Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
LAND OCH STAD.
N:o 1
däremot på hinder på ryskt håll, ty öster om
Syster-bäck sinnes det många, hwilka as fruktan för konkur-
rensen ej wilja ha tullgränsen mot Finland afskaffad.
Med oro emotser man emellertid äfwen här, om få
skulle gå och den möjliga följden af att de höga ryska
importtullarna här gjordes gällande. Nyktena om
in-dragning as Finlands mynt wisade sig lyckligtwis
Ogrundade, och förändringarna inskränkte sig till wissa
bestämningar rörande det ryska myntets emottagande
(efter faststäld kurs) wid offentliga kassor-
Sist följde manifestet om deu nya strafflagens
suspeudering.
(Sn iolgliint på den politiska horisonten war dock
till-låtelsen att" utse representanter till landtdagen od;
på-budet om ständernas sammankallande till d. 20 januari
1891. Huru dess arbete kommer att utfalla återstår
att se, men för wisso hoppas malt, att folkombuden
skola gå till *sitt aiiswarsfnlla wärf eniga, plikttrogna
fosterlandsälskande. ––
De wiktigaste förändringarna inom de högsta
ämbetsmannakretsarna woro följande: (Sster fenator
Frosterus’ afgång såsom president i Sßasa hofrätt intogs
hans plats i jnstiedepartementet af direktorn för gene-
ralguwernörens kansli S. 2B. Hougberg. Senator
Mechelin, som afgick på uppmaning af
generalguwer-nören, erhöll till efterträdare ordföranden i
industri-styrelsen 2l. 3lrppe, samt prokurator v. 2Beisseuberg
hofrättsrådet 3B. ©alouiiis. presidenten
Montgome-rys plats i komitén är ännu icke besatt och icke häller
deu lediga platsen i justitiedepartementet ester senator
SBasastjerna. Till t. s. direktor sör
generalguwernö-rens kansli utnämdes öfwerste F. 33låfield, till
gene-raltulldirektör efter generaldirektör höckert ftatsrådet
statsrådet i rysk tjenst 58. Sinter, samt till chef för
medicinalstyrelsen efter friherre F. «. Sßillebrand
pro-fessor F. Saltoman. öfnga förändringar tillåter
utrymmet oss ej här omnämna.
På det ekonomiska området sinnes åtskilligt godt
att anteckna. Skörden as säd och hö utföll på de
flesta ställen i landet god. (Sndast potatisaskastningen
blef klen genom den allmänt uppträdande rötan.
Me-jernhandteringen har tagit ökad fart; mera omforg
egnas åt fmörets beredning od) förpackning, och
pri-ferna hafwa stigit. Utsikten till ökad afsättning har
äswen blifwit bättre, fedan genom anfkaffandet af
ifbry-tarfartyget Mnrtaja en regelbunden
winter-kommn-nikation torde kunna upprätthållas mellan fëangö och
andra Gstersjöhamnar. Det stora ångsartygsbolagei
i fèelsingsors har ökat antalet af sina oceanångare,
och wid skeppswarfwen i tbo, Björneborg od; Hel;
singfors har utwecklats en liflig wärksamhet. Det;
samma har warit fallet wid flertalet mekaniska
wärk-städer. Från sågwärken hafwa däremot klagomål
hörts öfwer att försäljningsprisen på träwarovna
hållit fig låga.
kommunikationerna haswa under året utwidgats
geuom att kotka bauan öppnats för trafik. 2lrbeteua
å karelska banan hafwa likaledes pågått äfwen fom
förarbetena på bansjträckan genom kiuno rika älsdal.
2Bid kusterna och på insjöarna haswa flerstädes nya
farleder blifwit utprickade.
Förluster i större skala, som drabbat slere tusende,
uppkommo geuom augustiorkancus härjningar.
Skogar wräktes omkull och bygguadstak asrefwos på
måuga ftällen längs södra kusten, ä[fwen många
männifkolif fpildes wid samma tillfälle. J
samman-hang härmed kan påpekas, att antalet as de genom
dråp och andra olyckshändelser omkomne också warit
owanligt stort.
J öfrigt har året warit ganfka händelserikt; bland
märkligare tilldragelfer påminna wi om det
musika-liska sällskapets i hundra-årsfest, promotionen i
slutet af maj, Sßästfinska afdelningens wackra fest till
firandet af akademins stiftande för 250 år fedan,
mejeriutftällniitgen i HanÖö/ industriidkaremötet i SBasa
och allmänna köpmanna-mötet i Tammerfors,
all-männa skolläraremotet i Helsingfors od; folkfkolläre;
mötet i 2Basa.
Till sist påminna wi om det stegrade intresset
för folkbildningen, hwilket på flere håll wifat fig
ge-nom insamlingar till blifwande folkhögfkolor och genom
det stora lotteriet i hufwudstadeu till förmån för
Swen-fka folkskolans wäniter.
Måtte arbetet för folkupplysningen under 1891
raskt sortskrida. J kunskaper eger ett litet swagt folk
en styrka, som alltid är god att ega, men särskildt
under swåra tider!
£tt belok i en fattiggård i <5werge.
/spi
©nköping 7/12 1890.
Då frågan om fattiggårdar i Finland ar på
dag-ordningen, har jag tänkt att nedanftående, inhämtadt
under ett par befök å Gnköpings fattiggård’ kunde ha
fitt intresse för läsarne as ßaiid och Stad.
Fattiggården ligger ungefär en kilometers wäg
från ftaden och är omgärdad af ett högt plank.
23eredwiUigt blir man dock infläpt od; fryntligt
emot-tagen af föreståndarinnan, ett enkelt, men prydligt
klädt medelålders fruntimmer.
Hufwudbyggnaden, ett ftåtligt hwitrappadt hus i
twå wåningar, är uybygd. fiikaså har hela området
srån ett stenhölfter blifwit förwandladt till en
träd-gård, planterad med fruktträd, hwilka i år burit sin
första skörd: bärbuskar, kökswäj;ter och — blommor.
(Sn treflig trappa af huggen sten för upp till en
ljus tambur, hwilken står i samband med åt bägge
sidor löpande korridorer samt innesluter uppgången
till andra wåuiitgen. Nummeu, hwilka först i
sommar blifwit färdigt inredda, äro höga od; ljufa,
wäg-garna cementerade, ljust oljemålade med en mörkare
panelning; däremot äro golsrøen omålade.
Hwarje rum upptager 4 järnsängar. 33redwid
hwarje säng står en egendomlig möbel — en
sam-mansättning af stol och bord, försedt) med en
utdrags’-låda, i hwilken egaren är i tillfälle att förwara
sina små tillhörigheter. (Stt enkelt twättställ hör till
hwarje rum.
köket är stort, ljust od) trefligt, farnt försedt
med alt hwad till ett ordentligt sådant hörer. Sikaså
år matsalen, hwilken ligger bredwid köket, stor od)
treslig, i hela sin längd upptagen af twänne fnygga
och baftanta bord. Matkärlen äro af jink. SBedans
matordning har kanfke ock fitt intresfe. 2ltta
morg-nar, utom Tisdag od) Fredag, då det wankas kaffe med
fmörgås, beftår frukosten af sitt od; potatis.
Middag kl. 2.
Måndag: Fläsk och potatis. SBattsoppa. Tisdag:
kokt sill med potatis od; gräslökssås. ©ryiiwätting.
Dnsdag: kålrotsmos med kött. Torsdag: &rter od;
släsk. Fredag: kabiljo. Sördag: ©röna ärter. Sön-
dag: pepparrotskött, köttsoppa.
Hwardagsaftnarna: ©röt. kaffe. kl. 7 e. m.
Söndagkwäll: pannkaka, kl. 7 e. ut.
De fom gå i utarbete eller eljes känna fig
hung-riga kunna emellan middagen od; kwällsmålet få ett f. k.
mellanmål.
Mjölk bestås tämligen rikligt, fyunerligast åt de
swagare, hwilka äswen eljes få en för dem passande,
mera stärkande föda.
De första rum wi kommo till beboddes -af en
hustru med 6 barn, det yngsta blott några weckor
gammalt; hennes man hade rymt till Slinerika od;
lånt-nat sin familj fullkomligt medellös.
Närmast detta låg isoleringsrummet, genom
trå-galler skildt från fåwäl dörrn fom fönftret, od; f. n.
bebodt af en ocftcrrättelig ung man, hwilken
uppre-pade gånger rymt från anstalten, od; soln icke fås att göra
någonting od; slår sönder alt hwad han kommer
öfwer. Jngen wågar fig in till honom utan att
före-ftåndaren är med. (Sn stackars idiot, en 20 årig slida
såg swår ut, men äfwen hennes anfikte upplyftes af
ett gladt leende, då delt wänüga matmodren ropade
henne wid namn famt stad till henne en soderbit.
(Sn stor sal war upptagen af 11 gubbar, defle
fta rätt gamla, en bland dem war alldeles blind, men
alla woro flitigt sysselsatta, älswen några äldre
kwin-nor sysslade här. De plodade dref od; förfärdigade
tändftidsafkar för härwarande tändstidsfabriks räkning.
Desfa 11 gubbar hade en stor soffal för fin räkning.
(Sn annan arbetsfal war upptagen af wäfstolar
och wästillbehör, hwilka dod nu stodo öfwergifna.
Slott under wintern od; wåren wåfwer malt hår. Då
förfärdigas diwerfe wäfnoder för anftaltens behof,
äfwenfom mattor af lappar, hwilka stadsborna
dit-lämna och återfå fåfom prydliga mattor. Den ålfta
inwånare i hemmet är en 97 årig gumma, både döf
od; blind, hwilken dod tappert tuggade sin smörgås
od; helt rask waudrade omkring i rummet och
korrido-ren utanför.
Uti ett rum bodde twänne gamla gummor. Den
ena af dem fatt wid fin strumpstidning glad od;
för-nöjd, prifade sin lydliga lott od; tadade ©ud att hon
kuude arbeta „ty då går tiden så bra." J motsatta
ändan af rummet fatt på sin sängkant en något yngre,
påfallande fint klädd gumma. Utkomna undrade wi
hwarför hon satt owärksam med händerita i famnen.
Rennes fon betalar för henne här, hon anfer fig ej för
något fattighjon och det är under hennes
wär-dighet att arbeta!" Stadars gumma, att ej hennes
långa lif lärt henne bättre! Såfoni ett motftyde
härtill talade föreståndarinnan om sör oss historien
om mannen, som ute på gården spjälkte wed: ^an
kom titt hemmet utswulten, förstörd till själ och kropp
i följd as liderligt lis, od; ur stånd att arbeta. Men
detta föråndrades så småningom, od; nu hade han i
många år sågat, spjälkt och bnrit upp all hemmets
wed. På wåra undrande srågor förklarade föreståu=
darimtan: han hade en usel hustru och ett slarwigt
hem. Nu får han fin goda mat på bestämda tider
od; detta hjälper honom att motstå begäret ester bränwin.
Titt sist måste wi se på de 5 „kosforna" hwilka
anstalten eger. Man såg att odså de hade en kär=
leksfull wård, få wälmående woro de od; alt omkring
dem war färdeles snygt od; prydligt.
ett wärkligt nöje war att befe de i
källarwå-ningen inrymda, praktifkt od; trefligt inredda
twätt-od; bagarstugorna.
2Bid wårt förfin besök råkade wi endast
wärdin-nan och undrade då, om hon ensam kunde sköta alt
detta? „Nej bewars, utan gubben min kom jag ingen
wart såsom nu med T. (han som satt instängd,) han
får alt ingripa ofta nog." 3?id ett fenare befök war
husmodern sysselsatt med middagens serwerande,
hwar-för wi fördes omkring af föreståndaren, hwilken gaf
intryd af att wara en dnktig od; förståndig karl.
Han talade om att det mesta hwilar på wärdinnan,
som alltid måste wara tillhands och utan hwilken det
wore omöjligt att upprätthålla någon ordning. På
widare frågor fwarade han, att i anstalten f. n.
fun-nos 43 hjon, af hwilka 10 barn under
konfirmations-åldern, men en hel hop både barn od; andra åtnjöto
understöd ntom anstalten, hwilket alt likasom
bokför-ingen för hela fattigwården fköttes af
fattiggårdsföre-ståndaren, hwilken direkt från stadens drätselkammare,
bar npp de 4000 kronor som sattigwården kostade,
kostnaderna hade i flera år hållit fig wid denna summa,
(på sista året litet minskad) ehuru byggnadslånet
amortering war häri ide inberäknad! Föreståndarens
od; föreståndarinnans lön utgör tittsammans 600 kro=
nor och alt fritt upp. Han har genomgått jordbruks;
fkola samt sedermera warit inspektor på en större
egendom. „För den, som ej har wana att befatta,
är det ej wärdt att förföka på en sådan plats.
33e-stämd måste man wara, men wänlig, ty man skatt ej
lägga sten på börda." ett ejrempel må här anföras på
huru man tänker od; handlar: (Sn ftadars lungfigtig —
desfa fägas wara de fwåraste att tillfred ställa — Hd sent
en afton längtan efter en apelfin. ©enast sändes
bud till staden ester en sådan. Den fids hos en
med-lidfam handlande. „När dom ligger på fitt yttersta,
kan man ej neka dom deras önskningar" yttrade
före-ståndaren helt wänligt.
—r—r-
våv
En flnn-guraraa.
fränder denna rubrik lämnar den svenska skriftställaren
t |[J Birger Schöldström följande för oss finnar intressanta
teckning af den bekanta författarinnan till de
populära skildringarna „Hundra minnen från Österbotten":
Härom året utkom en ny upplaga af ett gammalt
arbete: ,.Hundra minnen från Österbotten" af Sara Wacklin.
Dessa minnen äro något af det älskvärdaste, mest
trohjärtade och i kulturhistoriskt afseende intressantaste, som den
svensk-finska literaturen har att glädja sig åt, minnen,
hvilka utgöra värkliga „värklighetsbilder".
Författarinnan är för det nutida släktet alldeles
obekant; men det har intresserat mig att efterforska och här
meddela ett ocli annat närmare om Sara Wacklin.
Författarinnan Sai-a Wacklin var född i Uleåborg den
2G maj 1700, dotter af stadsfiskalen i nämda österbottniska
stad Zachris Wacklin och Katarina Ulander. Hon fick en
efter tidens förhållanden mycket vårdad uppfostran. Redan
som barn väkte hon uppmärksamhet för sitt fula utseende,
sitt originella sätt, sin brinnande kunskapstörst och sin liåg
för experimenter; särskildt ha af hennes jämnåriga omtalats
dylika med den första elektricitetsmaskin, som hittade
vägen till den lilla högnordiska sjöstaden. Tidigt öppnade
hon i sin födelsestad en på den tiden mycket berömd
flickskola. På gamla dagar ville hon, som aldrig varit utom
Finlands gränser, se något niera af världen, och hon fick
sin förmyndares tillåtelse att begifva sig hvart hon ville.
Hon flyttade till Stockholm, där hon äfven någon
kortare tid lär haft en slcola. Också här väkte hon snart
uppmärksamhet för sitt originella väsen. Entusiastiskt älskande
hafvet, fick hon i Stockholm dock ej sin boning så, att hon
kunde se vågornas lek. Hon lät då i sin sängkammare måla
golfvet och väggarna i hafsblått med hvitskummiga toppar,
och då gumman om morgnarna vaknade i sin säng, tykte
hon sig just vara „i sitt element". En vacker dag fick hon
det infallet, att hon äfven borde se Paris. Sagdt och gjordt.
Mon som hennes kassa ej var öfvermåttan riklig, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
