Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han hann fram till häcken, sprang han av
sin häst och band honom vid ett träd i närheten.
Utan ett ögonblicks betänkande drog han därpå
svärdet och högg in i de vassa, täta törnena.
Men han behövde ej använda våld. Rosen i
hans tröja verkade som ett trollspö, och för den
böjde sig törngrenarna åt sidan och bildade en
enda rosensmyckad valvgång över honom.
Snart hade han trängt igenom. Och där
höjde sig slottet framför honom med sina vita
murar’och torn, sin prunkande trädgård och sin
tysta frid, härlig och lätt som en drömsyn.
Prins Florestan satte hornet till munnen och
blåste en kraftig signal. Strax sänkte sig
vindbryggan ned för honom. Han steg över den och
gick fram till porten, som slogs upp av sig själv.
Förbi den sovande väktaren trädde prinsen in
på borggården. Underligt ekade hans steg
mellan murarna och in i valven, avbrytande en
hundraårig tystnad.
Men ännu underligare var den syn, som inne
i slottet mötte hans blickar. Sovande människor
eller djur syntes runt omkring, i de mest olika
ställningar. Pager och väpnare stodo ännu som
de stått, när de för hundra år sedan rördes av
den trolska dvalan. Men intet ljud hördes,
endast de sovandes lugna andetag.
Prinsen trädde försiktigt över de sovandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
