Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23
LAND OCH STAD.
91
terade; för f. k. ljungjordswäxter, såsom ©rica, 9iho-
dodendron och ©pacris, är likwäl gödselwattnilig icke
nyttig. W
Dnsbnnkarna. Frön as rädisor, spenat, sallat
och dill sås, så att man har ständig tillgång på dessa
grönsaker, ©ilrkor och meloner i bänk lustas rikligt
och wattnas wid behof.
Sriiktoblinn under glaS. Smultronplantor, af=
sedda till drifning nästa winter, inplanteras i krukor
och hållas under sommaren i det fria, hwarllllder
plan-torna ftädfe befrias från alla framkommande refwor och
blomspiror samt då och då erhålla eli gödselwattnilig.
jrnkttrübgårbcit och tradskoliut. 5)3å spalier- och
andra s. k. foriukräd afnypas sidoskotten hos alla
mo-detgrellar, så snart desamma blifwit 4—5 tunt långa.
Af ledkwistarna toppas endast de, som wäxa betydligt
starkare än de öfriga, och böra de på spalier- och
kordongträd bindas wid spalieret, så snart det låter
sig göra.
hallonbuskarna borttagas alla rotskott i den
mån de wisa fig, utom 3 eller 4 på hwarje buske,
hwilka lämnas orörda, 9typlanterade träd och buskar
wattnas fortfarande wid sträng torka omkring eli gäng
i weckan. Hafwa ej fmultronplantor blifwit utsatta
förra månaden, kall detta tidigt i demla månad
wärk-ställas, men böra de ej tillåtas blomma eller skjuta
refwor. Från de äldre smultronfängarna bortrensas
slitigt alla refwor, utom på sådana stånd, från hwilka
lllali önfkar få plantor till nya fångar.
Så fnart ymparna utwäxt med 1—2 tum långa
fkotk, aflöses bandet, som wib ympningen anbringades,
och de utwäxanbe äkta skotten uppbindas för att hindra
bem från att blåsa af. Alla fkott, fom framkomma
från grmidstanimen, bortpntfas omsorgsfullt. Dill från
samma ymp iltwäxa flere skott, får intet af dessa
ini-ber förfta fomlnaren helt och hållet aflägsnas, utan
toppas endaft de, fom på det mest upprättwäxalides
bekostnad wilja utweckla sig för frodigt. I slutet af
lnålladell mognar almfröet; det utfås genast ester
nlog-jiaden.
Köksträdgården, ©urklister kunna ännu i
bör-jan på månaden anläggas, plankor as de flesta
köks-wäxtsorter, soln ännu ej blifwit utsatta, utplanteras
i början af månaden; rotkåls- och kålrabbi- samt
kruskalsplantor likwäl ej förr, än weckan före
mid-fommar. Iordeil hwari plankor utsättas, bör alltid
wara nygräsd. $rter läggas äfwen i denna månad;
senare än i midten däraf lönar det fig wanligen ej
att få desfa på kalljord. Skulle jorden wara något
torr, är det nödigt akk, fedan ärterna blifwit utlagda
■och lledkrykka i fårorna, wakkna i desfa, innan’ de
makas igen.
Didig potatis, turkiska bönor, ärter m. fl. kupas
bå de blifwit några tum höga.
Drädgårdsrofwor fås i slutet af månaden ;v-äfwen
bör plantering af blomkål för erhållande af fenare
fkörd då företagas.
Dill matpumpor eller få kallade märgwaxter
läg-•gas antingen lister liksom titt gurkor, eller också
od-las de på gödsel-, kompost- eller ogräshögar, på hwilka
lagts jord, eller på ledig blifni drtfbänkar, från hwilka
lönfterila borttagits.
* rensning och gallringens morötter, rödbetor,
pal-sternackor, lök och dylikt företages.
Att wattning af fådana wäxter, fom däraf äro
i behof, famt ogräsets bortrensning icke får
försum-mas, ihågkouimes noggrant.
parken och blornsterträdgårdcil. Hafwa under
föregående månad platserna för blomfter- och
blad-mäxter blifwit omgräsda och krattade, utsättas i
bör-jan as månaden alla blomsterplantor, men en del
öm-tåligare bladwäxter ide söre midten as månaden.
9Jyplaliterade träd och buskar wattnas wib behof,
och jorden närmast desamma hålles lucker och fri från
ogräs.
^lågra ntän nr de „djni>a leden" från
1808-1809 års krig, Y.
I
hetaste. Då man i en as de strider, i hwilken hall
deltog, märkt, att man antingen måste giswa sig sången
eller satta mod och träliga sig igenom, och både deras
chef, fom hette 9{ehallseli, och de själswa walde det
senare, påstod han sig i det handgemäng, som då
lit-spann sig, med bösskolsweu haswa dödat sju fiender.
Under sin krigstid sick hali twänlle
silswermedal-jer, as hwilka han erhöll den ena ester striden wid
9hlona, där han as en kula blef träffad i ella benet.
Då han en gång talade om sina medaljer, skall
hall med ett föraktfullt leende hafwa yttrat: „Ia’ fer
att folbatren nil för tiden till o me’ gar me’ giild=
peng på bröstet". Hau lliärkte nog, att det dålllera
icke tycktes wara någon synnerlig konst att skaffa fig
fådana.
Sund bodde i 20 år i Ingå på sitt eget torp i
Ingarskila by. Han uppnådde en ålder as 80 år.
Drots sill höga ålder och sin grånade hjässa bibehöll
han till det sista utseendet af en äkta krigare, och hans
raka och ståtliga gestalt wittnade om mod, tapperhet
och uppriktighet.
£5ref från ISjlagn.
lioå dragonerna.
Det war en kall winkermorgon den 21 februari
1808, då ryssarna under general SÖllxhösden ryckte
öswer gränsen wid Abborfors, och de första skotten
lossades mellan en rysk skwadron och deli finska
gräns-posteringen, som måste draga sig tillbaka till Forsby,
på hwars höjder ©ripeilberg och Döbeln med 2
ba-taljoner Nylands regemente, Nylands dragoner och
12 sexpundiga kanoner intagit en god ställning. 23llx=
hösden besatte Sowtsa. Oaktadt ett hastigt yrwäder
rasade om natten mot den 24 februari, angrepo
rys-sarna samma dag ställningen wid Forsby, hwilken
länge sörswarades mot fiendens öswermakt. äßeil då
ryssarna gjorde en kringgående rörelse på isen å
^ärnå-wiken, där en fäktning mellan 9?ylalids dragoner och
kofaderna ägde rum, nlåfte deli fwenfka truppen draga
fig till SBorgå och därifrån deli 25 febr. till aWäntfälä.
korpral Llnnd.
(Ur en af framlidne litteratören 9t. Schauman som ling sin»
dent redigerad ljandskriswen tidning.)
korpral Sund war född i Sojo fodelt år 1780.
3Bid sexton års ålder hade hali ingått i krigstjänst, i
hwilken han kwarbles, tils han hunnit en ålder af 30
år. Hau fkall hafwa warit med i fjlltton
drabbuin-gar, af hwilka han anfåg den wid Siikajoki soln den
2Bid återtåget sråli Forsby lämnade sig twälme
dragoner, Kandelin (ßannelin?) srån Kankböle i
5DWrs-kom soden odj ©ammelin srån ©ammelby i ^ßärllå
sodeii ester sina kamrater och redo till ©ammelby sör
att soln hastigast hälsa på ©ammelins mor och syster,
nied hwilken senare Kaubelin lärer warit lroloswad.
2Jleli just soln de sö.rsta warma hälsningarna utbyttes,
kom ett ilbud och berättade, att kosaderlia redan wi*
sade sig wid ©reggböle, hwarsör assked måste tagas
i hast. De twå dragonerna redo bort i sporrsträd
sör attVppnå sin trupp, innan den hunnit sram till
%rgå och deras srånwaro skulle märkas. 9Jlen just
tom de srån ©ammelby tåget swängde in på stora
landswägen och innan de uppnått 33rännbro, sprängde
fem kofader mot dem. (Sn het dust uppstår. I
träng-seln kunna kosadenla, huru de än tumla om sina
hä-skar i drisworlia, ej begagna sina pikar. Den srälliste
kosaden, en jättelik nian med wild uppsyn, rider mot
©ammelin, höjer sin sabel och hugger till, men
©aili-melin parerar hugget och slår kosaden med sabelsästet
mot bröstet, så att blodet srllstar ur lliun och näsa,
och den wäldiga krigaren tumlar lislös från häften,
©ammelin rycker därpå fin piftol ur hölstret och
ner-skjuter ben andra kosaden, som hastat sin kamrat till
undsättning. Kandelin säller äfwen sin man. 9Jär
de twänne öfriga kofaderna fe den ena efter den
an-dra af be sina salla, och dragonerna meb oförminskad
krast hugga ill på dem, sporra de sina hästar och taga
till flykten. De twå dragonerna började därpå
under-söka de fallna, od) då en kosad befanns wara wid lif,
bundo de honom på eli häst och sörde honom som
såiige med sig. Spejande åt alla håll, redo de
där-ester sralnåt och kommo utan widare äsweiityr till
33orgå. lltansör stadens rådhus aflämnade de sin
fånge samt uppwisade såsom ett segertedeli deli salliie
jättens järnsabel, uti hwars klinga ett tums(!) djupt
ärr war inhugget. Så kraftigt war det hugg
©am-melin slog med fin fwenfka stålklinga.
Den 70-åriga gumman, som år 1860 berättade
om denna fäktning, kunde ej meddela några widare
upplysningar om de twå dragonerna.
2ß. G.
Värka för spridningen af Land och Stad!
Den 22 maj 1890.
Kära ßrker!
Säilge har jag låtit ditt bref wara obefwaradt.
3fteii, ser du, sakeli är den, att wi nil hafwa få
brådtom på landet, att föga tid blir öfwer titt skrifning,
^å wåren skola hasreu, ärterna och kornet sås,
potä-terna sättas, trädgården iippiltsas, diken gräswas och
gärdesgårdar iståndsättas. Dll som går och stiger året
om på stadens ökellaktiga gator och knappast sett ©ilds
gröna jord, tänker kanske, att man bara strör kornet
od) ärterna på jorden och sedan låter ©ild sköta om
resten. 9tej dil, jorden måste wäl bearbetas, göbslas
och „tempreras" på nlångahallba sätt både söre och
ester sådden. 9iil skall dessutom noten dragas, näten
läggas ut till dräkt, mjärdar, ryssjor och „katiskor"
likaså; sör se, med wåren är just den tid inne, då det
■ gäller att:
9io, ro titt fiskarskär!
äftånga fiskar få wi där:
©äddorna stora,
Siraxariia goda.
Hugg i Haden,
Kast i baden,
©öm titt jul och påska."
9iej, Grker, tänk nu inte på att så wår Stina
till staden den hår tiden. Slien bara wi nu ha sirat
pingst och sedan stökat undan det sista med wårsådden,
kunde resan ej wara ett så oåfwet påhitt, ty då få wi
en liten »mellantid", då hwarken det ena eller andra
arbetet jagar få fafeligt på. pingsten måste wi etter
åtminstone Stilla fira hemma. För hwenl sknlle wäl
knyta trådarna oni brådd-stråen åt henne om
pingst-! afton. Dch det lämnar hon ej ogjordt, för Stina är
nog så mån om att få weta om sin sramtid så mydet
soln möjligt. Dessutom är det så, att odså wi hafwa
ett Ateneum, „bet ide med händer bygdt är", men ide
destoniindre innehåller sådana konstwärk, som äro suttt
lika goda, som dem dll nämt, och hwilkas mästare är
alla mästares mästare. Sådana statyer — etter hwad
du kallar dem —, soln wår stora hängbjörk här iltansör,
har dil ide — tror jag — att bjuda på i Ateneum.
Dch taflorna sedan! — Ia wåra äro åtminstone snllt
liaturtrogna, om ide alla få wadra fom edra.
Sist får jag berätta för dig, att wi nu ha en
den wackraste tid. 9iågen har gått i ax — redan den
12 maj hittade jag ax i åkern. Håggar,
körsbärs-od; krikonträn hafwa blommat nt, „fjörenar" (fyrener)
od) äppletrait stå i full blom. Det är annat i år,
må dit tro, än fådana år, hwilka jag od minnes, när
isen ännu den 22 maj låg på wåra yttre sjårdar, eller
då wi wid den här tiden hade snödriswor wid knutarna.
SBåra twänne folkskolor, med tillsammans 80
elewer, afsluta snart sin årsläsning. Käldinge-skola
stängs i morgon; Koum-skola stängdes redan deli 5 lllaj.
Från den senare utdimitterades 11 elewer, 4 flidor
od) 7 gosfar — de förfta i 9iagil. „Fina herrar" har
det ej blifwit af dem, fåfom mången befarat, ty nil
gå de od) arbeta precis fom annat folk.
Kom nu ut till landet, kära èrker, på ett par
dagar, om du hinner, och doppa näfali i gröngräset:
ide blir du grön bak öronen för det! Sef wäl tils
defs önfkar din wän
Äalle.
Bref från Pyttis.
Den 30 maj 1890.
Det var eii rasande svår storm vi liade
härstädes den 24, 25 och 26 dennes. „ Pustarna" voro
väldiga, våldsamma och „iskalla". „Pi-i-ö" — „bo-o-o"
— „tjo-o-hej" tjoto de vilda gastarna — vindpustarna
— ocli ville med våld tränga sig iu genom fdnster,
dörrar och till och med väggar, skorstenspipor,
mullbänkar och trossbottnar. Ja, det var värkligen „ grymt
också" livad dessa odjur — om nian så får kalla dem
— väsnades kring knutarna. Men ett duktigt och
mer än penningar värdt, om ock hagel och
snoblan-dadt, regn uppfriskade den då redan länge törstande
jorden ocli gaf fart åt gräsväxten. Temperaturen
var dock redan fore och under ovädret ovanligt låg,
så att kornbroddarna och potatisblasten på en del
ställen blefvo frostskadade. Någon skada, annan än
att hägg- och äppelblomnior ströddes med snöflingorna
kring fälten, lär dock stormen icke ha åstadkommit
på landbacken".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
