Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stövlar hos markisen av Carabas, katten Sara,
feen Viribundas sju svarta kattor, katten
Kurri-lus, som kunde skriva, lyckokatten Miramundus
och en mängd andra sagokattor, som prinsen
aldrig hört talas om.
Mitt i salen stod ett bord dukat för två.
Duken var bländande och fin, knivar, gafflar och
skedar voro av rent guld och glasen av
dyrbaraste kristall.
Då prinsen som bäst grubblade över, vem
bordet väl kunde vara dukat för, såg han
plötsligt en skara kattor stiga in genom dörren. De
togo plats på en liten estrad, som var upprest
i ett hörn av salen. Det var tydligen orkestern,
som skulle spela under måltiden. En orkester
av kattmusikanter! En av kattorna bar i
tassarna ett tjockt nothäfte, en annan — tydligen
dirigenten — hade en taktpinne, och de övriga
kattorna buro gitarrer, trummor, trumpeter,
fioler och andra instrument.
Plötsligt började alla kattorna jama i skilda
tonarter, knäppa på gitarrerna och blåsa i
trumpeterna. Maken till musik hade prinsen
aldrig hört. Den lät så skärande, att om han
ej skådat prakten runt omkring, skulle han
kunnat tro sig förflyttad till själva avgrundens
rike. Han lyssnade emellertid så artigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
