Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6
Helsingfors den 13 Februari
1891
LAND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
Prenumerationspris:
tör helt år................3 mk 50 penni.
„ halft „ ................2 „ —
„ kvart ..................1 ,, 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Hedaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAG US.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot. Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt ä. tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Landtdagsmän 1891.
lif inlands ständer hafva åter sanimanträdt till
|fi| lagtima landtdag, och med odeladt intresse
skall man i hela vårt land följa deras arbete.
Af de landtdagsbref vi komma att meddela kunna
våra läsare finna huru detta fortskrider. Men för
att därjämte litet närmare lära dem känna de
enskilda iandtdagsmännen, vilja vi i Land ocli Stad
intaga porträtt och kortfattade lefnadsteckningar
öfver de mest framstående medlemmarna i cle
olika stånden. Vi göra början med de båda
talmännen i borgare- och bondeståndet,
I. Talmannen i Borgarståndet J. Kurtén.
Joackim Kurtén föddes i Kronoby den 15
januari 1836; hans föräldrar voro sjökaptenen
Henrik Kurtén och dennes maka Annette
Christine, född Wacklin. Efter att hafva
genomgått trivialskolan och gymnasiet i Vasa
blef unge Kurtén student 1S52. Ett år
senare trädde han in på köpmannabanan
och tjänstgjorde på kontor i Vasa och Åbo.
Är 1861 upptogs han af sin dåvarande
principal, kommerserådet A. A. Levön, till
delegare i firman, i hvilken egenskap han
kvarstod 4 år. Därefter inrättade hr.
Kurtén i eget namn en affär för export af
smör, spannmål och tjära; därjämte
tjänstgjorde han som värkställande direktör vid
Föreningsbankens i Vasa filialkontor. År
1879 lämnade han denna post för att
emottaga motsvarande befattning vid den då
nybildade Vasa Aktie Bank.
I kommunala värf togs hr Kurténs
goda insikter och stora arbetsförmåga
träget i anspråk; i egenskap af en af Vasa
stads äldste kvarstod han tils nya
kommunalförvaltningen 1875 infördes, då han som
medlem i stadsfullmäktige och desses
mångåriga ordförande intog en ledares plats.
Ytterligare bevis på medborgares
förtroende emottog hr Kurtén, då han 1872
valdes till representant för Vasa och
Nykarleby vid landtdagen 1872 samt vid fyra
följande ständermöten för Vasa. I dessas
arbeten tog han en liflig del; år 1872
inlämnade lian en petition om byggandet af
en järnväg från Vasa till Tavastehus via
Tammerfors och arbetade som medlem i
Bankutskottet; åren 1877—78 hörde han till
Statsutskottet ocli Järnvägsutskottet.
Under senare hälften af samma landtdag samt
år 1882 var han därjämte vice talman för
Borgarståndet.
Vid de tvänne senaste landtdagarna
anförtroddes åt lir Kurtén den viktiga
talmansposten i Borgarståndet, och detta förtroendeuppdrag
har han äfven denna gång till ståndets allmänna
belåtenhet emottagit. Talmannen Kurtén eger just
de egenskaper, som fordras på en sådan viktig
plats; med skicklighet, lugn och oväld förstår han
leda ståndets förhandlingar. Äfven i öfrigt anser
man honom vara för en af de yppersta
medlemmarna vid denna viktiga landtdag.
II. Talmannen i Bondeståndet C. J. Slotte.
Emedan vi i ett af Land ocli Stads
profnummer (den 6 nov. 1889) meddelat en
lefnadsteckning af häradsdomaren Slotte, omnämna vi honom
denna gång endast med ett par rader. Carl Johan
Slotte föddes den 20 januari 1827 i Nedervetil.
Efter att flere år hafva egnat sig åt jordbruk på
sitt hemman och ifrigt hafva deltagit i det
kommunala lifvet på sin hemort, blef Slotte känd i vidare
kretsar efter sitt inval till den viktiga landtdagen
1863. Fortsättningsvis har han innehaft säte och
stämma vid alla följande ständermöten, och för
femte gången är det nu den redbare, anspråkslöse
odalmannen intagit platsen som talman i
Bondeståndet, och detta värf fyller han väl.
TALMANNEN I BORGARSTÅNDET J. KURTÉN.
Sin plats i ståndet vid denna landtdag har han
haft att tacka förtroendet hos elektorerna i Piikkis
domsaga.
Vi anföra till sist hufvudinnehållet af det tal,
hvarmed talmannen Slotte i fredags hälsade sina
ståndsmedlemmar. Han yttrade:
„Likasom allting i lifvet har sina ljusare och
mörkare sidor, så har äfven början af denna
landtdag. Till den ljusare sidan räknar jag, att
ständerna nu kunna sammanträda i eget hus. De af
ståndens ledamöter, som deltagit uti de föregående
landtdagarna, känna altför väl, hvilka svårigheter
frågan haft att genomgå. Man har ofta tviflat,
om Finlands ständer någonsin skulle få eget hus.
Gifve Gud, att de rådslag och beslut, som komma
att fattas inom dessa murar, måtte lända vårt
älskade fosterland både till andlig och materiel
nytta. Ja, gifve äfven den allsmäktige, att detta
hus i fred och ro får användas till det ändamål,
hvartill det är afsedt.
Enighet och förtroende äro bland cle högsta
vilkor i lifvet såväl inom samhällena som inom
enskilda kretsar. En gammal vishetsregel lyder:
„Det folk, som söndrar sig i sig själft, går förr
eller senare sin undergång till mötes." En
annan, lika djup vishet säger: „Enighet
ger styrka". Nu om någonsin fordras det
att vi söka vinna enighet och förtroende
för hvarandra. Åsikterna kunna
visserligen vara olika, men har man förtroende
för sina motståndare och är öfvertygad
därom, att det är fosterlandets väl, Gucls
ära samt rätt och sanning, som är målet
för enhvars sträfvan, så skall enighet dock
vara den rådande andan inom ståndet."
m
inUtg- och musikföreningar.
©ängett fjät roingar.
§ih\ bd ben ftingar,
©ojer sig nnbeti luib f)emlnnbet§ [jub.
©ftjgg blifver ftncirtait;
Stlffanbe fjicirtan
£«ta i fangen fitt fjemfprn! meb ©ub.
Det är ingenting här på jorden som har
en så stor makt soln sång och musik. Din
wi åro glada, förökar musiken wår glädje.
&ro wi sorgsna, så skänka tonerna tröst. J
kyrkan föres tanken på tonernas wiitgar till
högre rymder. SBid fosterländska fester komma
samsäldta sånger alla hjärtan att klappa af
hänförelse od) wärksamhetslust. Nedan soln
barn, som helt små pysar på modersknäet, ha
wi en oemotståndlig lust att höra sång od)
själfwa fjunga. Dch i skolorna finnes
ingen-ting få trefligt fom de gemenfantnta sång=
stunderna. 2Bi kunna trygt säga, att
män-niskan alt från waggau till grafwen har bes
hof af od) kärlek till mufik. Därför sjunger
äfwen skalden:
£onernn§ lufigor,
Sirnmetffa lågor,
gi)[fa meb tjusning hela mitt bröft.
©Sven ej Woba,
SEftrav ej ftoba,
jgjiivtat fjugfiuataS af fugnanbe tröft.
Nu kunna wi ju alla eller åtminstone de flesta af
oss sjunga något litet. Denna förmåga har oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
