Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligen vacker korgstolsmöbel hade
förfärdigats af en fånge, som efter sina uttjänta år i
fängelset slog sig ned på landsbygden och
fortsatte i det yrke som han lärt här.
Ty naturligtvis bli ett stort antal fångar
rehabiliterade efter att här ha afsonat sina
felsteg. Och talet om att den skam, som
vidlåder en f. d. straffånge, skulle följa honom
ut i lifvet och omöjliggöra hans upprättelse,
är öfverdrifvet. Det är mycket sällan man är
urståndsatt att skaffa platser åt frigifna fångar
— om de nämligen vilja ha sådana och däraf
äro förtjänta. Det finns ju oförbätterliga som
knappt varit nögra dagar i frihet förrän de
återfallit i brott. I synnerhet är så
förhållandet med de s. k. vanetjufvarne. Att upprätta
dem är så godt som hopplöst. Lättja och
njutningslystnad drifva dem snart nog att åter
stjäla. Och att en sådan ångrar sitt brott är
knappast tänkbart. Det göra för resten få
brottslingar. Om de någon gång tänka på
sitt brott, betrakta de det endast som en följd
af en tillfällig öfverilning, som det inte varit
samhälligt värdigt att straffa. Direktör Palm
hade i höstas tillfälle att i Åbo se den
sjuduble mördaren, som en natt i det torp, där
han tjänade som dräng, slog ihjäl hela
familjen, bestående af 7 personer. Hans brott var
till och med värre än Nordlunds, ty han
mördade icke som denne obekanta personer, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
