Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en jättes klubbslag. Yussuf slungades ut i
havet bland en hop spillror. Han fattade tag
uti en träribba och fördes med den mot klippan,
på vilken han lyckades klättra upp. Där satt
han orörlig och nedhukad, tills ovädret saktade
av. Än en gång trängde solen genom molnen,
och Yussuf såg sig omkring.
Hans fartyg var spårlöst försvunnet. Några
spillror flöto omkring på vattnet, men skeppet
med dess dyrbara last samt besättningen hade
gått till botten. Yussuf sänkte huvudet mot
sina knän och grät som ett barn.
— Så är det att vara fri, snyftade han bittert.
Men efter en stund blygdes han över sig själv.
— Vad skulle min gamle herre säga, om han
såg mig gråta på detta sätt? frågade han sig
själv. Detta är inte att göra bästa bruket av
min frihet.
Han reste sig upp och såg sig omkring.
Högvattnet sjönk tillbaka från klippan, och under
sig såg han en sandremsa. Han följde stranden
en lång sträcka men såg inte en skymt av
någonting levande. Ej ett skepp syntes ute på
vattenytan, och till och med spillrorna av hans
förolyckade fartyg voro nu försvunna.
— Allt är förlorat, sade Yussuf, och hans
ögon fylldes på nytt av tårar. Men jag är en
man och får inte tappa modet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
