyiuilfa afla ntcr eller litittbre bireft ntebföra gagn för
allmogemannen.
.|roiffeu aHmogentan, fout Ijälft något rört fig
utom fjemmets fmitar, f)ar ide fant befjof af att funna
bef)anbla moberëmålet i tal ocf) ffrift!
SNårt faitbs f)iftoria ocf) famljättsförfattning läitt=
nar eit nribgab ft)it på företeefferna i famljättslifroet,
ocl) befs läjniug od) bcgrunbanbe ffaß i fitt mån bi=
braga titt att uppfoftra bugliga bi)a= od) fommuttal;
ntätt.
fëälfoläran är af toift för en od) fpar ocf) ffafl
mät öppna allmogemannens ögon för många förfjåk
lanben, fom f)ittills legat förbolba för Ijonont od) få=
lunba gagna od) fpriba roälftgnelfe ide blott till l)o=
ttom, utan genom Ijottom till Ijela l)ans omgifning.
SDett praftiffa mjttan af be öfriga ämnena ligger
i få öppen bag, att bett fnapt bcl)ö_fu)er omnämnas,
^ag mill l)är blott påpefa luifteu af att fjåff funna
uppmäta fina ägor ocf) råar od) febau på eit farta
upprita bet uppmätta; fifafå är förbeleu af att fjälf
noggrant fituna föra bof öfmer filta infomfter od) ut;
gifter ide liten.
®et är fåltiuba många ut)ttiga funffaper foff;
Pgffolan mebbefar få gobt fom titt ffänfs — inffrif;
ningsafgiften utgör blott 2 ntarf. SCittträbet till
ffo–lan ftår öppet få för mätt fom frøinnor, ynglingar fom
flidor. fèeft mifst göra förälbrar båbe rätt od) floft
uti att fäitba barn, fom rebatt genomgått foffffofa,
titt foffl)ögffolait, tt) en gob uppfoftrait od) unberrois=
ning är bod bet bäfta arf, fom be funna gifroa fina
barn.
Jlttöers.
Helsingforsbref.
| u när ined september inflyttningarna ilro
mulan-gjorda och hufvudstadsboarna kommit sig’ i
ordning’, börjar det glada Helsingfors återfå sin
vanliga prägel. Nöjen hvarje afton och af
mångahanda slag. Främmande artister gästa vår stad, som
börjar bli uppmärksammad af t. o. m. mycket aflägsna
folkslag. För ej länge sedan gjorde en karavan från
konungariket Dahome oss den äran. Under senaste
vecka gästades vår stad af en zigenartrupp, hvars
medlemmar, iklädda glittrande dräkter, sjöngo sina
än vemodiga än vildt uppsluppna sånger och dansade
sitt folks egendomliga danser. Och just nil är en
Singhaleskaravan från Ceylon mod elefanter och ssebus
inhyst i cirkus på Broholmen, där man kan få en
inblick i det lif, som infödingarna på de indiska öarna
föra.
I Societetshuset spelar några aftnar en tysk
konsertorkester, hvars prestationer äro synnerligen
framstående, I Brunnshuset sjunger den svenska
damkvartetten. — Idel gäster, som samlats hit upp. Och dock
är ännu två, kanske de mest värderade, onänida, På
svenska teatern uppträder i dagarna den fräjdade och
älskliga konstnärinnan, fru Ellen Hartman från
Stockholm, och det svenska operasällskapet skall snart på
några dagar emottaga Alma Fohström. Senast liar
hon uppträdt i 1 )orpat, där hon skördat de vackraste
lagrar. En af platstidningarna yttrar om henne:
„ Omöjligt är att beskrifva de än glada än sorgsna
toner och de driller hon lät oss höra. De ljödo, som
om de kommit ur någon förtrollad fågels och icke ur
en människas bröst. Hon förtjänar med all rätt
nämnes näktergal". Samtidigt vet den ryska tidningen
Novoje Wremja att berätta, det fröken Fohström skulle
för det kommande året vara engagerad för en summa
af 270,000 mark om året. Vår fliiska näktergal
skördar ej endast lagrar, utan äfven guld!
I dag och de närmast följande dagarna råder det
lif och rörelse på Helsingfors gator. Inlandsboarna,
stadsbefolkningen och skärgårdsboarna hafva stämt
möte på marknaden för att utbyta varor. Hvar och
en följer den gamla köpmansregeln att köpa billigt
och sälja dyrt. Att därjämte köpa det som är godt
och starkt är nog en god regel, men icke desto
mindre torde nog en och annan, som säljer „starka varor"
icke komma att rosa marknaden. Ett besök i
hufvudstadens rymliga butkor och en tom börs kunna
dessutom blifva följden häraf. Men detta är egentligen
ej en sak att skämta med. Skam komme öfver den
som dricker mer, än lian tål vid, och uppträder till
sina medmänniskors förargelse. Vare detta sagdt både
0111 herreman och bonde!
Några förädlande nöjen har staden tyvärr ej att
erbjuda landsboarna. Få torde nämligen de vara,
hvilka uti målskjutningstältet nedanför
Observatorii-bärget finna trefnad. Skada att hornmusiken i
esplanaden redan tystnat för denna höst.
Södra hamnen ligger full af farkoster, packade
sida vid sida nästan lika tätt som strömmingarna i
deras tunnor. Och cle äro ungefär f>,000. Det kan
ju nog synas mycket, men ännu mer fanns det i fjol
till salu. I år växlar priset på tunnan mellan 25 och
28 mark, och skärgårdsboarna äro helt- belåtna ined
afsättningen.
Då vi i går vandrade utmed kajen, där de 20
jakterna frän Kökar ligga, och hälsade på våra värda
bekanta bland fiskarena, lyssnade vi till följande samtal:
Stadsfrun: Har ni god fisk?
Kökargumman: Ja vars, frun kan smaka på’n.
Stadsfrun: I fjol var er strömming så mager.
Kökargumman: Ja, se frun, fisken ha vi fått
och inte födt!
Vidare nyheter från marknaden hinna vi ej nil
lämna, emedan vårt blad efter en timme skall vandra
in genom prässen och sedan lit i världen.
Axel.
Studentföreningen Verdandis småskrifter.
Häftena 1—14. Stockholm. Albert Bonniers förlag.
I den svenska universitetsstaden Uppsala finnes
f. ii. en förening, till större delen sammansatt af
studenter, hvilka söka värka för upplysningen och för
spridandet af frisinnade idéer. I detta syfte utgifves
en serie småskrifter, närmast afsedda för de lager af
medborgare, som icke äro i tillfälle att i omfattande,
lärda och dyra arbeten hämta sitt vetande. Ehuru
därför både innehåll och framställningssätt främst äro
lämpade efter menige mans behof, sä erbjuda dock
många af de små häftena en läsning, som kan vara
underhållande och lärorik äfven för den, som är i
besittning af en högre bildning.
Häftet 3 lämnar en synnerligen upplysande
framställning af koranen, nmhainedanernas bibel, ur
hvilken flera kapitel anföras; nuinero 4 innehåller en
varmt skrifven teckning af den franske författaren
Voltaire och af den väldige sanningskämpeiis strid
för trosfrihet och religiös fördragsamhet. Icke minst
gagneliga äro de häften, hvilka, såsom Skatterna
till staten, Nutidens arbetssätt, Den industriella
arbetsfrågan gifva oss en inblick i förhållanden, som
hvarje vaken medborgare i vår tid behöfver och bör
känna. Nämna vi slutligen n:o 5 Om öfverläggningar
och beslut, en praktisk och klar hjälpreda för
deltagare i möten och öfverläggningar, sä hafva vi nämt
de viktigaste af Verdandis goda och berömvärda
småskrifter. Priset för häfte växlar från 15 till 35 penni.
De 10 första häftena finnas ock, bundna i ett trefligt
band, till ett pris af Fink 2: 80.
Oskar Dannholm: Geografi för folkskolor och
andra läroinrättningar äfvensom till själfstudium.
Helsingfors, K. E. Holms förlag. Pris 1 ink 50 p:i.
Denna nya lärobok, prydd med 30 goda,
upplysande bilder, är utarbetad med omsorg. Oriktigheterna
äro ytterst få, och valet af cle geografiska uppgifterna
har skett med berömvärd urskilning. Skulle bokens
utförlighet försvåra införandet i folkskolorna, vore det
beklagligt. Vi hoppas dock, att den på flere håll skall
vinna spridning.
Handelsmannens handskar.
, _ et var en gång en handelsman i Ystad — och jag
skulle ju gärna kunna tala om hvad lian hette, men
det behöfs inte, för det vet hvar människa, soin
hört denna här historien förr — och den handelsmannen
var i sina dar en glad och treflig fyr, som gärna
handelsmännen i Ystad pläga vara, om de nil äro hemma
eller borta.
Och den handelsmannen hade en gång fått
främmande, som han först bjöd på en stiligare middag och se’11
på en utfärd till Krageholm.
Men när det så skulle bära af hem, hade
handels-malllien blifvit af med sina kürhandskar — ocli det var
ju förargligt. Inte for handskarnas skull, för hvad
’smut-tar’ en sådan en rik och mäktig mau 0111 ett par handskar?
Men det ser ju inte fint ut att sitta och köra for damer
och vara bar om näfvarna. Nå, det kunde nu inte hjälpas.
När handelsmannen satt på kontoret da’11 efter, kom
där in en bondgubbe från Krangeholmstrakten.
„Guss fre’! handelsman!" sa’ han,
„God dag, Ola Olsson!"
..Känner handelsmannen dessa här?"
„Nä, se där a dit Hvar hittade du dem?
„De lågo i skogen, där som herrarna satt och drack
’sherry vin’!"
„Hur visste du, att det var mina?"
„Jag såg, när de trillade af handelsmannens lomma!"
„Då kunde du ju gett mig dem i går — du säg ju,
att jag gick och sökte efter dem?"
„Visst såg jag det, men jag skulle to sta’n ändå i dag,
och så tyckte jag, att jag hade ett sådant bra ärende hit!"
„Såå! Tack ska’ du ha! Det var hederligt gjordt,
min gubbe!"
Gubben stod en stund.
,Himnm? Det vore väl meningen, att
handelsmannen vill jag skulle ha någon hittelön!"
„Ja, visst! Axel, ta och–hvad vill du ha för
nånting?"
»Hm! Jag tror inte mor har nånting på
kaffeflaskan –"
„Ge då gubben ett,.skålpund kaffe och ett skålpund
socker och en cikoria! Ar det bra så?"
„Tackar ödmjukast. Det tror jag — nu ska’ mor
bli glad."
„Adjö med dig, då. Helsa mor!"
En tid efter kom Ola Olsson in på kontoret.
„Guss fre’, handelsman!" sa’ han.
„Se god dag! Hvad är det frågan om?"
„Hmmm! Det var jag, soin hitte handelsmannens
handskar!"
„Jaha, jag tror det. Nåå?"
„Jo se, se det är så — så att vår tös skulle på
dans i kväll på herrgården, och då vilja ju alltid töserna
vara fina — se, det skulle ju kunna slumpa sig så, att de
kunna få sig eu fästeman, hehehe! Och så mente mor,
att eftersom det var jag, som hitte handelsmannens
handskar, så–"
„AxeI, ta ocli ge gubben en af de vackra sjalettenia,
de som ligga på öfversta hyllan, du vet–"
„Ja, jag säger då det: tack ska’ handelsmannen ha.
Det var som jag sa’ till mor genast: ’det var riktigt
roligt, att jag hitte do handskarna — en sådau en frikostig
karl som handelsmannen är i allting!’ Nu ska tösen bli
glad — kanske det kunde slumpa sig lyckligt för henne ined!"
„Ja, det är bra! Farväl med dig: hälsa mor och
tösen!"
Så lit på efterhösten en dag, just som
handelsmannen bade som allra mest brådtom, så — hvem stöflar in
på kontoret, om inte Ola Olsson?
„Guss fre’, handelsman!" sa’ han och såg så
ogement fryntlig och gemytlig ut. „Hur kan det stå till?"
„God morgon, bra, hvad är det?" svarade
handelsmannen kort, för han var förargad öfver att han blef störd.
„Känner inte handelsmannen igen mig? Det var
jag, som hitte handelsmannens handskar."
„Nåå?"
„Jo, så sa mor till mig i morse: „Du kunde gå
in om till handelsmannen, som alltid är så frikostig–"
„Har du inte fått hittelön en gång? Två gånger
till och med, tror jag, liva?"
„Jo för all del, bevars väl! Ja det vill säga: Mor
har fått kaffe och socker, och Elna fick en sjalett, och det
var en utmärkt vacker sjalett, — men se, alt det där, det
— det var bara fruntimmerna, som hade glädje af det!
„Näå?"
„Jo, nu har jag varit inne och sålt ett lass ärter
i dag till handelsmannen, granna, trinda ärter — into en
maskäten ärta i hela —"
„Nå, dem har du väl fått betalt för?"
„Jüss, visst har jag det — det var en sak, det–-
på runstycket! Hm| Här får man 110g sitt — öfver, icke
under."
„Nåå?"
„Jo, se: det har slumpat sig så, att jag skulle ha
barndop om några dar, och så tänkte jag, att
handelsmannen, soin har så godt 0111 vin ocli har allting oköpandes,
efter soin det var jag, soin hitte handelsmannens
handskar, sä = —"
,Axel! Ta och ge gubben en kanna sherry — af
den där starka, dn vet —"
,.Ja, jag säger då det: handelsmannen är då
värk-ligen —"
„Och när du så har lassat af dina ärter, så gack
ner i köket och få dig lite’ frukost! Adjö med dig!"
„Ja, det är då som mor liar sagt: ’den
handelsmannen’ —"
,.Det är bra: adjö med dig!"
„Tackar allra ödmjukast! Hvad kaii ett par sådana
handskar kosta, när de ä’ nya?"
„Åh, en fem kronor!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
