Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 29
LAND OCH STAD.
] 181
den lilla trädgården. Denna stund ersatte dagen alla
mödor. Man gjorde då upp planer för framtiden.
Tre barn att uppfostra medförde stora utgifter, men
arbetet gick bra, och det fattades hvarken mod eller
krafter. Om några år skulle Pierre blifva förman i
fabriken och i följd däraf få högre aflöning. Då
barnen hunnit komma i skola, kunde Jeanne få mera tid
att egna sig åt finstrykning, hvari lion var särdeles
skicklig. Man skulle lägga åsido penningar för att
därmed inköpa det lilla ställe, där de bodde. Hvar
skulle de väl såsom gamla finna en trefligare fristad,
där de i lugn kunde njuta af sina besparingar!
Det var sådana enkla och barnsliga drömmar,
som utgjorde dessa hederliga menniskors största lycka-
Åren förgingo, och drömmen var nära att blifva
värklighet. Pierre arbetade träget och unnade sig
ej någon hvila. Stugans ägare uppstälde emellertid
ganska höga anspråk, men dessa ökade endast deras
önskan att komma i besittning af densamma.
Det vore värkligen skada, tänkte Pierre ocli
Jeanne, att lämna detta lilla hus, på hvilket de nästan
dagligen utfört någon liten förbättring. Och så skulle
andra komma att skörda frakterna af alla de träd,
soni de planterat i den lilla trädgården! Det
föreföll dem nästan som en stöld.
Slutligen kom man dock öfverens med ägaren,
och en vacker dag undertecknades köpekontraktet-
Då Pierre lämnade domaren med beviset om
äganderätten till den lilla stugan i sin västficka, „ ville
lian ej ens", som ban med ett lyckligt leende sade,
„byta med kungen".
Man hade först tänkt att fira förvärfvandet af
den lilla egendomen med en trfleig middag på
värdshuset. Det skulle blifva en värkligt fin måltid, där
det skulle vankas stekt fisk, kanin samt en butelj
godt vin. Men sedau Pierre ini blifvit „
egendomsägare", ändrade han beslut.
„Låtom oss äta middag hemma hos oss", sade
han till sin hustru-
Ni skulle hafva hört den tonvigt, han lade på
orden „hemma hos oss"! Han hade äfven goda skäl
härför. Värdshusets kök var ingenting värdt och där
serverades alltid samma såser med sin smak af gamla
öfverlefvor. De skulle hafva det mycket bättre „keiiima
hos sig" i bokträdens skugga ined Seinen vid siua
fötter ocli där bakom jättestaden Paris, öfver hvilken
solen spred sin gyllene glans.
Under dessa lyckliga förhållanden, då Pierre
tyckte sig hafva uppnått målet för sin sträfvan, ingick
året 1870 med sitt ödesdigra krig.
Vid skansen på höjden Valérien återfinna vi Pierre.
Han är styckjunkare och har vakt vid sin kanon.
Då nalkas general Noël, som är befälhafvare öfver
skansen, åtföljd af sin stab. Generalen stödjer sig
mot kanonen och riktar sina blickar genom kikaren
inot bron vid Sévres.
„Styckjunkare!" ropar han, i det han reser
sig iipp.
„General!" svarade Pierre, görande ställning.
„Ser ni härifrån bron därborta vid Sévres?"
„Mycket tydligt, general."
„Och den där lilla stugan i skogsdungen till
vänster?"
„Jag ser den", svarade Pierre bleknande.
„Den är tillhåll för preussare! Sänd en granat
dit bort!"
Pierre bleknar ännu mera, och svetten lackar
af lionom trots den skarpa vinden, som kommer
of-ficerame i deras pälsfodrade rockar att hacka
tänderna af köld-
Ingen lägger emellertid märke till styckjimkareiis
sinnesrörelse. Han närmar sig kanonen och siktar
noga. Officerarne följa kulan med blicken.
„Bra riktadt!" sade generalen, då röken skingrat
sig — „stugan var dålig, den är nu endast en ruin".
Två tårar, som långsamt gledo ned för Pierres
kinder märktes af generalen.
„Hvad går åt honom?" frågade han på sitt
vanliga tvära sätt.
„Förlåt general", svarade Pierre, som återfått
sin sjelf behärskning, „ det var min egen stuga ... alt
livad jag ägde".
Till Folkbildningens Yänner i Kristinestad.
Emedan Land och Stad i Kristinestad har rätt
många läsare och således i dem vänner af
folkbildningen, tager jag mig den friheten att till deras
be-hjärtande framställa frågan: Kuunen ocli viljen I
göra något för åstadkommandet af en folkskola i
Tjöck-by? På stället, som lär vara endast tre verst
aflägset från Kristinestad, hafva några försök gjorts i
antydt syfte, men de hafva tilsvidare strandat. Och
det liar ej häller varit underligt, då af clen stora
byns ungf. 75 husbönder endast en är för inrättande
af folkskola; hans namn är Pellfolk. Emellertid lär
en skolkassa om 4,000 mark förefinnas ocli då
därtill kommer, att en särdeles lämplig lokal torde kunna
erhållas i boningshuset, som tillhörde det nedbrunna
bränneriet, vore det skäl att återupptaga
folkskolefrågan. Detta vore så mycket viktigare som
befolkning i Tjöckby lärer vara ett styfsint, rått släkte
och fiendtligt stämdt mot upplysning. *) —
Inneslutande denna behjärtansvärda angelägenhet i de ärade
Kristinestadsboarnas- åtanke tecknar
högaktningsfullt
P. Norämann.
Från främmande land.
Påfven, hvars hälsotillstånd är förträffligt, företar
ständigt nya besparingar. Nyss har han afskedat fem
kuskar, och för framtiden ämnar ban endast behålla
tio i sin tjänst. Då Leo XIII blef påfve, funnos i
vatikanens stall 34 hästar ocli 42 vagnar.
Längden af samtliga ryska järnvägar uppgick vid
detta års början till 26,537 verst, af hvilka omkring
två tredjedelar eller 18,897 verst tillhörde enskilda
bolag, medan de återstående 7,G40 verst roro statens
egendom. Härtill komma ännu 1,711 verst järnvägar
i storfiirstendömot Finland och 1,343 verst järnväg i
Centralasien, sålunda tillsammans 29,591 verst.
Kejsar Vilhelm berättas nyligen hafva förklarat,
att nästan ingen afvoghet mot Tyskland längre funnes
i rikslanden Elssas-Lothringen med riksdagens ocli
förbundsrådets bistånd skulle lian söka genom
befordrande af invånarnes materiella intressen skaffa iir
världen den sista återstoden af den gamla afvoglieten.
Den dag, då ingen lägre kiinde tvifla på invånarnes
i rikslanden tyska sinnesstämning, vore freden
tryggad. — Europas fred skyddades af tremaktsförbundet
hvars stödjepunkt icke vore Tyskland utan Österrike,
och hvars karaktär vore så afgjordt och tydligt
fredlig, att en formlig påminnelse därom borde vara
öfverflödig. Den nuvarande politikens enda uppgift vore
att bevara freden. — Rörande socialismen skall
kejsaren hafva förklarat, att lian icke skulle taga parti
hvarken för eller emot den, men hvarje öfvergrepp
skulle lian undertrycka ined väpnad makt.
Till Bismarcksmonumentet i Berlin hade till den
l:a oktober insamlats 787,211 mark.
William 0’Brien och John Dillon, de båda
Mänska agitatorerna och underhusmedlemmarna, som för
någon tid sedan häktades för upphetsande tal, men
under det processen mot dem pågick stäldes på fri fot
mot en borgen af 25,000 mark för hvardera, hafva
rymt till Amerika för att där fortsätta sin agitation
mot engelska regeringen och insamla penningar till den
s. k. arrendatorsskyddsfonden, iir hvilken bidrag
lämnas till de irländska förpaktare, som vägrat betala sina
arrenden ocli därför blifvit vräkta från godsen.
Försäljning af Finska kyrkan i Stockholm. På
kyrkostämma beslöt nyligen finska församlingen i
Stockholm att under antagliga vilkor och pris försälja den
tomt, å hvilken församlingens kyrka är belägen. Åt
kyrkorådet iippdrogs att härom inleda
underhandlingar. Församlingen skall sedan höras, om den är villig
att godkänna det köpeförslag, som kyrkorådet kan
komma att uppgöra med drätselnämden.
*) Svenska folkskolans vänners stipendiat, soni
nyss-förflutna sommar besökte orten, kunde där ingenting
uträtta för folkskolan.
Från hemlandet.
Den stora festen för insamlandet af medel åt
Svenska Folkskolans Vänner kommer att försiggå
härstädes den 7 och 8 dennes. Då under en längre tid
ett par hundra personer på olika sätt varit
sysselsatta med förberedelserna till lotteriet ocli öfriga
därmed förenade tillställningar, kommer festen helt säkert
att blifva lyckad.
Tvänne stora bilder, hvilka borde finnas i hvarje
skola i vårt land, hafva i dessa dagar utgifvits af
sundhetsinspektören doktor V. Sucksdorff. De visa
hurudan skolelevernas kroppsställning är, då de skrifva
ocli huru beskaffad denna borde vara. Vi taga oss
den friheten påpeka att Skolöfverstyrelsen snart måtte
uppmärksamma dessa bilder ocli ombesörja att till
hvarje folkskola i Finland ett par af dessa så
särdeles nyttiga bilder blifva försända.
Sedan numera till landtdagsman för Raumo
blifvit väld handlande .T. V. Söderliind äro valen till
borgarståndet slutförda. Vi låna iir Nya Pressen några
af denna tidning gjorda sammanställningar rörande
ståndet. Grupperade efter lefnadsyrke äro:
Trafikanter, yrkesidkare ocli sakförare......24
Ämbetsmän.....................15
Städernas tjänstemän ...............12
Publicister ocli skolmän (icke tillhörande
prästaståndet) .................... 5
Hvad partiställningen inom borgarståndet
beträffar, blir denna såsom sagdt väsentligen densamma
som vid senaste landtdag. Vid omröstningar i rena
språkfrågor räknade borgarståndet då 34 röster å
ena sidan, 21 å den andra. Gälde det åter
frisinnade reformförslag, räknade ståndet 35 å 30 röster
å den ena sidan, 19 à 20 å motsatta. I detta
afseende kommer landtdagen 1891 knappast att
uppvisa någon förändring. Man skall vid denna
antagligen hafva att räkna 37 å 38 å den
aiitifennoman-ska sidan mot 19 å 20 for det finska partiet.
Vidkommande partiställningen inom
bondeståndet förblir den öfvervägande majoriteten såsoni
hittils oförändradt finsktsinnad. Vid 1885-års landtdag
räknade den svensktsinnade minoriteten inom ståndet
8 medlemmar; vid senaste åter 10. Man kan antaga
att denna minoritet äfven vid instundande skall iippgå
till 10 medlemmar af ståndet.
Ett stort intresse kommer den blifvande
partigrupperingen att erbjuda i fråga om det unga finska
partiets styrka inom bondeståndet. Af ståndets
medlemmar äro såsom af ofvanstående synes flere nyvalde.
Omöjligt är därför att ännu bedöma hvilken tillväxt
sistnämda parti vunnit inom detta stånd. Det är
dock att hoppas, att denna tillväxt icke varit sä
alt-för obetydlig. — Talmännen för borgare- och
bondestånden komma enligt ryktet att blifva desamma som
vid senaste landtdag. Dock torde dessa ännu icke
blifvit af H. M:t utsedde.
Nidingsdåd å Kotkabanan. Då aftontåget den
sista oktober på väg till Kouvola kl. half 8 närmade
sig Ingerois, stötte lokomotivet mot på banan stälda
20 st. stenar, hvaraf högra boxen skadades,
lokonio-tivaxeln kröktes, kofångaren bortslets i stycken och
banan ramponerades. Såsoni misstänkt för
illgärningen togs dagen därpå i förvar målaren Johan Jakob
Åkerberg, sora antages hafva af häradlystnad
uppstaplat stenarna, enär lioaoni förvägrats biljett vid
Ingerois, där lian förut uppträdt oregerligt ocli bl. a.
inslagit diverse fönster samt sedermera setts gå längs
banan åt Tavastila. Åkerberg, som hämtats till
Kotka och underkastats förhör, bestrider sig vara
skyldig. N. Pr.
Från Kyrkslätt skrifves till oss: Vår läsesal i
sock-nestugan, som hålles öppen alla söndagar ifrån kl. 4
e. m. besökes träget af läslystiia personer. En
angenäm omväxling i programmet för läsesalen liar
be-redts oss geuom ett föredrag af folkskolläraren Vineli;
i nästa söndag hålles toredrag af hr K. J. Roman. I vår
tidning Kungörelser för den 27 oktober ingick en
förteckning öfver de tidningar oeh tidskrifter, som
rekvirerats genom vårt postkontor. De äro summa 124;
af dem äro 42 exemplar af Land och Stad, 14 af
Huvudstadsbladet, 14 af Folkvännen, 11 af Nya Pressen
o. s. v. Många tidningar och tidskrifter komma
därjämte oss tillhanda under korsband. Vår kommun kau
sålunda i frågan om intresset för tidningar mäta sig
med de flesta i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
