Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. P. Andersson, Bidrag till folkskolans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifall de skickade barnen i skolan. Alla framsteg betraktades
efter det större eller mindre omfång, som barnen hunnit lära
utantill i katekesen. Sålunda hette det: Jag begriper ej hur eller
hvad barnen nu få lära; min gosse är på tionde året och kan ej
halfva katekesen; då jag var 7 år kunde jag hela boken. Jag
minnes särskildt ett husförhör, då församlingens kyrkoherde
tillsporde en åttaårig pys: Hvad kan du, min gosse? Denne svarade
då med triumferande uppsyn: »Ut’ a». (= Ut hela boken»).
Beträffande läroämnena ville föräldrarna, synnerligast mödrarna, hafva
ett ord att säga. Sålunda ansågs förutom historia, geografi osv.
äfven biblisk historia obehöflig. Jag hade en gång sällskap med
en bondhustru från kyrkan, då hon ganska skarpt klandrade
mig för att jag understod mig att låta barnen börja läsa biblisk
historia före katekesen. Skäl och föreställningar tjenade till intet.
Jag blef litet småförargad, då jag visste att jag ville det bästa.
Emellertid glömde jag bort hela saken; först ett par år efteråt
erinrades jag derom, då samma gumma kom på ett repetitionsförhör
och efter det jag slutat förrättningen, gick fram till mig samt
yttrade i närvaro af barnen och flere äldre personer: »Kom,
broder, räck mig här din hand till vänskap och försoning!» Och
hvilken kunde motstå ett sådant handlingssätt? — Beträffande
skrifning och räkning, så ansåg man i allmänhet dessa stycken
nog vara bra; men obehöfliga för flickorna. För gossarne
deremot vore det praktiskt. »Pelle-pojken» kunde ju stiga till
nämndeman med tiden eller »sitta i fattigvården» eller blifva
auktionist, och då vore det dumt att ej kunna skrifva. — På
den tiden vore ej många skrifkunniga, och de, som voro något
hemmastadda i konsten, hade mången gång rätt god inkomst
deraf, hvarjemte de hade ett visst anseende, enär annars endast
klockaren var den, som tillhandagick allmänheten med
skrifbiträde. De personer, som på landsbygden voro skrifkunnige,
hade mestadels lärt sig konsten själfve, och deras sätt att stafva
var ej så regelrätt. Mången gång hade presterna ganska
knaggligt att få begripligt innehållet af en och annan kungörelse. Så
minnes jag en auktionskungörelse, utfärdad af en den tidens mest
anlitade auktionister, der till salu bland annat utbjöds »mållade
boll och stollar, ålder och harfar, tister och skrinn», hvilket allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
