Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 N:o 20
„Och dessutom behöfver bela huset brädfodras.
Här drar ju som genom ett såll. Och en veranda
till badgästernas nytta ocli nöje. Ah, ni liar en hel
hop att uträtta."
..Men jag har ingen slöjdstuga."
„Har ni inte? Det var besynnerligt. Har ni
inte bela gården oni sommaren, och om vintern kan
ni gärna taga största rummet till värkstad. Styrman
och Märta nöja sig nog med det andra." Matts drog
till nied ett af sina breda grin. ,,Hon går på värre,
hon", sade han. „Det tål att tänka på."
„Nej, det tål inte als att tänka på, nieii det tål
att göras. Korn hit, styrman Bide, och hör på
förslaget. "
Styrmannen, som gick genom grinden med en
knippa hvitling, kom genast upp till oss.
„Ja, det vore nog präktigt", sade ban. „Inte
för det jag är något vidare kunnig i det, men
morbror kunde väl lära mig."
..Ocli så fick du litet bättre tillfälle att ha mig
under ögonen och vakta mig", sade lotsen ined en
illparig blick.
Styrmannen rodnade.
„Är det värkligen därför styrman går här
hemma?" sade jag, „så är jag honom af hjärtat
tacksam, men jag får också säga, att nu kan styrman
taga hyra i morgon dag. Jag är alldeles nöjd nied
lotsen som beskyddare." Jag såg att dessa ord gjorde
Matts Bide godt, att de liksom kryade upp honom litet.
„Nog behöfde huset repareras", sade styrmannen
för att slå bort det ömtåliga ämnet, „men pengar —
det är knuten".
„ Jag liar tre veckors båthyra orörd", sade Matts
nästan litet skamsen, „det gör nittio kronor".
Styrman gjorde stora ögon. Det liade aldrig förr
funnits ett öre kvar af den.
„Jag har bara tio kvar jag, men nog vill jag
gärna släppa till dem", sade ban.
,.Och vid kajen ligger en skuta med bräder",
sade jag. „Jag ser alla edra grannar gå ocli släpa
plank på ryggen upp till sina gårdar, lika myror
nied strån till sina stackar. Gör upp affären i dag,
Matts. Jag längtar att se den i gång, innan jag
reser, och jag skall göra ritning till staketspjelor åt er."
Ocli den kom värkligen i gång med en ifver ocli
en fart, som jag als icke väntat. Hyfvelbänken
flyttades ut på gården, och de gamla värktygen rustades
upp. Jag var i köket, när den första plankan
skriif-vades in ocli de första hvmande ljuden af liyfveltagen
hördes. Mor Inga satt som vanligt i spiseln och
vaggade.
..Hvad är det", ropade hon och spratt häftigt till.
„Hvad är det? Är Matts hemma?"
Så mycket liade hon icke talat på många år.
..Ja, ban är hemma, ban är därute och slöjdar."
Hon steg upp ocli kom fram till mig. Hon såg
ängsligt på mig ocli sade med hviskande röst. „Är
det vaggan eller är det lilla kistan?"
,,Stackars nior Inga, stackars Matts", sade jag,
.,slöjdade han dem själf?"
Hon svarade icke — lion ryste till. „Ocli
sedan slog han mig — •— slog mig."
„Meii det gör liaii aldrig mer, hör ni, hau gör
det aldrig mer." Hon såg upp på mig ocli smålog.
„Vill ni inte se honom", sade jag. Hon tog mig i
hand ocli lät mig leda henne som ett barn. Jag skall
aldrig glömma hennes uttryck af förvåning och glädje,
då jag slog upp dörren ocli visade henne hyfvelbänken.
Senare på dagen kom Märta in till mig. „Jag
begriper inte livad som går åt moster", sade lion,
„hon går omkring i huset och snokar i hvar vrå.
Jag kan inte förstå hvad lion letar efter." „Släpp
in henne hit, kanske jag kan få reda på det."
Ja, i samnia ögonblick Märta öppnade dörren,
störtade mor Inga med ett glädjerop fram till en låg
träpall, som stod i ett hörn af rummet. Hon bar ut
den ocli stälde den bredvid hyfvelbänken. Och där
satt hon sedan hela dagen ocli följde arbetet med
nyfikna blickar. Det var ett uttryck af stum trofasthet
i hennes ljusbruna ögon, hvilket påminde om
iittryk-ket hos en rapphönshund.
„Nu är det ju nästan som i forna dagar", sade
Matts till lieiiiie.
„Inte riktigt", sade mor Inga och skakade på
hufvudet. „Dii är inte lik dig."
„Nej, nej, det var inte i går jag stod vid
hyfvelbänken", sade Matts och skrattade.
På kvällen korn hon in till mig. „Gif mig rödt
garn", sade lion.
„Sådant", sade jag ocli visade ett nystan.
Hon rankade på hufvudet ocli suckade.
„Skall det vara bjärtare?"
Hon skrattade smått.
„Jag skall just gå ut, och då skall jag köpa
det åt er."
Hon tycktes belåten ined det jag valt ocli lade
genast upp en stickning. Hon var så ifrig, att Märta
liade svårt att förmå lieiiiie att lägga sig, och redan
klockan tre på morgonen sniog hon sig upp till sitt
arbete igen.
„Hvad håller du på nied for grannlåter", sade
Matts, då han återkom från seglingen ocli fann henne
på sin vanliga plats.
„Dii skall bli lik dig igen", sade lioii ocli
skrattade förnöjdt. „Mins du inte halsduken."
Matts kom fram till det öppna fönstret, där jag
satt. Hans ögon stodo fulla nied tårar.
„Hoii mins min roda halsduk, som hon gaf niig
till fästegåfva", sade ban. Hau lutade sig emot
fönsterbrädet och grät. „Jag ville gifva tio år i mitt
lif, om jag kunde köpa igen hennes förstånd".
„Ni har kanske inte så många år, men köp igen
hennes lycka genom godhet mot henne under ert
återstående lif. Ni ser, hur hon älskar er."
(Fortsättning följer.)
Åländska ringlekar.
Upptecknade i Sunds socken af Ax. S—l—n.
Pä en äng stod en gammal lada.
Iiej, sjung lwpp, hej, frallalej,
I en ring sä dansa fem och tjugu par.
Ingen önskar jag mer än den jag har,
Ingen önskar jag mer än den jag har.
Visst är det litet skam att stå i ringen
Att vilja dansa, men få ingen.
Så tag då en af dessa flickor (gossar) små,
Som i dansen så gärna vilja gå.
Hej, hopp, min sköna,
Nu lia vi dansa i det gröna.
Nu ha vi dansat öfver bärg och backar,
Slitit sönder både skor och klackar.
Hej, hopp, min sköna,
Nu ha vi dansat i det gröna.
Bär stod en riddare uppå vår gård
Ibland de grönskande vallar.
Fria ville han så hjärtelig
Till de svenska flickorna alla.
Så långt som himmelen är ifrån jord
Så långt så är du från dina ord,
Som du till mig hafver talat.
De orden du till mig talat hafver
Dem har du allaredan brutit;
Du har tagit dig en nyer vän,
Och mig sä har du förskjutit.
Så sväng dig om och kom igen
Ocli dansa med din gamla vän,
Så varder allting förlåtet.
Blommorna hafva vi plockat,
Men bladen hafva vi glömt, glömt, glömt,
Gossarna hafva vi lockat, trehundrasjuttiofem, fem, fem.
Sen dricka vi champagne-vin
Med socker och citroner i!
Kom gossar små,
Kom flickor små,
Kom roligt skall vi få-få-få.
Från hemlandet.
Vädret liar varit utomordentligt vackert och varmt.
Ja, man vore frestad att säga, att det varit för
myk-ket varmt, då 20 och 22 grader i skuggan ej varit
sällsynta. Måtte nu blott ej en längre torka följa!
Landtmannen önskar ifrigt, att regn snart måtte komma
och uppfriska vårsäden. Häggen har mångenstädes
redan blommat ut och äppelträden stå i blom.
Årsmöte för Nylands läns nykterhetskrets hålles
den 20 och 27 maj i Lojo kyrkoby. Foredrag komma
därvid att hållas af hrr V. Lonnbeck och K. Krohn.
Rådplägning hålles därefter om följande frågor:
]. Hvilka åtgärder borde vidtagas för
hindrandet af rusdryckers försäljning vid tingsställen?
2. Huru kunde arbetsgifvare intresseras för
befordrandet af nykterhet bland sina arbetare?
3. Hafva de af utsända nykterhetstalare i
bygderna hållna föredrag efterlämnat varaktiga spår?
Knekt ocli Bonde, romantisk skildring från
Klubbekrigets tider är namnet på eii iiy bok utgifven af
Rafaël Hertzberg på Werner Söderströms förlag i
Borgå. Detta arbete har sin förtjänst, icke i
karaktärsteckningen af de uppträdande personerna, utan i
en ledig och intressant framställning af krigets gång
och tillståndet i landet 1596—1597. — Förläggaren
liar heder af den vältryckta boken, som säkert skall
finna många läsare.
Vackra Nivernesiskan. Historien om en gammal
skuta och dess besättning af Alfonse Daudet.
Öfversättning. Werner Söderström. Borgå.
Vackra Nivernesiskan är en god och
underhållande bok, som säkert med nöje skall läsas af både
ung och gammal. Den är skrifven af den store
franske författaren Daudet, soni ger oss en trogen
värk-lighets bild iir det på försakelser ocli arbete rika lif,
soni den fattiga skutskeppareii på Seine-floden for.
Vi få läsa om nod ocli profningar, men vi få ock skåda
mycket af den hjärtats adel, som höjer den ringa och
gör honom till den rikes jämlike. Bokens
hiifvud-person är ett hittebarn, som Öfvergifvet på gatan i
den stora världsstaden finner ett hem, hvars
lyckobarn han blir.
Främst afsedd for ungdom, skall boken dock gärna
läsas äfven af äldre, som i den skola beundra
författarens fina ocli målande språk.
1. När jag var unger, sä var jag så nätt, så :,: :,:
Den tiden så älskade mig en kadett, mig :,:
2. Kadetten blef skjuten, och sorgen blef stor, och :,: :,:
Men lyckan sig vände, jag fick en major, jag :,: :,:
3. Majoren mig skänkte båcl’ hjärta ocli hand, båd :,: :,:
Att han skulle blifva min älskade man, min älskade
man, min älskade man.
Stipendier för folkhögskolelärare. Österbottniska
afdelningen liar soni bekant anslagit tvänne
reseunder-stod, hvartdera om 1,000 mark, afsedda det ena för
den blifvande föreståndaren för den svenska, det andra
för den blifvande föreståndaren för den finska
folkhögskolan i Österbotten. De resande skola i
Skandinavien, särskildt i Danmark, studera
folkhögskoleväsendet.
Inom ansökningstidens utgång har det finska
stipendiet ansökts af fröken 11. Siinclgren och stud. F.
•T. Enqvist samt det svenska af student Johannes
Klockars.
Pastorerna K. A. Hildén ocli G. v. Boliden, hvilka
för närvarande äro på resa i Orienten, afreste, enligt
hit anlända underrättelser, den 30 april från
Jerusalem, där de vistats 12 dagar, genom Samarien och
Galiléen till Damaskus. Från Jerusalem hade de
resande gjort utflykter till Betlehem och Döda hafvet
sanit till Jericlio och Jordan. Resan fråii Jerusalem
till Damaskus liade de beräknat taga i anspråk 11
dagar. Vägarna i det heliga landet skola vara i så
dåligt skick, att man icke kan färdas på dem i
åkdon, utan endast till häst, och ofta skall man nodgas
stiga ned från hästen ocli till fots fortsätta resan.
— N. Pr. _
En lax, vägande 20 skålpund, fångades härom
dagen i ett vanligt stornät af en fiskare i Barosunds
trakten. Fiskaren kunde blott därigenom kvarhålla
den oroliga besten i ekstocken, att hans hustru lade
sig raklång öfver laxen ocli med sin tyngd höll
densamma i styr. — Lkv.
Värka för spridningen af Land och Stad!
Folkbiblioteket i Helsingfors. Boklånens antal
hafva från 14,887 under år 1885 okats till 42,512
under 1889. Likaså hafva besöken i läsesalarna
stigit fråii 25,502 till 65,930. — Folkv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
