Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
LAND OCH STAD.
39
dessa stannat vid delvis olika beslut, återstår det för
Ekonomieutskottet att sammanjämka ståndens beslut
äfven i denna fråga. — Samtliga stånd hade
anmodat sina talmän att skriftligen afFatta ståndens
underdåniga lyckönskningar till Hans Majestäts i går
den 10 mars infallande födelsedag, för att genom
hans exc. generalguvernören frambäras till
Kejsaren-Storfursten.
Till Ständerna ha utdelats nya propositioner.
Propositionen N:o 16 gäller Stämpelbevillningen. Den
utvisar att landets »eWoinkomst på denna bevillning
under åren 1887—1889 uppgått till följande belopp:
År 1887 ....., . . Shf. 738,762: 25
„ 1888 ........ „ 765,437:59
„ 1889 ........ „ 853,658:09
Propositionens förslag till förordning angående
stämpelbevillning för finansperioden 1892-—1894 är
affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
nugäl-lande förordning i ämnet, hvadan landet under denna
tidrymd antagligen komme att ha en
stämpelbevill-ningsinkomst af ungefär 820,000 mark om året.
Propositionen N:o 17 gäller Bevillning för
till-värkning af maltdrycker. Denna bevillning har
inbringat netto
År 1887 .......&nf 453,726:93
„ 1888 ....... „ 538,996:96
„ 1889 ....... „ 640,743:22
Propositionens förslag till bevillning för
maltdrycker under perioden 1892—1894 är affattad i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande
förordning, livadan landets inkomster för denna
bevill-ninp torde komma att upggå till ungefär 650,000
mark pr år.
Propositionen N:o 18 angående den
näringsbevill-ning, som skall erläggas af utlänningar, hvilka i
Finland idka handel eller annan näring, föreslår för
perioden 1892—1894 en förordning, som i hufvudsak
är lika med den nu gällande. Bevillningen inom
denna kategori erlägges af utländska
cirkusföreståndare, teaterdirektörer, förevisare af panoramor och
vaxkabinett, positivspelare m. fl. samt af utlänningar,
som utöfver tre dagar vistas i landet och bjuda ut
eller sluta handel om annat lands varor, med
undantag af medförda landtmannaprodukter och alster af
husslöjd. Denna bevillning ha icke hittils medfört
särdeles stor inkomst åt landet. Den utgjorde:
År 1887 ..........Smf 40,750
„ 1888 .......... „ 34,680
„ 1889 .......... „ 35,930
Propositionen N:o 19 handlar om anvisande af
medel för folkskolornas underhåll 1892—1898.
Styrelsen begär af Ständerna följande belopp:
A) För städernas folkskolor
år 1892 ..........263,000
„ 1893 .......... „ 281,000
,,1894 ..............„ 299,000
Summa Sihf 843,000
B) För folkskolorna på landet
år 1892 ..........9mf 728,000
„ 1893 .......... „ 768,000
,,1894 .......... „ 808,000
Summa 2,304,000
C) För löneförhöjningar åt lärare
och lärarinnor vid
folkskolorna på landet
år 1892 .......... ffFnjC 60,000
„ 1893 .............70,000
,,1894 ....... . ■ „ 80,000
Summa 9mf 210,000
D) För pensionen åt lärart och
lärarinnor vid folkskolor på
landet, som på grund af
obotlig sjukdom ha rätt till
lifstids underhåll af staten
år 1892 ....................10,000
„ 1893 ....................„ 13,000
„ 1894 ............ 16,000
Summa 3mf 39,000
D) För pensioner åt lärare och
lärarinnor i folkskolorna i
städerna
år 1892 ....................äfø/T 19,000
„ 1893 ....................„ 20,000
,,1894 ..............„ 21,000
Surania 9mf 60,000
F) För utdelning bland lärare
ocli lärarinnor, som på grund
af iråkad sjukdom blifvit för
en tid urståndsatt att sköta
sin tjenst och som därför
nödgas aflöna vikarie Summa &rnf 15,000
Hela det af Styrelsen äskade anslaget för
folkskolorna under perioden 1892—1894 utgör således
För Litt A.......843,000
B....... „ 2,304,000
C....... „ 210,000
D....... „ 39,000
E....... „ 60,000
F . . . . . . . „ 15,000
Summa 9mf 3,471,000
Omkostnaderna för vårt folkskoleväsende äro,
som man ser, en bagatell i jämförelse med den för
militären, för hvilken man under samma period
beräknat kostnaderna till 20,471,816 mark! — Vi
undra hvilkendera inrättningen är för landet nyttigare!
Propositionen N:o 20 gäller de vid innevarande
landtdag äskade anslag och utvägarna till deras
bestridande. Styrelsen uppger att under perioden 1892
—1894 behöfvos (för militären, folkskolorna,
landtdagen, samt järnvägsbyggnaderna i Karelen och till
Björneborg) inalles 40,362,861 mark. Återstår att
se, om Ständerna kunna och önska nedpruta summan.
Propositionen N:o 21 slutligen handlar om
värk-ställighet af rysk domstols utslag i tvistemål och
innehåller ett förslag till förordning angående denna
sak. Detta förslag stadgar bl. a. att dom, meddelad
i kejsardömet af domstol, som äger att döma i
allmänna tvistemål och i handelssaker, må i Finland icke
annorlunda än efter vederbörlig guvernörs särskilda
förordnande värkställas. Eljes är den af rent juridisk
natur, hvarför vi icke vidare uppehålla oss därvid. —
Till Ständerna ha vidare utdelats flere större och
mindre officiella berättelser m. m. Vi nämna:
Berättelse afgifven af jordbrukexpeditionen i Kejserliga
senaten för åren 1888—-1890. I. (75 stora sidor),
Poststyrelsens berättelse för 1889 (72 stora sidor),
Förteckning öfver Finlands Ständers bibliotek (195 sidor),
samt Industristatistik för 1888, senare delen:
Fabriker och liandtvärkerier (214 stora sidor). Den som
blott hunne ordentligt genomgå hälst de viktigaste af
alla dessa viktiga arbeten!
BREF FRÅN LANDSORTEN
<s-
Vörå den 1 mars 1891.
(Svar till herr Mars.)
Själfkritik är en förträfflig sak och viktig för enhvar
att lära. Herr Mars synes medels sitt sista opus benäget
vilja gifva en kurs i konsten. Han klandrar mitt, bref från
Wörå, icke märkandes, att klandret återfaller på honom
själf. Frågas billigt, herr Mars, hvarför väcker
sanningen ond blod hos Eder? Alla som känna tillgången af
stämman, där läkarefrågan behandlades, veta. att svaret
blef ett bestämdt nej! Månne någon annan än herr Mars,
på grund af en sådan lösning kan se läkaren så nära, „att
han allaredan vore på väg". Antagligt är, att Ni har
betraktat honom genom alt för starkt fjärrglas eller ock
genom alt för „ljusa" glasögon.
Om fattiggårdar ocli deras betydelse synes br Mars
hafva underliga föreställningar. Han säger: „I Wörå
behöfves icke någon fattiggård, en sådan vore där en skam".
Om det värkligen vore sant, att „för alla som icke komma
till rätta här, bär det af till Amerika ocli att i Wörå
således als inga fattiga finnas", då vore det möjligt. Har
man hört på maken till upplysningar! Månne någon
människa kan tro honom? Att i en kommun med cirka 9,000
personer alla skulle vara så väl burgna, att ingen behöfde
hjälp, den tron står väl tilsvidare ensamt för hr Mars’
räkning. Vi kunna upplysa honom om, att årligen
utbetalas en tunna, aderton kappar spannmål per mantal och
dessutom betydliga summor i kontanta bidrag till de fattiga.
Månne icke en fattiggård fylde ett behof och vore en
heder för socknen. Hvad vore väl ädlare än skapandet af
ett ordentligt hem åt dessa förskjutna, gamla, lytta och
föräldralösa, hvilka höljda i trasor lida i både andligt och
materielt afseende. Att en sådan anstalt, åtminstone i
början, skulle kräfva uppoffringar, säger sig själft. Men en
fattiggård är tillika en arbetsgård. Ledd ef en erfaren
föreståndare, skulle väl en stor del af hjonen kunna med
sitt arbete själfva bekosta sin klädsel och föda — ja
kanske något därutöfver. Skulle man inte kunna förutsätta,
att dessa finge det bättre i ett hem, där de finge ordentlig
kost ocli åtminstone tarfliga, rena kläder. Månne de ej
genom arbete och vana vid skick och ordning skulle kunna
förädlas? Hvad menar Ni? Yore det värkligen „skam" att
göra sådant för de fattiga. — Dock, det „ljusnar". Första
steget är taget. Frågan var fore på allmänna
kommunal-nalstämman den 27 februari. En komité nedsattes för
uppgörande af förslag om frågans realiserande. Skuggan
aftager !
Angående skolorna och deras förhållanden påstår
ti-tulus Mars, att jag velat nedsvärta dem. Osanning! Jag
b jöd hr Mars komma och räkna dem, nämligen skolor, som
stå under eget tak, ocli sade att de äro två. Hr Mars liar
äfven räknat dem, men fått dem till fyra. Jag talade
vidare om två privata skolor, en i hvardera af de två
största byarna. Dessutom framhöll jag att kommunen vill
vidkännas endast en. Fråga hvem som hälst, och Ni
skall få till svar: här äro tre privata ocli en kommunens
skola. Var detta att , nedsvärta", om jag profvade att det
var för litet för omkring 1,000 barn, hvilkas antal dock i
värkligheten är närmare 2,000. Jag uppgaf vidare att alla
brännvinsskattemedel nedlagts på uppförande af de två
skolhusen. Vid tal därom har hr Mars reducerat summan
till en obetydlighet, med utrop om beröm därför, att man
inte användt så mycket af brännvinsmedlen för uppförande
af skolbyggnader. Månne inte detta är religiös fanatism
att anse brännvinsskattemedel ovärdiga att uppföra skolor
för? Hvarför månne de skulle kunna anses för sämre än
andra medel. Emellertid förbjudes att för Koskeby skolas
uppförande gifvits cirka 35,000 mark i
brännvinsskattemedel. Månne detta i hr Mars’ tycke värkligen vara litet.
Att nu vederbörande, för sina i hyrda lokaler inrymda
privata skolor, ville göra invändningar vid stämman emot
förslaget att tilldela denna skola något mera, var väl icke
underligt. De tykte att en sådan nu borde anses färdig,
ocli att medlen rättvisligen borde tilldelas dem. Men de
fingo intet. Kan det anses rätt, att först tilldela en skola
utaf kommunens gemensamma medel 35,000 mark och sedan
vägra anslag åt andra.
Ofvanberörda missförhållanden föranledde mig att taga
till ordet. Det var således icke som hr Mars förmenar, för
att nedsvärta någon, och allraminst skolorna.
Hämed har jag nu talat ut,, och afträder från
vädjo-banan, oni ock hr Mars än aldrig så högt skulle höja sitt
väldiga svärd. —Il—
FRAN HEMLANDET
Komitén för omorganisation af
jordbndcsskolevä-sendet nedsattes i december 1889 och afslutade sin
värksamliet den 18 dec. 1890, Frukterna utaf denna
komités långvariga öfverläggningar framträda i ett
digert betänkande, hvars slutresultat utmynnar i följande:
Med afseende å det mått af fackkunskap, som
erfordras af de olika slag af jordbrukare, hvilka förekomma
i vårt land, indelas dessa uti 5 grupper och för hvarje
utaf dessa föreslås särskilda inrättningar.
Grupp 1. Innehafvare af mindre lägenheter,
utgörande det öfvervägande flertalet uti landet. — Då
dessa icke under den brådare arbetstiden hafva
möjlighet att aflägsna sig från hemmet, föreslås för
desamma landtmanna-vinterkurser vid sådana 2 åriga
lägre jordbruksskolor, där detta efter lokala
förhållanden befinnes möjligt och lämpligt.
Grupp II. För utbildandet af arbetsfogdar och
fördrängar, beliöflige på mindre lägenheter, äfvensom
för lägenhetsinnehafvares söner, hvilka icke på flere
år kunna aflägsna sig från hemmen, föreslås ettåriga
jordsbruksskolor, hvilka också kunna tjäna som
förskolor till de tvååriga jordbruksskolorna.
Grupp III. Rättare och inpektorer samt andra
jordbrukare med behof af fullständigare
fackkunskaper. För dessas utbildning afses de närvarande lägre
tvååriga jordbruksskolorna, för hvilka uppstälts skärpta
inträdesfodringar samt utarbetats nytt reglemente,
hvarjämte inrättandet af ett par nya skolor föreslagits.
Grupp IV. Förvaltare och inneahafvare af större
lägenheter skola såsom härintils inhämta nödiga
fackkunskaper vid högre afdelningen af Mustiala
landtbruksinstitut, hvars reglemente jämväl delvis omarbetats.
Grupp V. Landtbruksingeniör er, stats- och
läneagronomer, för inrättandet af eu e. o. professor i
agri-kulturkemi vid Universitetet i Helsingfors i förening
med en agrikurturkemisk försöksstation i omgifningarna
af Helsingfors.
Direktionen för Svenska Folkskolans Vänner liar
för innevarande läseår beviljat 130 mark som
understöd åt privata svenska folkskolan i Mörtniark. Af
föreningens skrifter ocli kalendrar hafva några
exemplar blifvit skänkta till 29 läsestugor i Österbotten.
Torparenas eget ord om den „sanna finnen". I
Uusi Suometar ingick i söndags en skrifvelse
undertecknad af allmogemän och kvinnor från Ilmola i
Österbotten. Det heter däri bland annat:
Den finska medborgaren och isynnerhet bonden
är fri. Han åtnjuter i fullt mått en människas ocli
medborgares rättigheter samt lagens skydd, lian
åtnjuter det i den grad, att om någon enskild (högst
få sådana finnas till lieder för vårt folk) önskade visa
tänderna, framlockar det på sin höjd på våra läppar
„ett godt löje". — — — I sin helhet innehåller
Mosk. Väd:s „sanna finnes" uppgifter lögn och de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
