Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därom kretsa alla deras tankar, och det finns
icke en lifstidsfånge, som ej när tillförsikt om
att en gång, om också långt bort i tiden, bli
benådad. Funnes ej det hoppet, skulle de
snart stryka med. Och det gifves exempel på
fångar som kommit ut efter att ha setat här i
20, 30 år och ändå längre. En af dessa var
vid sin frigifning så främmande för de nya
förhållandena, som inträdt sedan fängelsets
portar för många, många år sedan slöto sig
bakom honom, att han ej kände till den
myntsort, vi nu begagna. Då han kom in i en
butik, för att köpa något, bad han biträdena
själfva taga pengarna ur hans portmonnä.
Han såg så illa, tillade han. Verkliga skälet
var han naturligtvis ej så angelägen att yppa.
Cellens afskildhet medför den stora
fördelen att man kan skydda de bättre slagen af
fångar mot de djupast sjunkna, med hvilka
samvaron endast skulle verka depraverande.
I fängelset finnas så många individer, ganska
beskedligt folk, som en svag karaktär, svåra
ekonomiska förhållanden, öfverilning och
dylikt bragt dit utan att deras karaktär kan
sägas vara absolut brottslig.
Direktören anförde flera exempel på huru
ofta personer, som visst aldrig tänkt begå en
brottslig handling, genom iråkadt ekonomiskt
obestånd förledts till en enda liten
oegentlighet, såsom ett tillfälligt lån ur en anförtrodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
