Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
N:o 20
16S0. Hans miiine lefver i Finlands bygder
välsignadt och oförblekneligt. När något godt
inträffar i läglig tid, säga vi ännu: „detskedde
i grefvens tid". Tvåhundra år efter lians död
firades lians minne i hela landet, främst i gamla
Åbo, på mångahanda sätt. Och åtta år senare
upprestes vid Auras stränder en vacker stod i
brons ölver den ädla grefven, hvars namn här
skall lefva så länge som vårt land ocli vårt
folk äger bestånd.
l
Minnesfesten i Åbo den 15:de juli.
ni en 15:de juli. 250:de årsdagen af universitetets
invigning, högtidlighölls genom fester på inånga
orter i vårt land.
I Åbo, vår forna hufvudstad och universitetets
moderstad, firades som tillbörligt var den största
festen. Den begynte nied högtidlig gudstjänst i den
väldiga domkyrkan, hvilken till sista plats var fyld
med människor. Bland dessa märktes talrika resande
från olika delar af landet, äfven den åldriga skalden
Z. Topelius. Alla fore detta ocli nuvarande
akademiska medborgare intågade samtidigt i templet, efter
att i procession hafva, med hvita mössor på hufvudet
och studentafdelningarnas fanor i spetsen, vandrat dit
från samlingsplatsen vid svenska lyceet. Orgeln
skottes af direktor O. Pahlman, ocli den utmärkta
såii-garen pastor Herman Kajaniis skötte altartjänsten.
Predikan utfördes af pastor A. Mikander, soni till
ingångsspråk liade valt profeten Daniels andra kapitel, j
vers 20—23. Då gudstjänsten var slut, tågade
samtliga festdeltagare i af marskalkarna ordnad procession
till solennitetssalen (i det gamla universitetshuset).
Denna var festligt beprydd med kransar, blommor
och fanor. Efter ett par niiisikuumror af Åbo
bataljons musikkår upplästes ett finskt skaldestycke, af|
hvilket trykta exemplar utdelades af marskalkerna.
Därpå utförde en större studentkör Lindblads vackra
„Stridsbön". Följde så festens hiifvudnunimer: ett
längre, särdeles anslående föredrag af professor M.
G. Schybergson. I kraftiga ordalag påpekade ban
universitetets betydelse för fosterlandet, hälsade
gästerna välkomna och manade alla de närvarande att
låta denna betydelsefulla minnesfest bli en sporre till
fortsatt arbete för eget land ocli folk. När
föredraget var ändradt, uppstämde sångarna, lyckligtvis på
svenska, „Vårt Land", som af de närvarande stående
åhördes under det afdelningsfanorna sänktes. Under
tonerna af ,.Björneborgarnas marsch" aftågade de
sedan iir sälen, följda af ett långt festtåg. Man tog
vägen kring domkyrkan till Per Brahes staty. Sedan
en sång vid denna uppstämts, nedlade magister
Sjö-roos en krans på stoden och föreslog ett lefve för
Per Brahes minne. Härpå vandrade man vidare till
den berömda universitetsläraren H. G. Porthans staty,
vid hvilken en likadan hyllning blef utförd. Från
Porthans staty begaf sig festtåget genom den med
Ilaggor beprydda staden till Kuppis park. Som
bekant var det i den s. k. Ivuppis-källan som de första
finländarna döptes till kristendomen af biskop Henrik,
hvilket skedde 1157.
Kuppis park och förra Brunnshuset, vid hvilket
man samlade sig, voro rikligt beprydda med flaggor,
lyror ocli grönt. Här upplästes till först ett svenskt
festkväde af magister K. Hertzberg, hvarpå viistfinska
afdelningens kurator J. Sjöroos höll ett kraftigt tal
på finska for fosterlandet. Sedan ännu några sånger
blifvit sjungna och ärkebiskop Renvall foreslagit ett
lefve for fosterlandet, voro förmiddagens fester
afslutade, och skaran spridde sig åt olika håll. Ett större
antal festdeltagare åto dock gemensam festmiddag i
restaurationslokalen uti Kuppis park.
Klockan 5 e. ni. samlades de i festen
deltagande åter vid gamla ångbåtshamiieii, där man steg
ombord på tre upphyrda ångbåtar, hvilka ångade ut
på lustfärd till Ersta fjärden och Runsala. Under
färden utfördes sång ocli musik. På Runsala landsteg
skaran och begaf sig till den med rosor ocli flaggor
rikt beprydde s. k. „Clioraei källa" (Choraeus var som
kändt en finländsk skald som lefde kring början af
detta århundrade). Här höllos tal af magistrarna
Granfelt och Mikkola för universitetet ocli Åbo, dracks
bålar, sjöngs vackra sånger o. s. v. Klockan 1/20
var man åter tillbaka i Åbo.
Efter återkomsten uppvaktade sångarna och andra
västfinska afdelningens hedersledamot, den åldriga
professor K. K. Tigerstedt, soni på grund af sjukdom
icke kunde deltaga i festen, med sång.
Klockan 10 om kvällen samlades nian äii en gång,
nu i det vackra stadshuset, där en präktig supé
intogs imder musikens toner.
Äfven liär höll man några tal: magister Ahlfors
för de inbjudna hedersgästerna, hvilken skål
besvarades af rektor, professor Rein och statsrådet Z.
Topelius, på hvars maning nian under hurrarop tömde
en skål för universitetets stiftarinna, den unga
drottningen Kristina. Efter detta tal bars den älskliga
skalden under tonerna af 30-åriga krigets marsch
kring sälen. Sedan slutligen en stor mängd telegram
från olika orter i landet blifvit upplästa och student
Hirn hållit ett tal på svenska för den finländska
kvinnan, voro dagens festligheter afslutade. Att de
efterlämnade ett godt intryck, — därom voro alla
delta-gara ense.
^tågra män nr de „djnpa leden" från
1808—1809 års krig, IX.
^(tkcvligavc ont JlavC Joßan J>n?an.
•rvffSjf>
Q
emedan förut har i „8and och Stad" liälnts
några ord oln Karl Iohali Swall eller
Sjö-lnnd, såsom hall hette sörilt, en as
wetera-nerna från 1808 Och 1809. 33land andra historier,
soln jag minnes om honom, will jag särskildt berätta
följande, fom äfwen Swan själf gärna omtalade.
Under kriget hade man ingått en kort
wapell-hwila med ryssarna. Swan, som war en skicklig skytt,
beslöt att begagna sig af delilia till att gå ilt på jakt
i de till raststället gränsande skogarna, ßan hade gått
länge od) wäl omkring utan att trässa på liågot wille-
bråd od) hade redan förlorat alt hopp om att få
med-föra en wälkommen stek till de wanligtwis klena mål-
tider, soni då bestodos soldaterna. Då fid han helt
oförmodadt fe en stor tjäder i en gran. fèan lade
an och skulle just affyra skottet, då han såg i eli buske
en rysk soldat, som odså siktade på samma tjäder.
„Då", berättade Swan, »börja’ ja’ ti’ sundera, håkåli:
dera ja’ sku’ skjilt: tjädern eller ryss’n, od) hnr’ ja’
fundera, så klläpt’ ja ryss’li". Djädern slög
natur-ligtwis sin wäg, och Swan blef utan den wäntade
stekeli; men han gjorde sig dod ide särdeles bekymmer
däröfwer, ty han menade, att det han nu knapt war
lika bra fom eli tjäder.
ßn annan rysse, som odså war i närheten, såg
hwad Swan gjorde, och kom för att hämnas sin
kam-rat. Det wärsta war, att det hade skett ilnder
wa-penhwila, då det war förbjudet att anfalla och döda
eii fiende. Swan ansåg det därsör wara bäst att
taga till benen, isynnerhet soln han ide hunnit ladda
om sitt gewär. -Kyssen sprang efter honom. Swan
war flere gånger nära att bliswa gripen, men höll
dod modigt ilt, tils han kom till ett stort kärr. Detta
war så sankt, att det ide bar honom, ntan han söll
in od) fastnade i kärret. 9?il woro goda råd dyra.
I ett nu slapp han åter upp, men sina stora stöslar,
soln faftnat orubbligt, måste han titt stor saknad lämna
efter fig i kärret. Så begynte hetsjakten ånyo: Swan
före od) rysfeli efter. Slutligen lyckades Swan komma
undan till andra fidan af kärret, och då han där såg
sig om, syntes ide mera något af ryssen. £an hade
måhända fastnat i kärret, så att han ide mera slapp
därifrån. 9iär Swan berättade härom och kom till
stället, där han sastnade i kärret, brukade han alltid
säga: »Fast wa’ ja’, å’ rädd wa’ ja’ mä’." Dy man
bör ihågkomma, att Swan sköt rysseli under en
wa-penhwila.
T. 2t.
$nrkodling i gty|sland.
Ur ett bref till en tijsk tidning, öswerfatt as ©. Q.
skam. De bästa tyska, engelska och franska
trädgårds-mästare, hwilka wistas här i landet, kunna dod ide,
oaktadt äfwen dessa få godt resultat as fina
drifwe-rier, mäta fig med de förra.
Sådant beror på mångårig erfarenhet; bonden
gör intet annat än odlar fina gurkor, od) jag må
fäga: där äter han, sofwer od) arbetar — dag och
natt med fina gnrkor — är mydet uppmärksam på
sin sak och hwarje liten erfarenhet öfwergår i arf från
far till son. £ela trakter lefwa endaft på
gurkdrif-ning od) därwid äro drifhusen af myden enkel art,
nästan otänkbara för ändamålet, de skola tjäna; men
gnrkor blir det där, såsom ingenstädes, wore det od
i de bästa driswerier. Dessa bönder, hwilka titt
största delen ännu ide kunna läsa eller skriswa, de
äro sralnom oss! Iag har med egna ögon sett, hllru
eii gammal bonde i DMsaliska gnwernementet, 84 år
gammal, dod srisk od) hurtig, odlade gurkor i 4 tums
krllkor. plantorna hade helt och hållet utseende as
eineraria hybrida. De woro korta od) mydet
kras-tiga, dod tilläts ide slere än 8 frukter utbildas på
hwarje planta. £ans odlingar woro i sanning
mä-sterwärk.
fëärwld måste äswen tagas i betraktande att
kli-matförhållandena äro helt andra än i utlandet, ty att
anlägga drifbällkar wid 37 graders köld kan mången
ide hålla för en möjlighet, men det går dod, och det
goda resultatet uteblir ide. Sista wintern kan man
lörhållandewis kalla sör rätt warm; deli högsta
köld-grad war 32 grader. Intet llnder att jag sedan den
1 mars hade rädisor, spenat od) sallat i öfwerslöd
samt den 19 mars gnrkor och bönor i full blomning
i wåra drifbällkar. Detta är efter min mening goda
resnllat; och dod —wåra ryska bönder hade då sedan 5
wedor tillbaka hast färdiga gurkor samt gröna bönor
under hela wintern.
Den bästa drifgilrkan är här den s. k.
„@lis-kiska", hwilken swårligen kan erhållas äkta i fröhall-
deln. Dess företrädeli äro: fin smak, saftig, stor
srukt-barhet och tidigt bärande. I en drifbänk med endast
6 fönster har skördats äiida till 1,200 frukter.
@n fkitklig jägare.
SHfi
«\(r 2ll drifning af kökswäxter, hufwudsakligast gurkor,
bönor och d)alnpiglloner äro ryssarna
okwis-welaktigt längst komna och i gnrkdrisning är
det bönderna, hwilka bringa trädgårdsmästarna på
^J|för några år sedan asled i Swerge kalnmarjiln-
faren SBilhelm non Sßright. Af de fäglier,
^»j som äro i omlopp om honom på hans
hein-trakt i Swerge, wilja wi anföra ett par. De
winna kanhända i intresfe, om wi defs för innan
nämna, att i). SBright war född i Finland och war
en broder till den i Kuopio trakten ännu lefwande
målaren.
Sina studsare borrade och refflade han fjälf.
Stodarna skuros, pryddes med ornament as
silfwer-tråd od) gjordes wadra och siilfnlla.
<gan skar en gång en kråka as trå, målade od)
satte ilpp henne på en stång wid wägeli. Den war
så naturlig och såg så liflig ilt, att man nästan tykte
deii rörde fig. Ia kråkorna, de lefwande, tyktes tro
| det wara en kamrat. Alla människor, som gingo förbi,
schassade och klappade händer sör att jaga bort henne
i den sulla tron, att det war eli lefwande kråka.
Som jägare är han näppeligen öfwerträssad. Soln
killskytt war han owanlig, ehilrll synen ej loar skarp
på längre håll; men inom en 3 litt 400 fot felade
hans kula aldrig sitt mål, ware sig detta war i språng
etter slykt.
jßans swärsar, gamle herr Dtte SÖildt på Dorebo,
och swågern, herr Karl ©kslröm, woro äfwen skidliga
jägare och kulskyttar.
9)tarieberg, där Sßright bodde, ligger helt nära
Dorebo. ©anika herr Dtte (som allmogen alltid kal=
lade 33ildt) hade städse flera jakthlmdstikar, och wid
»bröttopstittfätten" samlades alltid en mängd hundar på
Dorebo. Det hände då, att de sprungo bort titt 3ftarie=
berg od) gjorde ofog i den wadra trädgårdeli. äöright
tog då studsareli och sköt as eli liten bit af swansen
på sridstörarne, hwarefter han wanligen war af med
dem, åtminstone för den gången. (Sn hund från
Kimgs-wiken war dod så många gånger inne i Siariebergs
trädgård och krafsade, att swansen tog slut. SBid sista
ampntationen sade SÖright: »härnäst du kommer, wek
jag ej, hwad som skall lagas från dig".
Sßright war dod äljes mydet öm om djur och
särdeles om hundar, hwilka han ej strassade på
oswan-nämda sätt, om de ej sörargat honom mydet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
