Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
I fähus och stallar saknas nu mera sällan ljus, ehuru fönstren äro små
och otillräckliga på de flesta ställen, men i svinhusen är fortfarande mörkt.
Utfodringen och rengöringen i boskapsstallarne är beqvämare, men långt ifrån
hvad den borde vara. Fodergångar, kalfkettar, fårkettar äro allt för trånga,
och ännu tänker man litet eller intet på införandet af frisk luft och
tillgodogörandet af flytande spillning, som gagnlöst får stanna qvar under golfven. Logarne
byggas rymligare, och på större bondgårdar kan man köra in med sädeslassen
och bonden hyr åtminstone ett flyttbart tröskverk då han ej har råd att hålla
sig ett eget. De flyttbara bondtröskverken äro en nyare tillställning och de
bästa äro inrättade för tröskning af långhalm. De trånga loga.rne tillåta likväl
ej att man begagnar remhjul, utan kuggar, hvilka sällan eller aldrig infordras,
och då matarborden. derjemte äro smala är tröskningen mycket vådlig. Så
kallade sädeskastare eller harpor har allmogen temmeligen allmänt tillegnat sig
i stället för den gamla tidsödande sållrensningen. Slagornas tid är således i
aftagande, åtminstone på de sädesbördigaste bondgårdarne och allt som
tröskverken införas växer logarnes utrymme. Sammanbyggnad af loge, lador och
fähus blir allt, vanligare; men man bygger ännu för smalt för att få det
ändamålsenligt. Någon enda gång ses dock bredare hus i förening med den nyttiga
anordningen att hö och säd kunna inköras på en och samma inkörsgång.
Bonden ser i första rummet på kostnaden och goda inredningar,
varaktighet och ett vackert utseende intaga blott ett andra rum. Det är emedlertid
glädjande att finna hur de förmögnare och mera upplyste allt mer fästa sig vid
byggnadernas beqvämlighet och äfven bjuder till att. pryda sina fönster- och
dörromfattningar samt sin gafveltopp med några utskärningar. Att dessa äro
utan smak bör man mindre förundra sig öfver, då alla bättre mönster
dertill saknats.
Det i landet allmännast begagnade byggnadsmaterialet är fortfarande trä,
ehuru man i mindre skogrika trakter hushållar med virket annorlunda än förut.
Man uppför numera ej gerna heltimrade gafvelrösten och lador utan bygger
sädana med resvirke och bräder som också äro de luftigaste och billigaste. Det
lätt handterliga teglet har kommit mer i bruk och äfven det nu först mera
bekanta brända sågspånsteglet börjar vinna mycken kredit. Det brända
sågspånsteglet är också billigare, lättare, mindre värmeledande och behåller rappningen
bättre. Den gjutna sandkalken hör också till en sednare tid och på 1850-talet
var detta byggnadssätt mångenstädes i flor och prisades då mycket för sin
billighet och fuktfrihet. Rorsvirkshusen begagnas sällan utom i Skåne, äro
billiga men kalla att bebo. Gråstenen som byggnadsämne begagnas också mera
allmänt endast i Skåne och synes ännu ej ådragit sig allt det förtroende den
förtjenar som byggnadsämne för uthus. Vi hafva i många år ifrat för att till
byggnader använda de massor af gråsten som bortsprängas ur åkrarne och
lättast köras till den centrala byggplatsen samt bjudit till att utfundera ett enkelt
sätt, att ornera gråsten med tegel, men oaktadt alla bemödanden har man heldre
uppsamlat gråstenen i vanprydande högar än nedlaggt den i byggnadsmurarne.
Härifrån finnas dock ett och annat glänsande undantag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
