Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891
LÄND och STAD.
Tgk ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN
Prenumerationspris:
för helt är................3 mk 50 penni.
„ halft ,.................2 „ —
» kvart..................1 ., 25 „
iT"
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
s<t><8___j
©
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel ocli tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappcrsbuti-ken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
-hsxrn
P-ST-
Landtdagsmän 1891.
IX. Vice häradshöfding Rudolf Elving.
Månd Borgarståndets mest framstående
medlemmar under senaste landtdager räknas med
full rätt den inan, vice häradshöfdingen Rudolf
Elving, hvars bild i dag ses å främsta sidan af „Land
och Stad".
Rudolf Bernhard Elving föddes i Lovisa den 4
juni 1849. Hans fader är provincialläkaren Anton
Elving och hans moder Mathilda af Forselles. Efter
att vid Helsingfors privatlyceum hafva afslutat sina
skolstudier och år 1867 hafva tagit studentexamen,
aflade han domareexamen år 1872 och lät följande
år inskrifva sig såsom auskultant i
Åbo hofrätt. Under de tvänne
följande åren var han domare följaktig
på ting för inhämtande af praktisk
juridisk erfarenhet samt erhöll år 1875
vice-häradshöfdingstitel.
Efter denna tid egnade han sig
åt privat sakförarvärksamhet i
hufvudstaden och gjorde sig snart känd
såsom en af vårt lands mest
framstående sakförare. Om någon var han
genom sina grundliga juridiska
insikter, skarpa förstånd och glänsande
vältalighet egnad att höja
sakförar-yrket i vårt land, en uppgift som
besjälade honom från första stund, då
han inträdde på denna bana. Men
Rudolf Elving var i egenskap af
sakförare icke blott känd för hvad man
kallar „ett skarpt juridiskt hufvud";
hans rättrådighet tillät honom aldrig
något dagtingande med sitt samvete
i fråga om rätt och orätt vid
mottagandet af det stora antal uppdrag af
olika slag, som erbjödos honom. —
Därför står äfven hans i många
afseenden lysande bana såsom
sakförare utan Häck och hans arbete för
sakföraryrkets höjande har främst
därför, trots de svårigheter som med
vår nuvarande lagstiftning mött
detsamma, ingalunda varit gagnlöst.
Ett enda uppdrag har lian haft
i statens tjänst, då han år 1S7S erhöll
sekreterareplatsen i
Medicinalstyrelsen. Denna befattning skötte han
under några år samtidigt som han dref
enskild sakförarvärksamket. Men hans
själfständiga karaktär kunde icke i
längden finna sig i att vara bunden
af de former en statstjänst
ovilkorligen måste påtvinga sin innehafvare.
Han lämnade sekreterarebefattningen år 1884 och
egnade sig därefter åt bankvärksamhet, i det han
år 1889 inträdde såsom biträdande direktör i
Föreningsbanken.
Genom den praktiska riktningen af sin
värk-samhet och den inblick i affärsförhållandena i vårt
T^Cs^T’
r-a-Q
land, Rudolf Elving vunnit såsom sakförare, leddes
han äfven in på den privata affärsvärksamhetens
område, där han inom kort såsom delegare särskildt
i Tammerfors Linnespinneriaktiebolag förvärfvade
en erfarenhet, hvilken satte honom i tillfälle att
utöfva ett betydande inflytande på utvecklingen af
denna storartade affär. Med sällspord skarpblick
förstod han att tillgodogöra sig denna erfarenhet,
flå han år 1889 blef hufvudegare af Tammerfors
takfiltsfabriksaktiebolag, som numera under hans
ledning utvecklat sig till ett omfattande och solidt
affärsföretag. Denna stora privata affärsvärksamhet
tvang honom att inom kort lämna sin
direktörsplats i Föreningsbanken för att uteslutande kunna
öfvervaka ledningen af takfiltsaktiebolaget.
Men utom denna enskilda värksamhet har Ru-
RUDOLF ELYIKG.
dolf Elving haft tillfälle att i rikt mått egna sig åt
offentliga uppdrag. Under en följd af år har han
varit en af Helsingfors stadsfullmäktige. Om hans
betydelse i denna egenskap och det framstående sätt
hvarpå han skött detta uppdrag har endast rådt en
mening.
Dock har han i det politiska lifvet spelat en
ännu mer framstående roll. Det är föga kändt att
han var den ena af de tvänne män, hvilka utkastade
planen till tidningen Nya Pressen samt sedan en
af dem, hvilka värksammast bidrogo till dess
för-värkligande. Den omgestaltning partiförhållandena
erhöllo i vårt land genom uppkomsten af denna
tidning, som blef det svenska partiets organ, är känd.
Rudolf Elving blef måhända den, som i
Borgarståndet, dit han år 1885 invaldes såsom representant
för Mariehamn, nxed största framgång och utan
gensägelse med största talang förfäktade det svenska
partiets åsikter. Vid denna landtdag, där detta
parti först tillkämpade sig en erkänd ställning, var
han medlem af Bankutskottet, och suppleant i
förstärkta Statsutskottet samt i Ständerhusdelegationen.
Till medlem af Borgareståndet invaldes han
såsom representant för hufvudstaden såväl vid 1888
års som vid innevarande landtdag. Han
invaldes viel den förra till medlem af Statsutskottet
och Ständerhusdelegationen, vid den senare till
medlem af Bankutskottet.
Frisinnad och demokratisk till sitt
åskådningssätt är han en af dem, hvilka säskildt inom
representationen i främsta ledet kämpat för
kvinnans frigörelse och rätt. Vid 1885 års landtdag
petitionerade han oin reformer i lagstiftningen
angående äkta makars egendomsförhållanden
samt om inrättandet af en svensk 4-klassig
fruntimmerskola i Mariehamn. I tvänne
motionsförslag anhöll han vid 1888 års landtdag att
författningar måtte utfärdas att kvinna som fylt 15
år må ega makt att råda öfver det hon själf
har förvärfvat och vid 21 års ålder ega att alt
sitt gods förestå, samt att röstberättigad kvinna
må vara valbar till ledamot af
fattigvårdsstyrelse. Vid innevarande landtdag har han
motionerat om att statsanslaget för folkskollärarinna
måtte höjas till samma belopp som för
folkskollärare. Hans värksamhet såsom landtdagsman
är för öfrigt alt för omfattande att i denna korta
lefnadsteckning närmare beröras. Vare det blott
sagt att, då Rudolf Elvings klara, ljudande stämma
höjes i Borgareståndet, tystnar det tillfälliga sorlet
och man följer med spänd uppmärksamhet det
vältaliga och sakrika föredraget vare sig att detta
rör sig inom området för vår finansförvaltning
och järnvägspolitik eller inom gränserna för
sam-hällSspürsmål sådana som den religiösa
toleransen, kvinnorörelsen och arbetarfrågan.
vJlv
Om försäkring. II.
Försäkringsväsendets organisation. Den
enklaste ocli på samma gång ursprungligaste formen
för försäkring är den, att ett större antal personer
sluta sig tillsammans till en förening eller ett bolag och
öfverenskomuia att gemensamt bära den förlust, som
under en viss tids förlopp på grund af en viss fara
kan träffa någon af delegarne. I dessa
försäkringsanstalter, som kallas ömsesidiga, äro således försäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
