Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskande och betraktade varandra i innerlig
kärlek. Prinsen glömde sina mödosamma irrfärder,
och för prinsessan voro de hundra åren endast
som en kort, lycklig dröm. De hade ju fått
varandra, och det var huvudsaken.
Så gingo de in til! konungen, och prins
Flores-tan begärde av honom hans dotters hand. Den
fick han gärna, ty kungen hade nu erinrat sig
spådomen och insåg, att det gått som Ljusöga
förespått.
Snart firades bröllopet med prakt och ståt
utan like. Det var, som om slottet efter sin
långa sömn ville ta igen, vad det förlorat av
livets glädje. Salarna strålade av ljus, och glada
gäster lyckönskade det unga paret.
Törnrosa var skönare än någonsin, där hon
satt vid sin makes sida med röda rosor i sitt
hår och vid sitt bröst. Den vänliga feen hade
i dubbelt mått gjutit fägringens gåva över
henne. Och alla, som sågo prinsen, försäkrade
dyrt, att en käckare och stoltare riddare aldrig
vunnit en prinsessa.
Naturligtvis voro alla de sju goda feerna
inbjudna till festen. De kommo lika strålande
unga som för hundra år sedan. Ty goda feer
åldras aldrig.
Var och en hade fört med sig dyrbara gåvor,
önskegåvor, som endast feer kunde skänka. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
