Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. D. Lindvall, Minnen från min skoltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övades trestämmiga sånger efter sifferskrift ur P. Palmqvists
Andeliga sånger för barn. Ibland kunde det hända, att han vid
tonträffningsövningarna överlämnade pekkäppen åt en elev och
gick själv ut.
Utom de förut nämnda 5-minuters ögonvilorna hade vi även
en timmes middagsrast. Om någon däremellan fick någon
giltig anledning att gå ut, fick han gå till dörren och räcka upp
två fingrar, såvida ej redan förut två barn voro ute, vilket
syntes på tvänne tavlor, en på vardera sidan om dörren, på vilka
voro skriva orden »inne» på ena sidan och »ute» på den andra.
Om nu åtminstone den ena tavlan visade ordet »inne», så ägde
man rätt att ställa sig där med uppräckta fingrar och förbliva i
den ställniugen, tills man blev observerad av läraren, som med
en nick gav sitt bifall tillkänna eller ock genom skakning på
huvudet eller en sväng med handen uttryckte sitt nekande. Hade
man fått lov, vände man om tavlan, så att ordet »ute» blev
synligt, och gick ut. Vid inträdet vändes tavlan om igen till
tecken, att man var inne.
Läraren hade som andra på den tiden den uppfattningen,
att ett fel måste bestraffas strängt för att verka avskräckande
både på den felande och de andra. Att jag själv var
skräckslagen nästan dagligen är så visst, att jag ännu i dag känner
det, som om pulsarna ville stanna av skräck, då någon förman
inträder i min skola. Och ändå var denne min lärare särskilt
hygglig mot mig, kanske just därför att han såg min rädsla
för honom, kanske ock för det jag var faderlös. Han hade
ock varit god vän till min far, som var en troende man likasom
Hammarin själv.
Under min skoltid hade Hammarin en flicka
inackorderad hos sig för att i hans skola få del av undervisningen.
Hon redde sig klent med läxorna men var annars livlig och
glättig, vilket ansågs som ett fel hos den tidens stränga
puritaner. Därför fick hon mycket stryk i skolan. Hon var annars
en liten snäll flicka, men just för sitt livliga lynnes skull kände
hon det förskräckligt ledsamt i det allvarliga och tysta
lärarehemmet. För att hon om söndagarna skulle få något sällskap
och även för att få sitt av naturen dåliga sånggehör något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
