Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4
Helsingfors den 5 Januari
1890
LÄND »ch STÄD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ -
„ kvart ..................1 „ 25 „
Mürlc! Postafgifterna och ersättning för
liembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
■O. t
UTGIFT ARE:
Doktor P. NORDMANN
[träffas Ä byrån il—12, Skilnaden 15. Telefon 622].
MEDARBETARE:
Magistrarna E. LAGUS och K. LINDSTRÖM.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Norra Esplanadgatan 35, Alexandersgåtan 24,
Friis bokhandel, tryckeriet Helenegatan 5, Apoteket
Andrégatan 8 samt Sörnäs apotek.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Helenegatan 5.
Lösnummer:
i Helsingfors 10 penni, i landsorten 15 penni.
_ _______
Johan August Sandels
föddes den 31 augusti 1764 i Stockholm. Han
blef officer vid nyss fylda 13 år, befordrades
1785 till ryttmästare vid „Finska kompaniet af
Adelsfanan" ock 1787 till major vid cle så
kallade Karelska dragonerna.
Han deltog i kriget mellan Sverge och
Ryssland 1788—1790 samt utmärkte sig redan
då flere gånger genom behjärtenhet och
mannamod. Till belöning för visad tapperhet
befordrades han år 1790 till öfverstelöjtnant (vid
26 års ålder!) och underbefälhafvare vid
Karelska dragonregementet.
År 1793 blef han på grund af falska
angifvelser arresterad såsom deltagare uti ett
högförräderi. Men då man icke kunde öfverbevisa
honom om någon brottslighet, blef han
frigifven och återsänd till Finland. Här
befordrades han snart till generaladjutant (1795) och
öfverste (1799), samt transporterades 1803
till chef för Savolax fotjägare och den
berömda Savolaxbrigadens artillerikompani.
Bröt så kriget ut år 1808. Sandels
anförde sina tappra fotjägare och deltog redan
i början med framgång i några mindre
strider. När hela vår armé i april månad under
den nesliga reträtten hade kommit till
Uleåborg, bildades en femte brigad, öfver
hvilken Sandels fick befälet. Denna brigad
bestod till en början af endast 1,600 man, både
fotfolk, kavalleri och artilleri. Efter
svenskarnas första större seger vid Siikajoki den
18 april befaldes Sandels med denna trupp
bilda ett skydd åt hufvudhären från
sjösidan. Snart behöfdes den ej mera här och
fick order att söka försvara vägen från
Savolax, till Uleåborg, som går genom
Frant-sila och Pulkkila. Han fick höra, att en rysk
armé anländt till sistnämda socken och ilade
med sin brigad dit, tågande fem mil under
en natt. Den 2 maj stod här ett blodigt
slag, där Sandels besegrade den ryska hären
efter ett tappert motstånd. Nu begynte han
tåga ner mot det af fienden besatta Kuopio,
som intogs af kapten Malm den 12 maj.
Sandels och hans officerare i spetsen för sina
tappra trupper utförde nu den ena bragden
efter den andra i Savolax, men fick dock,
på grund af fiendens styrka och de
obetydliga hjälpsändningar han själf fick emottaga
från hufvudhären, i slutet af september lof
att åter börja draga sig mot norden.
Samtidigt eller den 29 september hade ett
stillestånd blifvit ingånget emellan den svenska
och ryska hären. På grund af detta drog sig
Sandels upp till Idensalmi socken, där han
befäste sig vid Koljonvirta ström, norr om en
bro som ledde öfver floden. Den 19 oktober
beslöts det, att vapenstilleståndet skulle utgå
den 27 i samma månad klockan 1 på dagen.
Huru det var, så började emellertid ryssarne
tvärt emot aftalet striden redan klockan 12
nämda dag, och öfverrumplade den oförberedda
svensk-finländska hären, men förlorade dock
slaget vid Virta bro, ett af de blodigaste under
hela kriget. Både vår här och den ryska slogs
här med förtviflans tapperhet. De närmare
detaljerna om detta slag, i hvilket de våra hade
endast 1,400 man, ryssarna 8,000, har
Runeberg skildrat i de ståtliga dikterna Sandels ooh
Löjtnant Zidén, till hvilka vi hänvisa.
Ryssarne fingo emellertid alt mera
förstärkningar, hvadan Sandels fick befallning att
draga sig undan. Han hade emellertid den 11
november för visad tapperhet blifvit utnämd
till generalmajor.
Den 19 november ingicks den så kallade
konventionen i Ollcijoki, hvarigenom
fientligheterna emellan de båda arméerna afstannade för
året, för att mot slutet af följande år alldeles
JOHAN AUGUST SAÄDELS.
upphöra genom freden i Fredrikshamn den 17
september 1809. Före freden utkämpades dock
ännu strider mellan svenskar och ryssar, och i
några af dem deltog ock general Sandels med
stor tapperhet, t. ex. i slagen vid Hörnefors
den 5 juli och Umeå den 21 augusti.
Sedermera deltog Sandels ännu i flere krig,
i Tyskland, Belgien och Norge, saint utmärkte
sig städse genom mod och duglighet. Han steg
äfven oafbrutet i graderna. Han fick flere
ordnar, blef „en af rikets herrar", baron, grefve,
öfverståthållare i Stockholm och slutligen
fältmarskalk år 1824. Han afled i Stockholm clen
22 januari 1831 i sitt 65:te lefnadsår.
Den tappre generalen, hvars vackra bild
Land och Stad i dag återgifvet-, skildras af en
berömd penna på följande sätt:
„Till växten var han lång, nära tre alnar;
hållningen militärisk; håret uppstruket,
pannan hög och öppen; ögonen gråa och
blixtrande, munnen skarp. Det hela återspeglade
den fasta, kraftfulla anda, som lifvade hans
själ. Hans lynne var hetsigt men ädelt. I
striden återfann han alltid det lugn, som han
i enskilda lifvet någongång saknade. Under
det hans kunskaper, skicklighet och
fosterlandskänsla förvärfvade honom befälets aktning och
förtroende, försäkrade honom hans okufliga
mod, hans rådighet, ja hans tycka, om
soldatens blinda tillgifvenhet. Ledd af Sandels
ansåg sig finnen oöfvervinnelig, och blef det
äfven genom denna tro. Faror, lidanden
och försakelser delade han lika med sin trupp
och kunde således lita på dess trohet; den
svek honom aldrig. Sådan var den man,
som med skäl benämnes den tappre bland
de tappre, hvars bragder länge skola
gen-ljuda ibland Finlands klippor och hvars
namn måste nämnas med vördnad af hvarje
svensk."
Vi må tillägga, att äfven fienden flere
gånger betygade den tappre general Sandels
sin aktning och beundran.
För några år sedan upprestes vid Virta
bro ett monument till Sandels ära.
iT
Lönar sig jordbruket i Finland
är en sråga, som wi tidt och ofta fe afhandlad i
tidningarna, på allmänna möten och sammankomster
samt man od; man emellan. Swaren utfalla olika,
ty om jordbruket har många förswarare, så är
an-griparenas skara ej häller såtalig, och det oaktadt
jordbruket lämnar den ojämförligt största delen af
Finlands inbyggare ett, i förhållande till wara öfriga
mera obetydliga näringsgrenar, tillräckligt och sä-
kerl leswebröd. Isynnerhet förefaller påståendet, att
jorden ej söder sin brukare, oberättigadt wid så
gynnsamma förhållanden, soln dem wi nll som bäst
lefwa i. I största delen af landet har skördeli utfallit
god och riklig, wädret 1889 war drägligt för sådd,
skörd och ösriga arbeten ilte på åker och äng.
Dess-utom hafwa prisen på landtmannaprodukter stigit
od) göra det fortfarande långsamt men säkert, jämte
det afsättningen, tack ware järnwägar ocl) kanaler,
ångbåtskolnlnllnikationer och goda wägar, blir sråli
dag litt dag lättare och bekwämare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
