Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
LAND OCH STAI).
N:o 0.
I vårt tycke är kaffe nog en god dryck, men
detta förhindrar oss ej att önska, det mången
därjämte kunde offra några penni mera på and-I
lig spis.
Vi hafva oss bekant, att i många
landskommuner med svenska talande befolkning in- j
tresset för bokligt vetande är 3’tt.erst ringa.
Det finnes liela byar i Nyland och Österbotten
utan tidningar, och samtidigt håller mången
husbonde i Tavastland för sin räkning en eller
flere sådana. På Jorois postkontor
prenumererades 1888 tidningar för 1823 mark, då
Vö-råboarna, hvilka äro ungefär lika många som
Joroisboarna, utgåfvo endast 544 mark.
Saari-järvi har visst en dubbelt större folkmängd
än Kronoby och Oravais, men så utfaller dock
en jämförelse mellan summorna 1,596, 326 och
209 till de två sistnämda socknarnas nackdel.
Om häremot exempel kunna framdragas,
som utvisa, att i en del svenska socknar flere
tidningar hållas än i motsvarande finska, så
står det dock fast, att för närvarande läslusten
i Nyland är mindre än i Tavastland. Såsom
bevis anföra vi, att ur 22 nyländska
landsortsbibliotek ut togos 1888 blott 13,870 böcker, då
däremot i 45 tavastländska folkbibliotek
samtidigt gjordes 50,000 boklån.
Det vore i sanning på tiden, att de
svenska socknemännen gåfve akt på detta
förhållande och ej längre lämnade sig efter.
Utgifterna för boklån eller prenumeration af en
tidning äro dock ganska ringa. Anser sig en
person ej hafva råd att ensam hålla en tidning,
så kan han ingå bolagskap med en eller flere
af sina grannar. I de flesta fall kan dock
prenumerationsafgiften hopbringas genom några
timmars ökadt arbete. Den som drar sig
därför har glömt, att utan uppoffring och arbete
nås intet mål.
Med dessa ord hafva vi icke velat tala för
något särskildt blad. Må hvar och en fritt
välja, hvad honom synes bäst! Vårt lands alla
tidningar sträfva hvar på sitt sätt att sprida
nyttigt vetande och arbeta för det de anse för
godt och rätt.
Återblick på världsutställningen
i Paris.
l|eBsa dagar afslutas världsutställningen i Paris,
som varit öppen ett halft års tid eller från
den 6 maj detta år. Det linnes säkert mången som
frågar sig1, om denna nu varit af så stor betydelse,
att det lönat mödan för äfven ett så fattigt land som
vårt att på densamma offra pengar, tid ocli krafter.
Denna fråga behandlades mycket i tidningarna före
utställningens öppnande, och röster höjde sig till och
med för att vi ingenting borde göra för vårt lands
deltagande i den stora expositionen. Det är att
antaga att de flesta motståndarna numera ändrat
mening, och att glädjen öfver att vårt land icke blef
borta från utställningen 1111 är allmän hos hela vårt
folk. Och vi hafva i sanning skäl till att fröjda oss.
Ty det kan utan öfverdrift sägas, att
världsutställningarna numera hafva en jämförelsevis större
betydelse för de små folken än för de stora. Täflan
står på dem öppen för alla, och den som förut varit
okänd, kan genom en världsexposition få ett namn
som sprides kring hela jorden. Det är naturligt
att vid en världsutställning, där köpare och säljare
från alla länder och vädersträck stämma möte,
affärsförbindelser uppgöras för långa tider framåt.
Köparen håller sig till det som är billigast och bäst; for
honom är det en bisak om lian tar sin vara från syd
eller nord. Det gäller blott för säljaren att hålla
sig framme med sin vara. Helt visst kommer ett land,
som håller sig undan från en världsexposition, att
förlora därpå i längden, äfven om själfva deltagandet
hade kostat nog så stora summor. Sverge till
exempel, det deltog icke i Pariserutställningen, och det
är intet tvifvel underkastadt, att svenska fabrikanter
af denna orsak gått miste oin många goda kunder i
främmande land. Konkurrensen, täflan är i våra
dagar och på alla områden ofantligt stor: en konkurrent
mindre på en exposition betyder för öfriga utställare
en möjlighet till att få sin vara att gå åt. Om ett
land håller sig undan från en sådan allmän
uppvisning som en världsutställning, så förlorar det själft
därpå, medan öfriga länder vinna.
Ett annat land som icke deltog i världsexposi-
tionen var Tyskland. Detta berodde såsom bekant
på det spända förhållande, som råder emellan detta
land och Frankrike. Att denna Tysklands frånvaro
var ett nederlag för den tyska industrin lider numera
intet tvifvel. Vårt land liar hittills inhämtat ofantligt
mycket styckegods med mera från Tyskland. Att vi
framdeles komma att köpa mindre från sistnämda land
och mera från andra, framgår redan af flere
omständigheter. Den tyska varan har hittills i allmänhet
ansetts vara billig i jämförelse med andra, till
exempel den franska. Expositionen har emellertid visat,
att varor kunna fås lika billigt från andra länder som
från Tyskland, delvis också billigare och långt bättre,
och det är naturligt att vi framdeles börja mera handla
med dem än hittills, mindre med Tyskland. Hvad
Tyskland förlorar genom minskad handel på vårt
land betyder icke mycket för det väldiga riket, men
flere folk kunna göra lika som vi, och i så fall blir
förlusten stor 110g.
Hvad oss själfva vidkommer, så ha vi redan
genom Pariserexpositionen begynt få marknad för våra
varor på många nya håll. Främst är det vårt papper
och vår trämassa som väckt uppseende och begynt
vinna afsättning till jordens alla håll och kanter.
Och detta är en lycka för bela landet, ty
trämasse-industrin är en af de naturligaste i vårt land, där
råmaterial finnes i riklig mängd i våra stora skogar,
drifkraft i öfverflöd i våra talrika forsar. Vår
skol-ocli hemslöjd ha äfven väckt tillbörlig uppmärksamhet,
och hvem vet hvilken källa till rikedom denna ännu
kan blifva för vårt folk! Och smöret, vårt läckra,
präktiga smör, det börjar redan synas i de granna
butikfönstren i utlandet stora städer, där det säljes
för högt pris. Och hvarje skålpundsbit smör, som vi
föra ut, hämtar in minst en mark i klingande mynt.
Naturligtvis uppgöras handelsförbindelser också
vid andra tillfällen än vid utställningar, men dessa
äro emellertid de viktigaste tillfällen som härtill
erbjuda sig, och därför äro de af så stor vikt och
betydelse för handeln och industrin.
En annan nytta som världsexpositionerna
medföra är den, att de mera än något annat bidraga
till att göra olika länders folk bekanta med hvarandra,
att de lära dem förstå hvarandra, uppskatta och
högakta hvarandra. Man talar så mycket 0111 folkens
förbrödring, men det återstår på detta fält ännu
oändligt mycket att göra. lian har rätt att hoppas, det
världsutställningen i Paris äfven i detta afseende
lämnat djupa spår efter sig. Har den lyckats hälst i
någon mån föra olika folk närmare hvarandra, så
äro de miljoner och åter miljoner som offrats på den
underfulla, hänryckande vackra världsutställningen i
Paris icke bortkastade penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
