Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 29
LAND OCH STAD.
] 15
Jasså, i vi fäädi tå? Ja liaar nessdutjin å
salm-båotjin å i dä knyyti — men endå vi ska int glöom
bårt ti ta vassen fenipenn ti legg i lippon.20 Jaa,
vi ska gaa tå, å i jä kåmbä jo Liis springand ti baak
rei. — Då a vari snell21, Liis, å tan ildrik22 va do
a styyrt uiit di-
Vi ska sess påå tå. Liis, do fåår siti po
baak-sitsin to, så setä vi ås dä fram. Siså! Men vajäär
andä påikpjasarin kåm uut i stjåortärman. Ä i jo
kaalt änn i niåron å a vari riimot i natt; la di ååv
in ti baak å liä braa fåort, do staa jo å fryysär. Int
träng to liip na, fö nåo veit do int fåå do kåm määd
heldär. Jää no strakst såm ja a sakt, annos veit
do ja a spara riisi baak maurin. Ga inn å sej åt ti
aar, liä ä ji na trååg po iiunsbäntjin, tä ni kann
knask å jeet naon siiiiilo tärt vi kåmbä fron tjörtjon;
vi ska kåok gryniigröitin ti middaain. Ryck po
töö-inan no ska vi faar.
Endä on jä niärrin våron i så forhääda liik
åås-non, såm staar iiutriita i natuurläron, di lääsär ii jär
i ståoskåolan, så sku on a liavi na liiti lengär ööron,
sku an int kunn stjili dom. Int i lion rikti passli ti
tjörkliest, niä va kaiin aii jäär åt ä?
1 Rodnar. 2 Fuktig. 3 Näfverbit. 4 Man tror
mångenstädes, att om man söndertuggar det föremål som stuckit
en, förhindrar detta ett upprepande af obehaget. 5 Klumsig.
0 Pigan från andra stugan. 1 Bena. 8 Vatten, hvari man
sköljt potatis. 8 Kort. 10 Knävecken. 11 Byket. 1!
Skvallrade. 13 Potatisupptagningen. 14 Smutsat. 15 Tröskel. 10 En
med konstigt inväfda prickar försedd duk. 11 Summan.
18 Ett oförargligt skällsnamn. 18 Bröllop. Håfven. !1
Skynd-sanj; ordet har cj samma betydelse som i hög svenskan.
« A fan den.
&
gftref från landsorten.
91 agn, den 15 juli.
Ääre ©rker!
9?u fattar jag i lnin penna, för att skriswa nå-
gra rader till dig, så att du sår weta huru jag mår.
Det är ®ud ske los bra det, och samma goda gåsloa
önskar jag dig. Stadsresan blef ingenting af för mig;
för, ser du, arbeten ligga så saseligt på hela sommarn
det ena efter det andra. 9iu ha wi redan hållit på
med höbärgningen i twå weckor och ha gunåda knapt
fått hälften höet in i ladan ännu. äßäderleken är så
bråkig så, att wi därigenom sått dubbelt arbete. Dch
så är det i år dubbelt mera hö än wanligt, så det
bå blir sör oss trednbbelt arbete; men det hade du
ju kunnat räkna ut själf bättre än jag.
Ia, du kan ide tro huru de där dagliga
»regn-bottnarna" kunna ställa till förtretligheter. I går,
just soln wi hade bredt uk femton häckar hö sör
tre-öje gången till torkning, kom en sådan regnskur och
smetade ner altsammans. $atte bles så arg, att han
swor twå gånger san, soln han intet har gjort på
twå år, och sen ännu så skummade han all grädde
srån filbunken då wi åto middag, alt bara i
sörargel-sen. 2>tormor sa’ nog åt honom, att det war sör
wåra synders skull som 9ßår fèerre stälde till så med
wäderleken; men det tro wi ide precis hwarken Äalle
eller jag, för wi gå nog båda twå flitigt i kyrkan.
Dch fast wi bruka ibland om söndagsaftnarna dansa
„hejUrum", tyder jag ide 2Bår fëerre skulle wara så
noga med det. hwarför skulle han ha skapat både
gallor od) Stillor äljes, om ide sör att hålla ihop i
både lust och nöd: således äswelt i dansen. (Mer hwad
tror du om saken?
Du skref för oss i ditt sista bref om promotionen;
det war roligt det. Fasligt mydet får du se där i
staden od) wara med om; men pro — prom — tyd
ide illa wara på mig, det är bara mina barnsligheter
— men hwad jag wille ut med, war att du wäl för
det är fømma ©rker som förr. Iag menabe att du
wäl ingalunda brukar promenera på — krogarna.
9Jfen, wet du, hwad wi ha stora smultron och
lilåbär i år; de äro riktigt som „tumändar". Iag
skall jllst skida dig eli riswa af deni till prof med
wedskilts-Ianne, han soln jag sänder breswet nied;
den silurn må bara ide äta opp dem på wägen.
SJteli nu måste jag sluta mina enkla rader; sör
$alle går nil till Storängen sör att slå hö od) jag
måste med att rässsa. Dill höstmarknaden komma wi
titt staden både 5Me och jag.
Dednar din tillgifna ©tina.
S. SBar god od) skida ut åt mig med wed=
skuts-Iauue ett rödt- od) swart^brokigt „hu’kläd", så
är du snäll; jag witt ej lådas komma titt marknaden
med min gamla dilk på huswndet. Iag skatt nog
be-tala den när wi träffas härnäst Äalle ber hälsa!
Lojo den 28 juli.
Jag skyndar mig att berätta litet om vår
folkhögskolefest, som i går söndag gick af stapeln. Till en början
vill jag då berätta, att vi gynnades af det allra härligaste
väder. Detta hade vi knapt vågat hoppas, då det nu
under långa tider, ja under bela sommaren, regnat så godt
som hvarje dag. Till på köpet var det sjnsofvardag, så
icke hade vi stora förhoppningar, då vi tillrustade festen.
Men som sagdt, vi hade en riktigt sällsynt tur. Hela
söndagen var solig och varm, aftonen klar och mild.
När festen begynte klockan 4 e. ni,, var redan en stor
del af den väldiga festplanen invid Kyrkstad gästgifveri
fyld med en högtidsklädd skara, och ju längre det led,
desto mera folk strömmade till. Ungefär 1,500 personer
gästade således vår fest, bland dem ungefär två hundra
ståndspersoner.
Festen började med en musiknummer, utförd af Fiskars
hornmusikkår. Därpå beträddes den utmärkt vackert med
flaggor, guirlander, draperier och Nylands vapen beprydda
talareestraden af student Axel Christierson från Gerknäs,
som i ett kort föredrag framhöll folkhögskolornas betydelse,
arbetsplan och utvecklingshistorie i cle skandinaviska
länderna och hos oss. Föredraget, som slutade med en varm
uppmaning till de närvarande att arbeta för folkets
bildning, emottogs med lifligt bifall.
Följde så åter musik, hvarpå student Selim Perklén
berättade några sagor på bygdemål, hvilka mottogos med
belåtna skrattsalfvor. Så åter musik, efterföljd af
deklamation (N:o 15 Stolt nr Fänrik Ståls Sägner) utförd af
student Moberg.
Mellan de skilda numrorna hade redan anordnats lekar
och täflingar, hvilka sedan fortsattes hela aftonen. Där
knogar en sjöbisi från skären af alla krafter upp för den
väldiga klätterstångcn, i hvars topp ett pris lockar så
enträget; elär damma två duktiga pojkar till hvarandra på
bocken med hösäckar — alt i bästa välmening förstås; där
gå några små flickor fram med förbundna ögon och saxen
i hand sanit klippa och klippa efter cle trefliga saker, som
man upphängt på snören och hvilka tillfalla den, som kan
klippa af det snöre på hvilket de hänga; och se där är
kappspringningen i full gång! Hej, så det bär af! Men
hvad är där borta för nojs? Jo, clet är en skara pojkar,
som ha kapplöpning i säckar, och det går ej af stapeln
utan buller och bång. Två i hvar säck, säcken till axlarna
och så ett, tu, tre, låt gå! Ja, det är skratt och gamman
hvart man vänder blicken på den stora planen. Så smattra
igen fanfarerna, och magister Lagus bestiger talareestraden
samt talar några ord för fosterlandet. Vid talets slut
uppstämmer musiken Vårt Land, i hvilken publiken instämmer
af själ och hjärta.
Så en liflig dalpolska, utförd mecl behag af 8 vackra
flickor — sådana växa som svampar här i Lojo — och
raska gossar—-sådana lia vi också bela skaran! Den sköna
dansen och de brokiga kostymerna slå på det lifligaste an.
Började så en liflig allmän dans på det enormt stora,
för tillfället uppförda dansgolfvet. Trefnad och ordning
hela ticlen! Mellan pauserna förfriskar man sig vid
lemo-nadbufetten eller någon kiosk, där man får köpa bär och
blomnior och alt möjligt snask, eller dricker man vid „stora
bufetten" en kopp kappe eller ett glas the. Men mången
föredrar att offra sin 25 penni på „fisket", som försiggår
clär borta i en originel inhägnad, eller i „tunnan", som där
borta i tältet är fyld med trefliga småsaker.
Så lider aftonen, skuggorna börja falla, månen stiger
upp. Kulörta lyktor tändas- clå öfveralt på fältet och ett
jättebål, så stort som säkert sällan blifvit sedt här i vårt
land, påtändes i ena ändan af festplanen. Det var brasa
det! Så går igen en tid, då med ens fältet upplyses af
härliga bengaliska eldar. Hur vackert tog sig icke alt ut
i det klara skenet! Folket, flaggorna, guirlanderna,
skogen ! Och så, när en mängd raketter sändes upp, romerska
ljus strödde omkring sig i luften, klara mångfärgade bållar,
och en väldig „svärmarc" bråkade sig upp mot molnen •—
då nådde fröjden sin höjdpunkt, och ur hundratals
strupar uppstämdes hurrarop så marken skallade.
Festen var i allo lyckad — helt visst en af de allra
förnämsta folkfester som firats i detta land. Inga
rusdryk-ker funnos att tillgå, och därför syntes endast ett par
berusade personer under hela kvällen. Ledsamt nog, befann
sig Lojo länsman, hr Weckman, bland deras antal. Skam
komme öfver den, som cj kan hålla sig nykter på en
folkfest. Tiodubbel skam öfver cle „kronans män", som föregå
allmogen med sådant exempel som hr Weckman. Det vore
på tiden, att vi fingo annan länsman hit till Lojo.
Behållningen af festen kan icke ännu uppgifvas
noggrant, men den stiger till ungefär 800 mark.
Niklas.
Yärka för spridningen af Land och Stad!
Från främmande land.
Till en världsfredskongress sammanträdde i
London den 14 i denna månad ett stort antal
framstående män från olika länder. Bland annat beslöts
därvid, att en skrifvelse skulle sändas till alla Europas
regenter angående världsfredens upprätthållande.
Vidare utsagos några af mötets deltagare, hvilka skulle
besöka Tysklands kejsare, Vilhelm, för att bedja
honom föreslå öfriga makter allmän afrustning, d. v. s.
militärens minskande till minsta möjliga antal.
„Det är kanske tvifvelaktigt", anmärker en tysk
tidning, „hiiruvida cleuna anhållan liar någon värkan,
nien det är alltid nyttigt att folkens önskningar pä
ett högtidligt sätt bringas till regeuternas kännedom".
Mellan- ocli Sydamerikas stater ha, sedan de i
början af detta århundrade gjorde sig fria från det
spanska fortrycket, aldrig lyckats komma till någon
lagbunden ordning. I dessa trakter går städse våld
fore rätt; krig ocli uppror liöra där till ordningen för
dagen. Det är icke längre än ett halft år sedan
Sydamerikas största stat, Brasilien, genom ett uppror
fördref sin åldrige kejsare, ocli nu komma åter
underrättelser om nya omstörtningar i denna världsdel. I
den söder om Brasilien belägna stora Argentinska
republiken liar i slutet af senaste vecka ett blodigt
uppror utbrutit, för hvilket denna fristats öfverhufvud
niåst vika. Ett upprorsförsök i den närbelägna
fristaten Bolivia skall däremot ha misslyckats.
Äfven i norr, bland småstaterna på näset mellan
Nord- och Sydamerika, är krigets fackla tänd. En
9,000 nian stark liär från Guatemala liar infallit i
grannstaten San Salvador, men tillbakaslogs den 17
dennes efter en blodig strid. Giiatemalanerna
sprängdes fullständigt, förlorade sina kanoner, förråd och
vapen sanit flydde tillbaka öfver gränsen, förföljda
af fienden.
Orsaken till alla dessa fäjder, all denna onödiga
blodsutgjutelse är i de flesta fall äregirigheten hos en
eller annan general, som för fullföljandet af sina
egennyttiga planer icke tvekar att sätta på spel sina
medborgares lif ocli gods. Ocli det folk, soni lämnar sig
till värktyg i desse samvetslöse äfventyrares händer,
begär ofta icke bättre än att genoin mord ocli
pluii–dring vinna den bärgning, som i följd af de ständiga
oroligheteriia förnekas den fredlige arbetaren.
Jordens nordligaste stad, Hammerfest, belägen i
Norge vid Norra Ishafvet, har natten mot den 22
dennes till största delen nedbrunnit. Skadan anslås
till öfver 3 miljoner mark.
Från hemlandet.
Prässhinder, säger tidningen Uiisi Suometar, är
nu för tiden en vanlig notis i här utkommande
tidningar. Tidningsnummer indragas, clet ena efter det
andra, af orsaker, hvilkas vådlighet ingen människa,
allra niinst tidningens redaktion, kunnat ana. I fall
man söker beröra ett ämne, i hvilket hvarje
medborgare nied den största oro väntar upplysningar, eller
offentliggöra tankar, som hela folket tänker ocli
hvilkas publicerande det anser af vikt, får man för
närvarande anse det för en lycka om sådana reflexioner
tillåtas komina inför offentligheten. Och ej ens om
någonting sådant släppes igenom, kan man vara lugn
för att lia undsluppit farorna ocli att nya motigheter
ej skulle kunna uppstå äfven därefter.
Under sådana förhållanden —- då bestämningen
i prässförordningens § 1, att Finsk medborgare äger
rättighet att under iakttagande af stadgandena i samma
förordning, i tryck yttra ocli inför allmänheten
framlägga sina tankar i alla ämnen, hvilka kunna vara
föremål för mänskligt vetande, förefaller nästan soni
hån — är tidningsmannens åliggande särdeles tungt.
Tidningens redaktion liar iitfäst sig att
observera dagens tilldragelser ocli om dem underrätta sina
läsare, att redligt framställa sin åsikt och
öfvertygelse uti fosterlandet rörande frågor sanit att gifva
uttryck åt den allmänna opinionen i dess bästa
riktningar. För infriandet af ett sådant löfte fordras
äfven under gynsamma förhållanden stor intellektuel
ansträngning ocli träget, energiskt arbete. Nutidens
sträfvanden äro äfven hos oss så mångsidiga, att
tidningens löfte att iakttaga deni alla någongång måste
bli oiiifriadt. Men då publicistens arbetsfrihet där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
