Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra torg och gator, sade andra, och berget, som
skådar ner på oss, är kalt och öde och ser alltid
dystert, ja, till och med hotfullt ut.
— Vi ha inga rika invånare, klagade de
lättjefulla. Vi måste alla arbeta och sträva jämi
och samt för att uppehålla livet.
Till och med barnen voro missbelåtna och
lågo de heta dagarna sysslolösa i gathörnen.
Ingen tycktes märka, att ängarna nedanför
berget voro gröna och friska många månader om
året, och att när snön täckte berget lyste det
bländande vitt i solskenet och rosenrött i
solnedgången.
Det var sant, att det inte var stor
omsättning i den lilla staden, men om dess inbyggare
inte voro så rika, så fanns det också mycket
få verkligt fattiga människor. Ingen hade
mycket att skänka bort, och därför måste alla
arbeta för sitt uppehälle, men folk, som ständigt
knotar, ge inte akt på sådana saker.
En dag, då det varit mycket varmt och
stadsborna därför voro latare än vanligt, kom en
sällsam främling till staden strax före
solnedgången. Hettan var inte längre så tryckande, en
sval aftonvind hade blåst upp, och det kala
berget var till och med vackert i
aftonrodna-dens glöd. De stora, skrovliga klippblocken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
