Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingfors den 25 Mars
1891
LAND och STÄD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
t–
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ halft „ ................2 „ —
„ kvart „ ................1 „ 25 „
Märit! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages à alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen.
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
»©T
Landtdagsmän 1891.
XI. General Frithiof Neovius.
Hlfred Frithiof Neovius föcldcs den 12 augusti
1830 i Sordavala, där hans fader Johan Adolf
Neovius, f. cl. konrektorn vid elementarskolan i
Helsingfors, var kyrkoherde. Sonen inträdde 1S43
vid Finska kadettkåren ocli befordrades efter
därstädes afslutad kurs 1849 till fänrik vid lifgardets
grenadier-regemente. Samma år vann han inträde
vid krigsakademin (numera generalstabsakademin)
i S:t Petersburg och tjänstgjorde sedan som lärare
i kosmografi, matematik och militärrekognosering
vid skilda lärovärk i residensstaden.
üå militärlärovärken i Ryssland 18C3
undergingo en fullständig omgestaltning, i det de allmänna
klasserna afskildes till själfständiga
militärgymnasier med fullständig realkurs, utnämdes
hr Neovius till klassinspektor vid
militärgymnasiet i Orel ocli erhöll uppdraget att vid
undervisningen införa nya, lärometoder efter i
främsta rummet tyska mönster. En likartad
befattning tillträdde han 1865 vid
militärgymnasiet i Moskva och öfverflyttade två år senare
till S:t Petersburg, där han emottog en högre
anställning viel öfverstyrelsen för
militärläro-värken. Till hemlandet öfverkom hr Neovius
1871 och emottog direktorsbefattningen vid
finska kadettkåren i Fredrikshamn. År 1875
befordrades han till generalmajor och 1885
till generallöjtnant; samma år afgick han ur
militärtjänsten samt flyttade till Helsingfors.
Från general Neovii värksamhet i
Fredrikshamn nämna vi, att han såsom medlem i
en komité, tillsatt för utarbetande af förslag
till reorganisation af kadettkåren, yrkade på,
att kårens tre allmänna klasser — hvilka som
bekant svara mot lyceernas fyra lägre klasser
— skulle indragas och de öfriga så
organiseras, att de skulle bilda ett specielt
militär-lärovärk. Förslaget förföll tyvärr, och
kadettkåren utgör fortsättningsvis en af landets
dyraste skolor. För upprättande af privata
flickskolan i Fredrikshamn och reallyceum på
samma ort arbetade äfven general Neovius
med ifver, och hans insikter som" erfaren
pedagog togos länge i anspråk vid ledningen af
de nämda lärovärken.
Icke många år efter sin öfverflyttning till
Helsingfors var det allmänt kändt, att vårt
samhälle i general Neovius vunnit en för de
allmänna angelägenheterna särdeles
intresserad medlem. Och alt fortsättningsvis har han
visat sig olik de flesta äldre f. d. militärer, hvilka
under vistelsen i främmande land nästan glömt bort
att de äga ett fädernesland med egna seder och
brukosamt egna lagar.
År 1888 invaldes hr Neovius bland
Stadsfullmäktige i Helsingfors och visade sig vara en
intresserad och erfaren medlem. För Finlands
deltagande i världsexpositionen i Paris 1889 arbetade
han med stor ifver; likaså har han tagit en värk-
T-fcJ-C
sam del i turistföreningens och de geografiska
föreningarnas arbeten. Såsom skriftställare lämnade
han för icke länge sedan ett värdefullt bidrag till
literaturen i en af dagens stora frågor, i det han
i en längre uppsats framstälde tullvärkets ställning
och de betänkliga följderna af de ryska
tulltaxornas införande i Finland.
Sin värksamhet som landtdagsman började
general Neovius 1882, då ban såsom representant
för Fredrikshamn inträdde i Borgareståndet. Samma
ort har han vid alla följande stänclermöten
före-trädt. Vid landtdagen 18S2 invaldes general
Neovius till medlem i ständerhus- och
värnepliktsnt-skotten samt till suppleant i allmänna
besvärsutskottet. Vid följande landtdag var han ordinarie
medlem af sistnämda utskott, 1888 inedlem i
järnvägs- och värnepliktsutskotten samt suppleant i
GENERAL FRITHIOF NEOVIUS.
jnsteringsutskottet. Vid innevarande landtdag har
han sin plats inom det viktiga statsutskottet.
Invalen till dessa poster bevisa det stora
förtroende Borgareståndets medlemmar hyst för den
insiktsfulle, arbetsamme, frisinnade representanten
för Fredrikshamn.
Tankar och intryck från en swensk
folkhögskola.
fSo
^JMokstafweu dödar, men anden gör lefvande",
’^j Just i detta ligger folkhögskolans hemlighet.
Denna skola, som i Danmark, Swerge od)
Norge slagit djupa rötter, arbetar icke främst på att
hos ungdomen inplanta så mycket w et ande som
möjligt, utau fastmera att befordra en waken,
wet-girig, för rätt, fanuing od; fosterland glödande anda
hos de unga, hwarigenom de kunna blifwa dugliga
människor och medborgare.
Folkhögskolans wiktigaste uppgift är „att
uppfo-stra och utweckla människan, att lära henne hwad hon
är od) hwad hon är skyldig ©ud, sig själs od;
sam-hället". Därmed är ingalunda sagdt, att folkhög-
skolan skulle förbise nyttan af praktisk
kunskap, ty hwem kan "reda sig i liswet den
förutan. Men det är stor skilnad, om sådan
kunskap meddelas åt en intresserad eller
ointres-serad person, åt en, som wäkts till behof as att
känna sitt fäderneslands öden, lagar od)
inrätt-ningar od) lifligt önskar så swar på lifwets wik=
tigaste frågor, eller om den räckes åt eu som
motwilligt underkastar sig beswäret att inhämta
lärdomar angående annat än det han
ouudgäng-ligen behöswer sör sin utkomst. Deu senare, wore
han aldrig så praktisk i sitt fack, förmår ganska
litet se utöfwer sin egen sysselsättnings trånga
gränser och lär kanske aldrig känna det rika od)
förädlande inre lif, som wäckes genom goda
bök-ker, skaldernas dikter, konstnärernas arbete otf)
sångens toner. Då han ingenting wet om sitt
eget eller andra folks öden od) inrättningar, få
har han följaktligen ringa intresfc af att upp;
offra något för fosterlandets bästa, såframt han
icke direkt fer nyttan däraf och — hwad wärre
är — han förmår icke bedöma, hwad fom är
gagneligt eller skadligt för land och folk, ntan
blir icke sällan ett wiljelöst redskap i andras
hän-der. |)elt annorlunda sörhåller det sig med deu
man (eller kwinna) hwars själ blifwit likasom
uppodlad till att satta lifwets och naturens för-
hållanden.
Därför är det så wiktigt att, såsom
folk-högskolan wi[[ göra, både wärfa kunskapsbegär
och lust till nyttig wärksamhet samt äfwen
till-fredsftälla bägge delarna såwidt lärarens
för-måga och underwisningstidens längd medgifwer.
När jag skriswcr detta, erinrar jag mig en
dikt af war warinhjärtade skald och
fosterlands-wän 3ad)arias Topelius, en dikt, som säkerligen
är bekant sör många af detta blads läsare och
läsarinnor. Den heter Finlands höjning. Skalden
besjunger, hunt Östersjön skänker stränder od) hamn
åt Finland, medan den lik en jätte slukar skåningens
wall och styden af Pommerns strand. Finland får af
böljans gud ett greffkap till skänks hwart 20 år.
Ccf) gfinlaub iuäj;ev ori) fjbjS olfrncv
llr lUÄgenö bfånnnbe ranb.
Söfffogeii fusar ocl) frnultvon lev
Del) lian tnejav ranunfeln ner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
