Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Denna institution, rätt hiandhafd, skulle äfven bidraga att förekomma flera
hittills rätt vanliga olyckor. Huru många hus t. ex. brinna ej upp genom
felaktigt byggnadssätt? genom att trävirket kommer för nära eldstadspiporna, eller
genom att dessas murar, felaktigt grundlagde eller konstruerade, sönderspricka
så att elden tränger sig ut, utan att faran i tid observeras o. s. v.
Låt vara att hus och lösegendom, som dock långt ifrån alltid är fallet, äro
assurerade, så uppstår ändå en betydlig nationalförlust genom att ombygga der
detta kunnat, kanske i många år, undvikas.
Något torde också kunna göras för att i möjligaste måtto söka förebygga
vådorna vid qvarnar och tröskverk samt dylika inrättningar, å hvilka, enligt
de statistiska uppgifterna, rätt många menniskor förlora dels lifvet, dels
lemmarne, i senare fallet med de sorgligaste följder för individen och ofta nog äfven
för kommunen.
Vid 1865 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t nådig proposition om anställandet
af 8 länsarkitekter fördelade på 8 distrikter, hvarje bestående af flera län,
inom landet. Ett årligt anslag af 8,000 rdr äskades till dessas aflöning, som
skulle blifva 2,000 rdr för hvarje, under förutsättning att landstingen, från flera
län tillhopa, lemnade 1,000 rdr. Saken var nära att godkännas af riksdagen,
men föll hufvudsakligen emedan man ej på förhand försäkrat sig om bidragen
från landstingen. Sedermera lärer ett eller annat landsting vara betänkt på
att anställa en länsarkitekt för sin ort, och vi hoppas att det på den vägen,
derest det ej går genom statens mellankomst ånyo, slutligen och så småningom
skall lyckas få den gagnande och högst behöfliga institutionen organiserad.
I fordna tider byggde flera åboar intill hvarandra, och bildade byar som
en nyare tid sprängt, och spränger allt hvad den hinner. Men den nyaste tiden
bildar åter en slags byar — det är invid jernbanestationer, och flera af dessa
nyare byar arta sig som oin de skulle blifva köpingar — kanske städer.
Redan 1859, då jernvägsbyggandet i vårt land ej hade särdeles långt fortskridit,
föreslogs så väl vid riksdagen som i en byggnadstidskrift, der projektplaner
förelades, att erforderliga jordområden invid de större landstationerna skulle
indelas och planläggas till byggnadstomter och gator m. m. för att kunna
successivt bebyggas efter en rationel plan, enligt hvilken med tiden en väl ordnad
köping eller stad kunnat uppstå. Förslaget, som icke saknade understöd inom
riksförsamlingen, föll dock derstädes. Emellertid hafva flera egare af jord
invid bangårdarne låtit upprätta små stadsplaner. Några af dessa hafva ej
blifvit synnerligen bebyggda, men det öfvervägande antalet af sålunda kartlagda
och indelade platser hafva deremot på kort tid blifvit högst betydligt bebyggda,
till ej ringa fördel för egarne af marken. Motsatta förhållanden saknas tyvärr
icke heller. Så finnas t. ex. stationer invid hvilka 20 à 30 nya boningshus
redan blifvit uppförde, men utan all plan kastade hit och dit, å allt för små och
olämpliga tomter, på ett eldfarligt och fult sätt, som för all framtid, eller till
dess en eldsvåda tillintetgjort det hela, skall hindra jordegarne att af sin jord
få den afkastning och tillfredsställelse, som redan kommit, och ån mera med
tiden skall komma, de mera omtänksamme jordegarne till del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
