Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891
LÄND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN JP*
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ halft..................2 „ —
„ kvart „ ................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P, NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Laurentz tidningsdepot, Nya vattenservoringen, Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Ämmä vattenfall invid Kajana.
Mattendragen i norra Finland äro särdeles rika
fëy»J? pä fall och forsar. Inom Uleälfs 200
kvadratmil vida flodområde finnas sådana i
hundratal-Bilden i denna nummer framställer Ämmä fall
nedanför staden Kajana. Vattnet stupar här IS fot
ned mellan branta stränder; på den ena af dessa
resa sig det gamla Kajaneborgs ruiner, hvilka dock
ej synas å denna bild. Ämmä kan naturligtvis ej
befaras med båtar, men samfärdseln möjliggöres
genom slussar på dess norra sida. I de 18 större
forsar, hvilka jämte Ämmä och Ivoivukoski finnas
på sträckan mellan Änetlijärvi ocli Oulujärvi, liar
man under åren 1863—1S77 upprensat en 20 fot
bred och 4 fot djup ränna för de nedgående
lastade tjärbåtarnas räkning.
Ett w arädlara vilda växter.
ör någon tid sedan ingick i
„Nya Pressens" väl redigerade
^Landtbruksafdelning" följande
meddelande om åkertisteln:
„Törne och tistel skall hon bära
dig och i ditt anletes svett skall du
äta ditt bröd", lydde straffdomen
vid Adams utvisande ur paradiset.
Man vore således berättigad att
antaga, det törnen och tistlar endast
äro till ondo och icke kunna finna
någon användning. Annorlunda
tänker dock den praktiske tysken. Ett
gammalt tyskt ordstäf säger
nämligen: „om våren fyra veckor tistlar
och om hösten åtta veckor morötter
göra djurläkarens besök onödiga".
I flere liinder, isynnerhet i
England, Frankrike och Sachsen, gifver
man hästarna om våren de unga
tistlar, som vid rensning af korn-,
hafre- och liveteåkrarna uppryckas
med roten, och hvilka, oaktadt de
äro taggiga, förtäras med den
största begärlighet. Isynnerhet äro tistelrötterna rika på
socker och på grund däraf omtykta af hästen-
Tisteln, som är rik på kväfvehaltiga ämnen och
lätt smältbar, värkar likväl mindre genom sin
rikedom på näringsämnen än fastmer genom att den är
lindrigt afförande. Den innehåller i 100 kg. nyss
upptagna plantor 2,2 kg. smältbara ägghviteämnen, G kg.
smältbara kolhydrater och 0,e kg. smältbart fett,
sammanlagdt således 8,8 kg., hvadan dess näringsvärde i
det närmaste är detsamma som vickerns när den är i
full blom. Man bör således icke anse åkerns
befriande från tistel blott såsom ett besvärligt och dyrt
rensningsarbete, utan genom tillvaratagande af tist-
larna och genom att utfodra dem åt hästar söka
göra rensningsarbetet betaldt. Naturligtvis gäller för
tistelu detsamma som för andra foderväxter, nämligen
att den bör bärgas ung, innan den blifvit hård och
träaktig.
Man har på grund af de gynnsamma resultat,
som utfodringen med tistel gifvit på några ställen i
England, t. o. m. insått mindre fält med tistel, och
då skörden företagits medan tisteln ännu varit späd,
ha ända till fyra goda skördar vunnits om sommaren.
Synnerligen tacksam har tisteln visat sig för
öfvergödsling med spillningsvatten.
I samma tidning lästes vidare följande om en
annan vild växt, Strandkålen (Crambe maritima):
„ Strandkålen är en bland våra största örtartade
växter. Den blir 2 à 4 fot liög, är starkt grenig
och har saftiga, niöra stänglar och blad, hvilka hafva
samma utseende och smak som kål. Växten odlas här
och där i utlandets köksträdgårdar och användes i
matberedningen.
Den stenblandade leran på skärgårdsklippornas
stränder, hvilken hos oss hittils framalstrat nästan
ingen annan växtlighet än ett eller annat stånd strand
-hafre (Elymus arenarius), utgör strandkålens bästa
växtplatser, och det skulle endast erfordras att
plantera exemplar af den på sådana ställen och skydda
dessa för bete, för att erhålla ett rikligt bidrag till
ladugårdens vinterutfodring. Möjligt är att
strandkålen genom torkning skulle förlora något af sina
närande beståndsdelar, men behandlad efter
ensilage-metoden tillsammans med andra foderväxter bör den
gifva ett utmärkt tillskott till kreaturens underhåll.
Det som är af största betydelse härvid är att ej
någon del af den i skärgården så ytterst
knapphändigt förekommande odlingsbara marken skulle tagas i
anspråk för den nya växten, utan tvärtom ställen, af
hvilka man förut ej haft ringaste gagn. Frön af
Crambe maritima torde kunna erhållas uti hvarje
välsorterad fröhandel uti Finland eller åtminstone i
Sverge."
Redan detta ger vid handen, att strandkålen
borde kunna utgöra ett godt och närande
kreatursfoder. Att kreaturen gärna förtära densamma utröntes
redan då det enda exemplar som för en tid sedan
upptäktes i Ekenäs skärgård omsorgsfullt skattades af
en fiskare och utbjöds som läckerbitar åt mannens ko.
Växten borde sålunda, då den på en ringa jordyta
utvecklar en ofantligt stor rikedom stjälkar och blad,
vara värd att odlas, särskildt i skärgården, där
tillgången på kreatursfoder oftast är ringa. Måhända
kunde strandkålen odlas äfven inne i landet, ehuru
den egentligen är en skärgårdsväxt, som fordrar
hafsvattnets salter för att rätt trifvas.
ÄMMÄ VATTENFALL INVID KAJANA.
Kampen mot rusdryckerna
i Finland.
åfom bekant existerade i Fin-
tëSjg land hllsbehofsbränningen af
W brännwin ända till 1865,
men redan långt tidigare hade yr-
landen på dess afskaffande gjorts
od) enskilda röster höjt sig emot sn-
periet. $lr 1S33 utkom den sörsta
nykterhetsskriften på finska „Juopu-
muksen eriuomaiset edut" (Drycken-
skapens särskilda företräden), i hwil;
ken satirens gissel swängdes öfwer
denna folkets lara skötesynd. Man
tror att det war pastor Henrik Nen;
qwist som författade skriften, od) må;
hända skedde detta ide utan tanke
på hans ifriga motståndare folkpre-
dikanten ^aawo Nuotsalainen, som
förswarade „den kristliga friheten",
tils dryckenskapslasten störtade honom
i en förtidig graf.
Dmkring år 1S47 bildade fig.
i Jywäskylä och måhända på ett
par andra orter nykterhetsföreningar, men om dessas’
wärksamhet känner man föga. 3lrbetet emot
drycken-fkapslastens utbredning i Swerge förmådde profesforn
i ryska språket i Helsingfors Saranowskij till ett lik;
artadt försök. (Sn komité, som kallade sig Naitti;
lidén ystäwät (Nykterhetens wänuer), tog titt upp;
gift att på finfka utgifwa små folkskrifter, i hwilka
framhöllos följderna af husbehofsbränningen otf) det
omåttliga förtärandet af rusdryiker. Delt första as dessa
skrifter „Tre dagar i Sairio by" författades af
pro-fessor (SUas ßönnrot. ftr 1860 bildades i stället för
den nämda komitén ett fällskap tëohtuuden t)s;
täwät.
Wi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
