Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891
LÄND oce STÄD.
!k ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN Jp"
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen. Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
En färd utför Nilforsarna.
genom det nu-
(nWwilen bildar under sitt lopp
Æv biska bärglandet en hel mängd forsar. I
J orolig brådska ilar floden fram mellan de
branta klippväggarna, och man skulle knapt
kunna tro, att någon skeppsfart här är möjlig.
Likväl befara de djärve och skicklige
nilskep-parne året om floden på sina egendomligt bygda
farkoster. När vattenståndet är lågt och
strömmen icke har så stor kraft som eljes, kan man
segla uppför forsarna, ehuru en sådan färd är
förbunden med mycken möda och
icke så få faror. Men när den
mäktiga vårfloden brusar fram, då
förmår icke ens den starkaste vind
drifva båtarna uppåt. Då kan man
blott färdas med strömmen nedåt.
Men en dylik resa är ett vågspel
utan like, och nubiern beder gärna
en sista bön till Allah, innan han
anträder den. Endast starka och
för ändamålet särskildt bygda
farkoster användas vid dessa färder,
och likväl förolyckas omkring en
tiondedel af dem.
Om en båtfärd utför Nilens
katarakter berättar den berömde
tyska naturforskaren Brehm bl. a.
följande:
„Sex nybygda fartyg af tungt,
i vatten sjunkande mimosavirke,
högt skattade ocli eftersökta i
Egypten, ligga strax söder om tredje
katarakten, fastgjorda vid
flodstranden; det till dem hörande
manskapet hvilar på några sandfläckar
mellan de svarta klippblocken, där
de tillbragt natten. Det är ännu
tidigt på morgonen och tyst och
stilla i lagret; endast strömmen
talar sitt brusande språk i den stilla
ödsligheten. Den gryende dagen
väcker de sofvande; den ena efter
den andra stiger ned till floden ocli
förrättar de föreskrifna
tvagnin-garna till den tidiga morgonbönen.
Efter hållen bön vederkvicker man
sig med en hastig och knapp
måltid; härefter ilar gammal och ung
till en scheik- eller helgongraf,
hvars hvita kupol framblänker ur
en mörk dal mellan ljusgröna
mimosor,för att här under ledning af
den älste reisen eller
fartygsbetal-liafvaren, som göt1 tjänst som imam,
förrätta en särskild bön om lycklig resa. Sedan
man kommit tillbaka till båtarna, kastar man
slutligen, följande en urgammal hednisk plägsed,
i floden några dadlar liksom till offergåfva.
Nu ändtligen kallar hvarje
fartygsbefälhaf-vare sitt manskap att intaga sina poster. „Kast
loss! Ron karlar, ron, ron i Guds, den allbarm-
hertiges namn!" skallar hans rop. Härpå
börjar han uppstämma refrängen af en evigt
återkommande visa, en af roddarne upptager
sången och sjunger vers på vers, alla de andra
ackompagnera honom med de taktmässigt
föredragna orden: .,Hjälp oss, hjälp oss, o
Muhammed, hjälp oss, du gudasände och profet!"
Långsamt rör sig fartyget mot strömmens
midt, alt raskare och raskare glider det utför
floden; om några minuter ilar det med
oupphörligt stigande fart ned mellan klippöarna
ofvanför forsen. „0 Raid, gif oss lycka!" ber reisen,
medan matroserna fortfarande sjunga som förut.
EN FÄRD UTFÖR NILFORSARNA.
Raskare och raskare doppas årorna i de
grumliga vågorna; öfver de ända ned till höfterna
nakna sjömännens bruna, i går nysmorda
kroppar rinner svetten i strömmar; hvarje muskel är
spänd och i värksamhet. Beröm och tadel,
uppmuntrande ord och bannor, böner och hotelser,
välsignelser och förbannelser omväxla i reisens
mun, alt efter som båten mer eller mindre efter
hans önskningar rusar i väg. De med all kraft
utförda årtagen påskynda, ehuru de egentligen
blott ske för att styra, fartygets i och för sig
ofantliga hastighet och öka stundom faran lika
mycket som de söka afvärja henne; reisen
tyk-kes därför vara ursäktad, om ban använder alla
honom till buds stående medel för att elda sitt
folk. „Kläm till med årån; arbeten, arbeten,
gossar; visen eder kraft, I söner och ättlingar
af hjältar; bevisen edert mod, I tappre; prisen
profeten, I rättrogne! Tänken på meriesan,
timken på de simbildoftande flickorna i Dongola,
tänken på sagorna i Kairo: alt
detta kommer att blifva edert!
Babord, säger jag, edra hundar,
hundars söner och ättlingar, kristna,
judar, hedningar, kaffrer,
eldsdyr-kare! Hören 1, lymlar, tjufvar,
skälmar, latvargar: viljen I ro! Hvad
är det åt första stjTbordsåran
därborta? Tredje årån, babord, hvad
är det där för ömklighet? Rätt så,
bra, utmärkt, mina duktiga och
raska pojkar; Gud välsigne er,
gossar, och gifve edra fader glädje,
edra barn lycka och välsignelse!
Bättre, ännu bättre, edra stackare,
edra eländiga kräk — må Allah i
sin rättvisa vrede fördöma eder, I
— — — Hjälp oss, hjälp oss, o
Muhammed!" Så rinner det
oafbrutet ur befälhafvaren mun, och
alt säges, talas, skrikes, stönas
fram med det största allvar och
bekräftas och ledsagas ytterligare
med motsvarande rörelser af hand,
fot och hufvud.
Båten styr in i öfre början af
forsen. Klipporna å ömse sidor
tyckas svänga i yrande dans; det
dånande vattensvallet forsar öfver
bord och däck och öfverröstar hvarje
kommandoord. Oemotståndligt
drifves den bräckliga farkosten mot ett
klipphörn — fruktan, ångest,
förfäran äro präglade i allas ansikten
— då ligger det farliga stället
redan bakom båten: de från
klipporna återstudsande vågorna ha
äfven kastat tillbaka det i fara
sväfvande fartyget; endast två åror
splittrades som glas mot klippan.
Förlusten af dessa gör, att man ej
längre kan hålla båten i rätt kurs,
och utan att längre lyda rodret
drifver han nu ned mot ett värk-
ligt vattenfall. Ett allmänt skri af fasa, förfäran
och förtviflan; en vink från den med darrande
knän vid rodret stående reisen: och alla kasta
sig på magen ned på däck och försöka att här
hålla sig krampaktigt fäst; ett bedöfvande brak
och på alla håll instörtande fräsande vågor; ett
ögonblick ingenting annat än vatten, därpå ett
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ Hällt ..................2 „ —
„ kvart..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
