Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över att de stodo så nära sin längtans mål, och
dels i grubbel på hur de bäst skulle kunna
utföra uppdraget. Den yngste prinsen däremot
kände sig inte alls glad. Gång på gång fylldes
hans ögon av tårar. Men plötsligt föll en tanke
honom in, som både tröstade och gladde honom.
— Jag skall finna den vackraste hunden!
utbrast han. Och om jag på det sättet vinner
tronen, skall jag säga till min far: »Nej, min
fader och konung, jag önskar ej bestiga din
tron! Här har du den lilla hunden — men
förbliv vår store, gode konung till din död!»
Härpå föll han i djup sömn och vaknade ej,
förrän de första solstrålarna lyste in genom
fönstret. En timme senare togo de tre
bröderna avsked av varandra och drogo bort åt
skilda håll.
De färdades till fots utan några följeslagare
och under antagna namn för att ej bli
igenkända. De båda äldsta prinsarna upplevde
allehanda äventyr på vägen. Men den yngste
råkade dock ut för de märkligaste.
Med strålande ögon och med ett muntert
leende på läpparna gick den gode ynglingen vägen
fram. Alla han mötte stannade ofrivilligt och
sågo efter honom, gripna av beundran över hans
fina anletsdrag och ädla hållning. I ett blått
sidenband bar han en luta, och när han stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
