Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skönaste äkta pärlor, kilade blixtsnabbt
bortåt stranden och försvann i en sandgrop.
Kort därpå träffade de båda systrarna på
Bruna Björn, som kom lufsande i raskt trav.
— Har ni sett till dvärgen med en säck på
ryggen? frågade han.
— Ja, sade flickorna.
Och så måste de då tillstå, att de hjälpt
honom den här gången med.
— Voj, voj, voj, sade björnen. Varför kunde
ni inte ha låtit fisken ta honom, så vi hade
blivit honom kvitt? Han gör ingenting annat
än ont för andra varelser, och det var min och
min brors äkta pärlor, som han hade varit och
stulit.
När flickorna fingo höra detta, blevo de
mycket ledsna, men det var nu ingenting att göra
åt saken, och de försökte trösta björnen så gott
de kunde med smekningar och vänliga ord.
Några dagar därefter skickade modern dem
till staden för att sälja ett par buntar garn, som
de spunnit. Deras väg gick över en ödslig
klipptrakt, fri från alla träd och buskar, och
plötsligt sågo de i rymden över sig en ofantligt stor
örn, som flög i allt trängre kretsar, tills han
hastigt sänkte sig bakom ett klipputsprång.
I detsamma hörde de ett förskräckligt skrik,
och då de sprungit framåt ett litet stycke, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
