Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. Schultz, Föredrag 1892. Tillägg av P. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon smaka rottingen. Innanläsningsfärdigheten war god i den
gamla skolan.
Af Sv. Historia och Geografi lästes blott helt litet och af
några få, de som woro allra mest försigkomna; i förstnämnda
ämnet endast det, som utgör afslutningen af
wexelundervisningssällskapets tabeller; geografi det lilla, som förekom i Hemskolan;
naturlära lästes ej annat än innantill [1].
En öfning i utanstafning förekom hwarje dag, förlagd till
slutet af dagen, wid tid då man ej kunde se att läsa i bok
eller skrifva. Man fick hålla ut hela dagen, ända tills det war
nästan mörkt. Mången afton stod man som skolpilt i skolan
och såg, huru månen kastade sitt sken in i skolsalen. Man war
då icke, wid tanken på den långa hemvägen, wid godt mod
eller tänkte just det bästa om sin lärare. Sista öfningen för
dagen — utanstafningen — må särskildt skildras. Den war den
mest bullersamma och öronpinande. Skolsalen hade 6 par fönster,
och wid hvartdera hade vanligen tvenne cirklar plats. Till
utanstafningen hörde, att monitören först skulle utsäga ordet,
som skulle stafvas, 2:ne gånger. När detta war gjordt,
uppräckte alla till cirkeln hörande sin högra arm och, med all den
kraft de kunde, eftersade de ordet 2:ne gånger. Därefter
stafvades ordet så, att i ordning som de stodo, den förste sade
ordets första bokstaf, den andre den andra, den tredje den 3:die
bokstafven och därefter den 4:de i ordningen utsade stafvelsen,
om den näml. innehöll 3 ljud, och så fortsattes undan för undan,
tills ordet war stafvadt och sammanlagdt. Här fordrades att
följa med noga för att icke blifva bet. Många woro ock de,
som härvid blefvo utvända ur sina cirklar och fingo afbasning,
något hvarpå ej sparades i denna tid. Stor omvexling i
schemat rådde icke, utan det war mest lika alla dagar, hvarföre nu
ej stort mera är att säga om tillvägagåendet i en skola under
lankaster-regimen. Bortåt mot slutet af 50- och i början af
60-talet skrefs mycket i tidningarne, ordades å skolläraremöten och
anmärktes af inspektörerna, som wid den tiden börjat sin
werksamhet, om denna metods olämplighet, hvadan innan år 1864,
då det cirkulär utkom, som gaf dödsstöten åt lankastermetoden,
sättet för undervisningen redan genom skollärarnes eget initiativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
