Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldrar. Men den gamle insåg, att om de också
komme igen, skulle de inte stanna hos honom;
ensam skulle han bli med andarna, som lydde
honom motvilligt och inte älskade honom. Ingen
vänlig människoröst skulle ljuda i hans närhet.
Och den ensamheten blev också honom för tung.
Han kallade på dödens ängel, den bleke Azrael,
som han i nära tusen år hade hållit på avstånd.
Och Azrael kom, tog den gamle i sin famn,
bredde ut sina stora, vita vingar och försvann
med honom.
Men i samma ögonblick försvann också
palatset, som andarna hade byggt. Dirbas och Ibris
stodo med sina båda barn mitt i ödemarken.
De sörjde visserligen över den gamle
konungens död, som de tyckte sig i viss mån vara
skuld till. Men de ville försöka att få återse
sina fäders land, och därför gingo de ned till
stranden och började leta efter sin lilla båt.
Slutligen funno de den verkligen. Den var i
gott skick, som om vänliga andar hade vakat
över den. De gingo ombord, och båten gled ut
från stranden och flöt långt ut på havet.
Men de hade inte hunnit långt, förrän de
åter blevo tillfångatagna av sjörövare, som kort
efteråt landsatte prinsen på en ö, men sedan
foro vidare med prinsessan och de båda barnen.
Ibris grät bittert och Dirbas var förtvivlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
