Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 LAND OCH STAD.
N:o 10
gåfvor eller i form af billiga amorteringslån.
Dessutom hafva talrika finsktsinnade landtdagsmän enligt
gammal vana lämnat in petitioner om finska skolor
både här och där. Äfven talrika petitioner hafva
inlämnats angående förbättrandet af vårt
kommunikationsväsende, främst utvidgandet af järnvägsnätet och
byggandet af nya kanaler. Bland dem omnämna vi
baron Hisingers samt hrr Stråhles och Hollméns om
en järnväg via Karis från Helsingfors till Åbo, af
lir Frenckell om en bibana från Nykarleby till
Kov-joki, af hr Xcovüis om en bana från Fredrikshamn
till Tavastila på Kotkabanan, af kyrkoherden
Schroderus om undersökning af en järnvägslinje emellan
Uleåborg och Torneå, af hr Koivisto om järnväg från
Östermyra till Kristinestad, af hrr Roini och
Lagerstedt om järnväg från Jyväskylä till Vasa banan o. s. v.
Vi återkomma framdeles till flere af dessa petitioner.
Redan det framlagda ådagalägger huru rastlöst man
arbetar i vårt land, huru man vill gå framåt på alla
områden och huru viktigt det nuvarande ständermötet
kommer att bli. Måtte alt blott få gå sin jämna
gång, och måtte de personer som sist och slutligen
komma att föredraga Ständernas beslut inför
Kejsaren och Storfursten göra alt hvad i deras makt står
samt plikten bjuder för att låta landets tankar så i
den ena som i den andra frågan oförändrade komma
fram till tronen. Det kan se ut, som stode
landtdagen redan nu med delad uppfattning i vissa af de
betydelsefullaste landtdagsfrågorna, men detta torde
dock vara ett sken. I hufvudsak äro alla ense, ehuru
uppfattningen af sättet för framförandet af landets
bekymmer ocli förhoppningar i vissa fall varit något
olika. Lycksökare kunna finnas i vårt land som
annorstädes, men redbar vilja och förtröstansfull
fosterlandskärlek är dock genomgående för alla
samhällslager i vårt land, icke minst sådana de äro
representerade vid landtdagen. —
Ytterligare ett utskott har valts, nämligen ett
järnvägsutskott, sora skall behandla de många
järnvägspetitionerna. Dess medlemmar äro:
Ledamöter: Riddersk. och Adeln: L. Gripenberg,
C. G. Standertskjöld, Hj. Scliildt, R. G. Vrede;
Prästeståndet: J. Hedberg, A. O. Törnudd, J. J.
Vesterlund, K. Vilén; Borgareståndet: Th. Tallqvist, K. J.
Högman, C. B. Federley, Åström; Bondeståndet:
Avel-lan, Pulkkinen, Roini, Konkola.
Suppleanter: B. o. A.: G. E. Palmén, A.
Cedercreutz; Prästest.: H. E. Vegelius, N. Järvinen;
Borgar est.: K. F. Valle, Th. Frosterus; Bondest.:
Pitkä-nen, Kananen.
Till Ständerna har utdelats bl. a. Relation
angående postsparbankens i Finland tillstånd och
förvaltning under åren 1887, 1888 och 1889 samt
Relation om statsviirkets tillstånd.
Så länge man vet om en img man, att han icke dricker,
hvarken hemligt eller offentligt, hoppas man merendels godt
af honom; men så snart man får höra, att lian liar böjelse
för denna last, skaka människorna betänkligt på hufvudet,
om också ännu intet annat ondt hörts om honom. Ty en
hvar vet, huru dryckenskapen förr eller senare för med sig
vårdslöshet, lätja, skörlefnad, sjukdom, oärligliet, brott,
vanvett och slutligen förtidig död — alla de värsta plågoris,
hvaraf mänskligheten hemsükes. Den dryckenskapslasten
en gång fått i sitt våld, han liar förlorat lycka och frid,
krafter ocli hälsa, heder och samvete: alt tillintetgör denna
hemskaste bland alla hemska lidelser. En eländigare, mera
beklagansvärd varelse än drinkaren finnes icke på jorden.
Ocli hvem är skyddad för denna förfärliga last?
Förklädd till ljusets engel smyger den sig lömskt på sitt offer
och bedårat- det, — men efteråt „stinger den som en orm".
Med förskräckelse se vi den ena efter den andra af våra
bekanta, af våra vänner, kanske medlemmar af vår egen
familj falla ett rof för densamma ocli om vi än gräte blod,
är det ej många vi kunde rädda. Hvem borgar för, att icke
ditt barn, detta oskyldiga, blomstrande, kärleksfulla barn,
hvilket nu är din stolthet och din glädje, att icke också det
en gång råkar ibland drinkarnes antal och för dig med sorg
i grafven?
Min vän! Du, som gjort så mycket för ditt barn, som
ej skytt något arbete, någon möda, något offer för dess
bästa, liar (lu gjort något för att skydda barnet för denna
frestelse? Du har sökt uppfostra gossen till sanning och
gudsfruksan, till arbetsamhet och måttlighet, till att
undfly det orätta ocli lyssna till samvetets röst, — svarar du
kanske. Hvad annat kan man väl begära?
Inled icke ditt barn i frestelse?
Betänk huru hvarje usling, hvilken blifvit drinkare,
begynt sin väg. Han såg kanske redan som ung starka
drycker begagnas i sitt hem. Han såg sin egen far fortära
sådana, han såg sin egen mor bjuda dem åt husets gäster.
Då det var fest i hemmet — glädjefest eller sorgefest, det
var likgiltigt, — såg man alltid rusdryckerna inneha
hedersplatsen. Med dem i hand mottogs barnet vid sin födelse
till världen, med dem i hand följdes den döda till grafven
ocli evigheten, med dem i hand bekräftades lifvets heligaste
löfte i äktenskapet. Alla, hvilka han hedrade och aktade,
njöto dem. De, af hvilka han minst kunde motse frestelse
till onda, hans egna föräldrar, satte kanske glaset i lians
hand och uppmanade honom med ord och exempel att höja
det till sina läppar. Hvad annat kunde lian tänka, det arma
barnet, än att vänja sig vid detta bruk ? Hvad annat kunde
ban ute i världen än följa den sed han lärt i sitt hem?
Han drack ett och annat glas i glada sällskap, såsom andra
gjorde, utan att ana, hvilket sorgligt slut den leken en gång
skulle få. Och så bedrogs han af vinet. Han visste knapt
när han öfverskred gränsen, när han blef räknad ibland
drinkarnes antal. Men det blef ban, och mörk som natten
blef därefter hans lefnadsdag.
Sådan -är, det kan ingen förneka, i hufvudsak
begynnelsen till hvarje drinkares sorgliga öde. Ingen har velat
blifva drinkare, ingen liar vetat att i tid taga sig i akt för
faran, alla hafva bedragits af den förfärliga, afskyvärda
dryckesseden. De hafva varit svagare än andra, giftet liar
värkat starkare på dem, däri bestod deras fel. — — —
Nykterhetsvännen.
m
Sveaborgs bombardemang 1855, III.
liga bidragen från 000 och 800 mark till minst S00
och 1.000 mark. Detta under den förutsättning
förstås att skilnad skall göras emellan lärarens och
lärarinnans lön.
Landtdagsbref. III.
Hfl’1 e senast förflutna sju dagarna hafva varit bland
de viktigaste i hela vår landtdagsliistorie. Af
de i stor mängd inlämnade petitionerna äro tre af
sådan betydelse, att sällan några viktigare än dessa
blifvit föredragna inför stånden. Den förnämsta af
dem är måhända den petition, som inlämnades i
Ridderskapet ocli Adeln af friherre 11. A. Vrede in. fl.
samt i Borgarståndet af hrr Jansson och Carlström
i syfte att ,, Ständerna ville förena sig i underdånig
petition därom, att Hans Kejserliga Majestät taktes
låta genom nådig författning förklara oc.li modifiera
det nådiga manifestet af den 12 juli 1890", i följd
af hvilket manifest, såsom bekant, genomgripande
förändringar blifvit genomförda vid vårt postvärk, bland
annat att det direkte underordnats en rysk minister.
Det lär ha varit fråga om petitionens inlämnande i
alla stånd, men i följd af vissa omständigheter, som
vi liär icke kunna nämna, skedde detta ic.ke. Då
petitionen var före i Ridderskapet och Adeln, föreslog
presidenten i Åbo hofrätt, T. v. Hellens, understödd
af general v. Alfthan, att den icke skulle remitteras
till utskott, och vid anstäld omröstning visade sig att
samma uppfattning delades af 44 ståudsinedlemmar,
medan 05 voro för remiss. I Borgarståndet beslöts
med 42 röster mot 12 att remiss — skulle ske.
Viktiga voro äfven de petitioner, som i alla stånd utom
Prästeståndet inlämnades i tullfrågan. Dessa
petitioner gingo ut på att Finland fortfarande finge vara
i åtnjutande af en särskild efter dess förhållanden och
behof afpassad tulltariff. Man måste hysa full
tillförsikt att Hans Majestät Kejsaren ocli Storfursten
skall lyssna till den gemensamma ständerpetition, som
otvifvelaktigt skall blifva ett resultat af dessa nu
inlämnade petitioner. Likaledes hoppas säkert hvarje
medborgare i detta land på framgång för den af hrr
Lille, Löfgren och Frenckell i Borgarståndet
inlämnade petitionen, ..det taktes Hans Kejserliga Majestät
vidtaga sådan ändring i nu gällande
priisslagsstift-ning, att utgifvare af periodisk skrift, som gjort sig
skyldig till öfverträdelse af prässförordningen, må
kunna på angifvelse. af vederbörande prässmyndighet
dömas förlustig sin utgifningsrätt endast efter
föregången ransakning och dom af laga domstol".
Präss-lagstiftningen beror uteslutande på Hans Majestät,
som helt säkert skall skänka villigt öra till de
önsk-ningsmål, som i petitionen uttalas. Den som fått en
liten inblick i tidningsmännens mödor under nuvarande
oerhördt svåra förhållanden, vet väl huru motiverad
nämda anhållan är. ■—
Bland öfriga petitioner omnämna vi denna gång
endast följande: Af biskop Alopæus om upphäfvande
af den reglementerade prostitutionen (som under vissa
vilkor tvingar fala kvinnor att undergå regelbundet
återkommande läkarebesiktningar), af biskop Johansson
om ändringar i allmänna edsformuläret, af baron Bruun
om utlämnande i vissa fall ur fräjdebevis af
anteckning om begångna brott, af kyrkoherden Karlsberg
och prosten Johansson om förenkling af vilkoren för
erhållande af flyttnings- och arbetsbetyg, af pastor
Bergroth ett motionsförslag till förändring af särskilda
stadganden i sjölagen och gående ut på att förhindra
utsändande af i dåligt skick varande fartyg på
sjöresor, af hr Bonsdorff angående motarbetande af
skogs-sköfling, af hr Piipponen angående upphäfvande af den
räntefrihet, som 1883 års förordning innehåller, af
baron Hisinger angående återinförandet af hundskatt
på landsbygden, af hr Tallqvist m. fl. angående
statsunderstöd åt samskolor, en motion af lirr Clouberg
och Juseliits angående ordnandet af handeln med
maltdrycker, af hrr Nyberg och Renlund angående
förändringar i konkursstadgan, af hr Sundvall att enskilda
personer eller byalag måtte tillerkännas rätt att bilda
särskilda folkskoledistrikt utan skyldighet att deltaga
i kostnaderna för utom deras distrikt belägna
folkskolor, af hrr Lagerstedt och Roini att af till
Ständernas förfogande stående medel minst fyratiotusen
mark måtte anslås till subventionering af
folkhögskolor, af hrr Pitkänen och Heikura att ett bestämdt
belopp statsmedel årligen måtte utanordnas till
bygg-nadshjälp åt fattiga kommuner och skoldistrikt för
uppförande af folkskolebyggnader, detta antingen som
Inled icke ditt barn i frestelse!
•o
IV/T in vän! Du vill ditt barn väl. Ömt liar du vårdat
JlW| det från dess första dag. Mången natt har du
va-j^o.-: - kat, mycken möda har du utstått, månget oskyldigt
nöje har du nekat dig själf för dess bästa. För det
bär du utan knot dagens tunga och hetta. Gärna arbetar
och sparar du, kanske lider du äfven brist, blott ditt barn
har mat och kläder, rum och värme, blott det får lära och
inhämta kunskaper, blott det blir en duglig människa.
Då ditt barn växer ocli blomstrar inför dina ögon,
klappar ditt hjärta af den renaste fröjd en människa kan känna.
När du ser dess kinder färgade af hälsans rosor, när du
hör det med glädjestrålande ögon berätta om sina fröjder,
betraktar du det med stolthet. Du lefver dess lif, du
känner ditt hjärta fäst vid ditt barn med en kärlek större än
du med ord kan uttrycka. Du är färdig till alt, alt, som
dess bästa kräfver.
Men du får icke alltid behålla ditt barn hos dig. Det
måste, liksom alla andra, en gång lämna föräldrahemmet
och begifva sig ut i världen. Världen är stor och farlig.
Mången har gått ut i den oskyldig, frimodig, rik på
förhoppningar och goda föresatser likasom ditt barn, men det
oaktadt gått vilse och omkommit, eller återvändt krossad,
eländig och fördärfvad. Du vet det, och därför är (litt
hjärta tungt i skilsmessans stund. „Huru skall det gå mitt
barn där ute i världen?" — den frågan oroar städse ditt
ditt sinne. „Skall det kunna förblifva på den rätta vägen?
Skall det kunna undfly dåligt sällskap? Skall det kunna
bevara sin heder och sin oskuld vid alla frestelser, som xnöta?
Du kan ej frigöra ditt lietrykta sinne från dessa bekymmer.
De faror, för hvilka ditt barn är utsatt i världen, äro
lika många som de onda böjelserna i människohjärtat, och
det är fruktlöst att söka ett- medel, som med ens kunde
besvärja dem alla. Men har du någonsin betänkt, hvilken
frestelse det är, som lättast kommer svaga naturer att falla,
som leder de flesta in på en orätt väg och äfven i vårt land
årligen för tusende ungdomar i fürdärfvet? Hvad heter denna
frestelse, om deri ställes inför dina ögon i all sin fulhet,
utan försköning? Dess namn är: dryckenskap.
Wà|ien regelbundna bombkastningen mot Sveaborg
för-orsakade i början ingen synnerlig rädsla hos
stadsboarna, ty man tyckte sig genast märka att
anfallet gälde fästningen allena. Så t. ex. ville
professor Akiander om morgonen den 9 aug. icke försumma
sin vanliga simtur, ehuru man underrättade honom om
att en bomb redan slagit ned i Brunnsparken; han
tog icke dess mindre sitt hafsbad i simliuset
därstädes, naturligtvis helt ensam. Assessor Rabbe drack
äfven, jämte några vänner, kaffe kl. 10 f. m. samma
dag på balkongen å Kalliolinna, där man hade öppen
utsikt öfver Sveaborg och fiendens flotta; förmodligen
fick han då se en och annan bomb slå ned i södra
delen af Brunnsparken. Till Kalliolinna och parkens
nordöstra del torde bomberna icke hafva nått under
hela bombarderingen. Men ju längre skjutandet utan
ringaste uppehåll fortfor, desto mer tog man sig till
vara. En bedröflig anblick erbjöd den altjämt
fortfarande eldsvåden å Sveaborg, där det ena
boningshuset efter det andra antändes under 2 dygns tid;
stundom obetydligt och nästan släckt, uppflammade elden
tidtals ånyo med betydlig utsträckning. Båtar,
medförande dels sårade, dels friskt manskap, gingo
obehindradt emellan staden och Sveaborg.
Skjutandet fortfor under hela natten emellan den
9 och 10 aug. men betydligt glesare; i stället för 5
å 6 i minuten om dagen, kastades blott 3 å 4
bomber i minuten om natten, ungefär räknadt. Men
dessutom begynte fienden då kasta Congrewska raketter,
hvilka hade ett betydligt mer skrämmande utseende än
bomberna. I en långsträkt, jämförelsevis låg båge
syntes raketterna utgå från hafvet, och med ett starkt
fräsande ljud böja sig ned inuti fästningen, där de ofta
nog förorsakade nya eldsvådor. I den mörka
augustinatten (ty nyet inträffade den 12 aug.) lyste dessa långa,
fräsande eldstrimmor nästan öfver hela staden, de lägst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
